Tvåmansbaidarka i Blekinge

Baidarkornas för (och även akter) är stora diskussionsämnen blad byggare, historiker och museifolk. Baidarkorna anses vara de snabbaste traditionella kajaker som byggts - det finns historiskt belagda paddlingar över ganska långa distanser med över 10 knop. Både ändskeppens utformning och den inbyggda flexibiliteten i skroven (kölstocken är delad i tre delar med "kullager" av ben i skarvarna) anses spela in.

En annan teori är att aleutbefolkningen var betydligt kraftigare byggd än vad normalpaddlare är idag (baserat på gravfynd av skelettdetaljer med mer utvecklade muskel- och senfästen - en forskare har spekulerat utifrån dessa fynd att "normalaleuten" var en minst lika effektiv paddlare som en olympisk guldmedajör idag).

Det delade förskeppet anses har utgjort en "cutwater" - ungefär som en bulbstäv på en modern tanker - där den undre delen förlängt vattenlinjen och den övre utgjort reservvolym för att hindra att förskeppet dyker i vågor. Enda sättet att åstadkomma detta med sälskinn (eller tyg) är att sy ihop duken mellan de båda delarna.

Alla baidarkor har tudelat stäv, men utformningen har sedan gjorts lite olika i utbredningsområdet. Mats och Lars har byggt "laxversionen", sannolikt modellerad efter en lekande laxhannes utdragna och uppsvängda underkäke. Äldre baidarkor kunde ha underdelen tvärt avklippt i vattenlinjen eller en stäv formad som ett sälhuvud (http://www.thomassondesign.com/lasa-om/kajakhistoria/alaska).