En ny vackert-väders-paddling
den 19 november 2006, 4 kommentarer
Nu har vattentemperaturen sjunkit under tio grader och det biter en aning i pannan vid de första rollarna. Jag hade letat fram en tunn luva att ha under tuiliqhuvan idag för att bromsa värmeförlusten. För första gången hade jag också en fleecetröja ovanpå understället. Det blev rätt lagom för lite lätt motionspaddling och lite rollande.
Det vackra vädret hade lockat ut mycket folk till strandpromenad och det blev rätt mycket prat med passerande. Standardfrågan kom inte en enda gång, så Jim Danielssons skylt med texten "nej det är det inte" hade jag inte haft mycket nytta av. Istället var nyfikenheten stor på kajak och kläder och många tyckte att det såg härligt ut att ligga och rolla långsamt inne i grundvattnet i bränningszonen.
Jag har aldrig råkat ut för det som med jämna mellanrum diskuteras i amerikanska fora - att folk larmar sjöräddningen när de ser paddlare rollträna. Ideerna som ventileras är många - från att via VHF meddela sjöräddningen att "jag befinner mig i position x-y och kommer att rolla fem gånger" till att bara träna i tät dimma eller i bassäng. Tanken har annars slagit mig att det skulle kunna hända: en ensam ideligen kapsejsande paddlare ute i vågor i vintervatten. Kan tänka mig tre förklaringar till att det inte sker (i alla fall inte än): 1. friluftsvana svenskar är bättre på att tolka situationen, 2. mina övningar ser lugna och trygga ut eller 3. vi är sämre på att ta ansvar för att hjälpa andra. Jag väljer att tro på en kombination av 1 och 2.
En enda gång har jag blivit tillfrågad. Jag tränade snabba handrollar utanför Vikhög i somras, när någon ropade från en brygga och undrade om jag behövde hjälp - men frågan var formulerad så att den ingav en känsla av att eventuell hjälp skulle ha bestått av kognitiv terapi mot tvångsmässigt beteende snarare än ett rådigt ingripande från bryggan eller av sjöräddningen.
