Balans och förebyggande säkerhet

Senast uppdaterad den 30 augusti 2016, 5 kommentarer

När du börjar paddla eller börjar öva på ett nytt moment skall du sitta i en kajak som du upplever som stabil och trygg. Att försöka träna paddelteknik samtidigt som du är koncentrerad på att inte välta innebär att allt tar mycket längre tid. Du skall ha råd att göra fel utan att omedelbart hamna upp och ner. I kanotklubbar med tävlingsinriktning finns ofta inställningen att stabila kajaker hör till ett nybörjarstadium och att utveckling innebär att behärska allt rankare kajaker.

Det här avsnittet handlar inte om att kunna hantera ranka kajaker utan om att kunna paddla säkert och effektivt i både bra och dåligt väder, att kunna vila på paddeln och ta en kopp kaffe till havs och att kunna njuta av paddlingen utan att ha hjärtat i halsgropen även om sjön går hög.

Balans är två saker: att hålla balansen, och att återfå den om man tillfälligt tappar denBalans är två saker: att hålla balansen, och att återfå den om man tillfälligt tappar den.

Att hålla balansen, det förebyggande balansarbetet, gör man främst med kroppen – sittställning och kroppsmotorik. För att återfå balansen använder man resoluta ingripandena med paddeln för att slippa ofrivilliga bad – stöttning, låga och höga stöd.

För att hålla balansen skall du...

• Slappna av fullständigt i kroppen. Spända muskler i ryggen och midjan gör att du inte hinner reagera på kajakens rörelser förrän det är för sent. Resultatet blir en flaxig, tröttande paddelföring och en känsla av att inte hinna med, att ständigt bli överraskad. Spända muskler innebär också att en del av reservkraften redan är intecknad och inte finns tillgänglig när den behövs.
• Slappna av mentalt. Så länge du är koncentrerad på att hålla balansen och göra rätt med paddeln kommer paddlingen att bli krampaktig och ineffektiv. Försök sitta lugnt och avspänt, med överkroppen lodrät och låt kajaken röra sig som den vill i vågorna. I en stabil kajak är det relativt lätt medan det i en rank kajak behövs ambitiös träning för att komma dit.

Ett mycket vanligt nybörjarfel är detta: Om man tippar till och är på väg att tappa balansen, vrider man instinktivt huvudet uppåt, från vattnet (varför blöta ner håret i onödan?). Då böjer man ryggraden så att höfternas och kajakens lutning ökar – och så ligger du i vattnet.

Istället skall du snabbt vrida ner huvudet mot vattnet. Då böjs ryggraden åt andra hållet och kajaken rätas upp och du hamnar automatiskt på rätt köl igen.

Grunden i det här är att du kan aldrig dra upp dig själv – det vore som att lyfta sig i håret. Däremot kan du låta kajaken dra upp dig – genom att utnyttja kajakens initialstabilitet.

Träna handpaddling

Unga blivande paddlare på Grönland tränade ofta balans på en sorts gungbräda – en planka att sitta på och ett par tvärgående gungmedar. När det var dags att för första gången sätta sig i kajaken fanns redan balansmotoriken på plats. Vi har det tyvärr inte lika förspänt efter ett antal år i bekväma och stadiga soffor och stolar. Men det går att åtgärda. En mycket bra träning är att lägga paddeln och paddla med händerna. Utan paddeln är man tvungen att hålla balansen med kroppen – och man lär sig rätt fort. Börja på slätvatten och fortsätt i vågor. Efterhand kommer tryggheten även i rätt besvärlig sjögång och även i smala kajaker – och den stora vinsten är då, förutom att det blir väldigt lätt att hålla balansendet blir väldigt lätt att hålla balansen, att du kan börja använda paddeln till bara paddling. En kul upplevelse är att farten är i stort sett densamma med händerna som med paddel – fast bara i stiltje: annars tar det för mycket kraft att kompensera upplovning ;-)

Med paddeln korrigerar man misstag i kajakhanteringen – och blir beroende av stödet mot vattenytan. En del av paddeltekniken går åt till sådant som egentligen borde skötas av kroppen med tyngdpunktförskjutningar, lutning av skrovet i vågor och liknande. Att lägga paddeln innebär att få direkt feedback på manövreringstabbar, att lära sig den grundläggande tekniken för att hålla balansen i sjögång och för att manövrera kajaken.

Handpaddling är kul och nyttigt, men kontrollen är betydligt sämre än med paddel. Att rolla med handen innebär mindre marginal för misstag än med paddeln, och det tar därför tid att få en sådan roll helt pålitlig. Men när den sitter någorlunda bra, innebär det att motoriken är så fulländad att en roll med paddeln inte kräver mer än kanske 5% av kapaciteten för att fungera. Då kan man prata om säkerhetsmarginal!

Paddeltag

Om du nu ändå håller på att tappa balansen finns flera manövrer med paddeln som kan rädda situationen:

Stöttning

Stöttning innebär att du parerar tillfällig obalans med att snabbt trycka eller slå paddelbladets baksida (den konvexa) mot vattenytan. Med en vinklad (högervriden) paddel görs det lättast på vänstersidan eftersom bladet på den sidan är horisontellt. På högersidan får du vrida handleden framåt för att få bladet i läge. Glömmer du det försvinner paddeln (och du själv) ner i vattnet. Med en ovinklad eskimåpaddel är det lättare.

Stöttning fungerar bra oavsett om kajaken ligger stilla eller gör fart. Träna stöttning ofta så att det blir en reflex. Ett bra sätt att träna är att någon står bakom kajaken och försöker tippa den.

Lågt stöd

Lågt stöd kan vara både ett statiskt och dynamiskt tag. Antingen håller du paddeln stilla medan vattnet rör sig eller skapar du lyftkraft genom att dra paddeln in mot kajaksidan eller föra den framåt. Gemensamt för båda är att du har paddeln lägre än armbågarna.

• Sträck ut paddeln med konvexa sidan ner när du känner att du tappar balansen. Dra paddeln kraftfullt in mot kajaksidan samtidigt som du böjer huvudet ner mot vattnet på paddelsidan. Håll paddeln lågt. När du återfått balansen för du paddelbladet snett uppåt-framåt ur vattnet (med grönlandspaddel drar du in paddeln mot sittbrunnen).
• Håll armbågarna högt för att få bra kontroll och kraft vid ett lågt stöd.
• För att förstärka effekten kan du luta framåt mot fördäck samtidigt som du sveper paddelbladet framåt längs ytan.

Lågt stöd fungerar utmärkt i brytande sjö från sidan. När vågen närmar sig lutar du in mot vågen och tar stöd med paddeln på lovartssidan. Paddelbladet kommer att surfa på ytan när kajaken glider med vågen mot lä och ger ett bra stöd. Är våghöjden mer än en halvmeter byter du till högt stöd. Lågt stöd används också vid kantning för att förbättra balansen. Efter sveptaget för du paddeln tillbaka till utgångsläget i form av ett lågt stöd med bladet knappt snuddande ytan.

Högt stöd

är dels ett sätt att återfå balansen och dels ett ofta använt stödtag i grov sjögång. Med ett högt stöd kan en duktig paddlare återfå balansen från att ha haft både huvud och axlar under vattnet.

• Håll paddeln vågrätt en bit framför kroppen (ungefär ovanför knäna) och vinkla underarmen uppåt så att bladets framsida (den konkava) stöder mot vattnet. Håll armbågarna nära kroppen och paddelskaftet inte högre än hakan, för att minska risken för sträckningar och muskelskador i axlarna.
• I en brytande våg lägger du paddeln med framsidan ner, in i eller ovanpå vågen, stöder dig mot paddeln och låter vågen föra kajaken i sidled medan du lutar dig in mot vågen. Till skillnad från forspaddling lutar du aldrig från en våg till havs. Du kommer att finna att så länge kajaken rör sig ger paddeln ett mycket bra stöd. När kajakens fart minskar drar du paddeln närmare och rätar upp kajaken.
• För att återfå balansen efter en nära-kapsejsning drar du paddeln till dig samtidigt som du rätar upp kajaken. Precis som lågt stöd vrider du huvudet mot vattnet på paddelsidan samtidigt som du drar dig upp.
• Förstärk effekten vid behov genom att svepa paddelbladet bakåt längs ytan och dra in överkroppen över akterdäcket (samma rörelse som slutfasen av en roll).

Men europapaddel eller vingpaddel brukar rekommendationen vara att hålla överkroppen över vattnet och åstadkomma lyftkraft genom kraftfull paddelmotorik. Men grönlandspaddel brukar man istället vila på överkroppens flytkraft och gå upp igen genom att rulla in över akterdäck – betydligt mindre kraftkrävande. Då lägger man sig med axlar och huvud i vattnet och trycker kajaken ifrån sig (kajaken skall ligga så rättvänd som möjligt) och utnyttjar den flytkraft som finns flytväst, överkropp och huvud. Men en grönlandspaddel och lågvolymkajak kan man flyta med paddeln stilla, annars får man skapa flytkraft genom att röra paddeln fram och tillbaka på ytan.