Säkerhet i grönlandskajaker

den 23 juni 2004 (säkerhet), 4 kommentarer

I danska forumet "havkajak snak" har det senaste tiden diskuterats säkerhet i samband med traditionella grönlandskajaker. Två problem har observerats: att alla som bygger sådana kajaker inte inser att de måste lära sig ett nytt säkerhetstänkande och att sedvanliga räddningsmetoder lämpar sig ganska illa för dessa kajaker.

Problemen blir tydliga på ledarledda turer där det finns en risk att varken paddlaren själv eller turledaren har konsekvenserna klara för sig när grönlandskajaker börjar dyka upp i sammanhang som är anpassade för vanliga fritidskajaker.

Man måste vara medveten om att vanliga plastkajaker och grönlandskajaker i ribb och duk inte är utbytbara. Med grönlandskajaken följer en annan attityd till paddling, lastning och säkerhet - den som inte är beredd att ta till sig detta kan bli en fara för både sig själv och paddelkollegorna. Den som bygger sig en grönlandskajak får söka information och kompetens i andra fora än de vanliga introduktionskurserna och paddelböckerna och leta instruktör eller mentor på andra ställen än i de vanliga kajakklubbarna.

För mig är det självklart att den som paddlar grönlandskajak inte bara kan rolla sin kajak, utan har en helt säker roll åt båda hållen, väl övad även i besvärliga omständigheter. Hela konceptet bygger på att man inte under några omständigheter går ur kajaken till havs - glöm wet exits. Kajaken har bara i undantagsfall skott och luckor, de uppsvängda stävarna och lilla sittbrunnshålet gör den mycket besvärlig att tömma till havs och det låga däcket innebär att den är svår att komma i utan att fylla den med vatten igen. Däremot är en välbyggd och rätt utrustad kajak extremt lättrollad och har en liten rund sittbrunnssarg som är lätt att få tät mot kapellet eller en tuiliq. Och för övrigt - vad finns det för anledning att bygga grönlandskajak om man inte utnyttjar dess främsta fördelar?

Men även den som känner sig helt säker på sin roll bör ändå säkra kajaken mot vattenfyllning för att inte utsätta sina kollegor för risken att försöka tömma i grov sjögång. Det kan antingen ske med en sittbrunnssäck - färdigköpt eller hemtillverkad (den som kan sy en kajak går säkert inte bet på att knåpa ihop en fungerande sittbrunnssäck) - eller genom att placera flytelement i både för- och akterskepp. Det finns koniska uppblåsbara säckar för just det ändamålet, men även ett par uppblåsbara flytelement till optimistjollar fungerar bra.

Det byggs också grönlandskajaker i trä/epoxi. Dessa är lätta att utrusta med skott och luckor och blir då betydligt säkrare genom att de är lätta att tömma och genom att det går att klättra upp i dem med vattenfylld sittbrunn - eller ännu bättre, göra en reenty - och pumpa ut vattnet efteråt.

I klubbar och andra sammanhang där grönlandskajaker kan dyka upp är det också viktigt att de potentiella turledarna är medvetna om hur de fungerar i räddningssituationer och innan en tur noga tar reda på om grönlandspaddlaren själv har klart för sig vad han sysslar med.

Jag har själv bara upplevt det här problemet vid ett tillfälle. De grönlandspaddlare jag träffat har varit mycket skickliga i att rolla sina kajaker och haft en genomtänkt säkerhetsstrategi - med ett undantag: för ett par år sedan mötte jag ett litet gäng med nybyggda grönlandskajaker på väg hem med sina alster från en byggkurs hos ett av de företag som håller kurser. Ett par av paddlarna var fullständiga noviser, de övriga hade bara paddlat plastkajaker tidigare, ingen kunde rolla, ingen relevant säkerhetsutrustning medfördes, de skulle ganska långt och vädret var inte speciellt pålitligt. Jag hoppas de kom fram utan incidenter och jag hoppas det företag som lät dem paddla iväg i sådana förhållanden har skärpt sig sedan dess.