Visa varukorgen
Design & Illustration

Lite om min egen utrustning

De som känner mig vet att jag är en bedrövlig konsument som inte skaffar nytt ofta. Jag är är noga när jag väljer, försöker bortse från mode, reklam och vad kompisarna köpt för att hitta det som så nära som möjligt uppfyller min kravspecifikation. Det blir sällan dyra prylar, därför att lite längre ner i prislistan kan jag acceptera att jag inte får riktigt allt, medan om jag skall gräva djupt i plånboken vill jag ha någonting som är närmast perfekt - och det hittar jag naturligtvis inte. Likaså undviker jag den andra ändan av skalan: där sträcker sig sällan producentens engagemang längre än till prislappen. När tältet eller paddeljackan väl är köpt brukar det fungera bra - fördelarna uppskattar jag, nackdelarna lär jag mig leva med. Efter ett tag blir prylen en gammal vän som jag inte lättvindigt byter ut mot något nytt och oprövat, där jag får börja om från början.

Kajak

Som det har säkert har framgått på sajten nyttjar jag bara två kajaker: Njord för turer med utrustning, Black Pearl för allt annat. Det kan kanske låta lite inskränkt, med tanke på alla fina kajaker som finns därute på marknaden. Men egentligen är det inte så underligt. Både Njord och Black Pearl är ritade som svar på mina egna kravspecifikationer och har visat sig leva upp till dem. Ingen annan kajak, hur lyckad den än är, är ritad efter mina kravspecifikationer. De flesta lyckade kajaker har kommit till på samma sätt – ritade efter en entusiastisk konstruktör egna drömmar. Sådana kajaker kommer sedan att passa många – vi är inte så förfärligt olika egentligen.

Kompass

En riktig marinkompass tycker jag är en självklarhet. Även orienteringsentusiaster skulle upptäcka väsentliga fördelar om de ger marinkompassen en chans. På Njord sitter en fast monterad Suunto Orca. Black Pearl har bara en liten infälld nödkompass. Vid längre turer med Black Pearl har jag med en lös kompass.

Tänk på att marinkompasser som fästs med gummilinor på däck måste sitta exakt rätt i kajakens längdriktning, annars blir alla avläsningar fel.

Paddlar

Paddelutrustningen består av en 220 cm lång grönlandspaddel, med cirka 7,5 cm breda blad, en 180 cm stormpaddel med samma bladstorlek och en norsaq - en kort handpaddel (egentligen ett jaktredskap från Grönland, en atlatl avsedd att få lite mer fart och längd på harpunkastet) som man kan använda för att rolla med.

Paddeljacka

Efter ett par vanliga paddeljackor - varav den ena en riktig katastrof (den finns inte längre kvar på marknaden så jag avstår från att avslöja säljaren), den andra (en Palm) riktigt bra, så bra att jag fortfarande har den kvar - blev det en grönländsk tuiliq, från Reeds Chillcheater. Egentligen var tanken att sy en själv, men det visade sig att bara materialet skulle kosta nästan lika mycket som en färdig Chillcheatertuiliq.

Tuiliqen passar utmärkt för mitt paddlande - när det blir för kallt för bara t-tröja kommer tuiliqen fram. Jämfört med en bra paddeljacka eller torrdräkt har den flera fördelar: den tätar längre ut: runt ansiktet istället för halsen och runt sittbrunnssargen istället för mot ett kapell, den är bekvämare: sitter löst runt kroppen, den ventilerar bättre: materialet andas men än viktigare är att luften i sittbrunnen cirkulerar upp runt överkroppen, den medger större rörlighet i sittbrunnen: generöst sydd i elastiskt material och den är till skillnad från en torrdräkt snabb och lätt att ta på och av. En trivsam extrafiness är att materialet är helt prasselfritt.

För några år sedan hittade jag en passande neoprentuiliq (Brooks) till mycket förmånligt pris, och den har blivit min favoritjacka under vinterhalvåret (även sommartid om jag bara skall rolla – undervisa eller dema – men för riktig paddling är den för varm under sommarhalvåret).

Kapell

Kapell använder jag sällan numera - tuiliqen fyller den funktionen. Men för varma dagar har jag ett löst kapell från Chillcheater - en så kallad Akuilisaq, som är detsamma som nedre halvmetern av tuiliqen.

Säkerhet

Flytvästen just nu är en ganska enkel GUL - sitter bra och funkar som avsett, men saknar en del detaljer som hade varit en fördel (t ex fäste för bogserlina)

På fötterna

På sommaren sitter jag barfota i kajaken, men har ett par plastsandaler till hands om landstigningen skulle kräva sådana (men det händer nästan aldrig – fotsulan blir snabbt tålig och slitstark, och har fördelen framför skodon att motionera alla fotens småmuskler). Five-fingers hade säkert funkat – men det känns för mycket som ett osedvanligt dyrt sätt att nästan få vara barfota ;-) På vintern ett par högskaftade dykarboots med kraftig sula.

På händerna

När det är ”lagom” kallt (kring sju-åtta grader ungefär) har jag ett par ganska tunna Hiko förböjda fingervantar i neopren. Däröver räcker det med ett löst grepp i paddeln och att arbeta med fingrarna för att hålla värmen – och fingervantar värmer bara marginellt. Närmare noll tar jag fram mina trefingervantar i tjock neopren från Waterproof. Här finns lite mer funderingar kring vantar. Inga poogies? Nej, sådana fungerar dåligt med grönlandspaddel, där man flyttar händerna på paddelskaftet och även ut på bladen. Dessutom har vantar fördelen att de sitter på även när man släpper paddeln - till exempel för att sätta på kapellet.

Under

Under tuiliqen finns beroende på temperatur ett underställ i polypropylen eller ull, vid riktigt låga temperaturer komletterat med en fleeceunderställ (sedan jag kom över neoprentuiliken behövs inga förstärkningsplagg utöver understället). Två par paddelbyxor från Chillcheater kompletterar efter väder – ett par korta och ett par långa.

Tält

För att göra en ganska lång historia kort gillar jag välventilerade enkeltält. Ett välsytt sådant tar liten plats hoprullat, men ger stort innerutrymme och går snabbt och lätt att sätta upp. Kondens kan vara ett problem men med lite eftertanke och kunskap är det hanterbart.

Jag har under 4-5 år bott i ett enkelt och billigt Everest-tält av tunneltyp under somrarnas veckoturer och helgturer på höst, vår och vinter. Tyvärr blåste ena tältbågen sönder under en sommarstorm för några år sedan och ersättningbågarna höll inte samma kvalitet, så reparationerna blev tyvärr inte långlivade.

I väntan på den perfekta lösningen har det blivit ett nytt Everest, ett litet tvåmanstält, Travel Bike 2, precis lagom stort för en. Efter ett par säsonger är jag mycket nöjd - litet, lätt, snabbt att sätta upp (bara en båge), förvaringsfickor, torklina, ganska vindtåligt (under förutsättning att man sätter det i vindriktningen - vind från sidan orsakar en del rörelser och fladder).

I packningen finns också en tarp - hemmasydd, 3x3 meter i mycket lätt tältväv, med isydda öljetter som medger att den sätts upp med en eller två paddlar som ett vindskydd, regntak eller slutet tält. Hoprullad, inklusive 6 st 5-meterslinor är den stor som ett paket spagetti.

Liggunderlag

Som de flesta har jag provat mig igenom hela skalan av liggunderlag (utom det bästa: en renfäll – men den tar för stor plats i kajaken): enkelt scoutunderlag av cellplast, självuppblåsande av Thermaresttyp, lätta luftmadrasser med lite tjocklek etc. Det finns flera saker att tänka på. Den viktigaste är komfort: min erfarenhet är att det behövs en centimeter tjocklek för varje levt decennium för att sova bekvämt – därför övergavs ganska snabbt de centimetertjocka cellplastunderlagen, lite senare två cm Thermarest, medan 7 cm lättviktsluftmadrass (Kanalsydd Everest) hade fungerat utmärkt fortfarande om den inte varit så högljudd (prasslar så att jag vaknar av ljudet när jag rör mig) och ganska kall (mycket luftvolym att värma när det är kallt på marken).

Min nuvarande är en 9 cm tjock delvis självuppblåsande från Exped, fylld med syntetdun. Komforten är bättre än allt annat jag provat, den är tyst och den isolerar utmärkt mot markkyla och den blir liten och kompakt i hoppackat skick. En extra finess är en inbyggd pump, som fungerar hyfsat.

Sovsäck

Sovsäck för sommarbruk är egentligen två – en riktigt tunn resesäck (50 gram syntetdun) som blir stor som en honungsmelon hoppackad och en sovpåse i fleece (som blir lite större). Dessa använder var för sig eller i kombination för att täcka in de flesta temperaturer mellan 8-9 och tjugo grader. För att skydda dem och även lägga till ett par grader vid behov har jag ett tunt reselakan som blir stort som en tennisboll hoppackat. I packningen finns också ett sovsäcksskydd (tät väv under - tunn andasväv över) för nätter under bar himmel. För vår, vinter och höst har jag en mera normal sovsäck som går ner till strax under noll.

Eftersom jag inte trivs i sovsäck är den numera utbytt mot ett sovsäckstäcke, och fleecepåsen fungerar oftast som underlakan – utom om det är kallt, då kryper jag in i den.

Kök

Ett Trangia 25 kompletterat med kaffepanna fyller mina behov. Av födsel och ohejdad vana (och lite lättja) kör jag fortfarande med rödsprit, trots obestridliga nackdelar i form av sotning och bristfällig värmereglering. Anledningarna är två: det är tyst och det är lätt att se hur mycket sprit som finns kvar.

Kärlen är Duossal – dvs aluminium med tunt rostfritt skikt på insidan. De har fungerat bra: är hyfsat lätta att rengöra och fördelar värmen lite bättre än ren aluminium (och så har jag lite svårt för aluminium i matlagning – det är giftigt och det finns obekräftade misstankar om samband med alzheimer).

Ett tag hade jag med en tjugofem centimeters Muurikka-panna: en stekpanna i gjutjärn med långt avtagbart skaft – användbart både på Trangian och över öppen eld. Det var en dröm att steka i jämfört med de tunna Trangiapannorna, men visade sig omöjligt att hålla fritt från rost oavsett hur jag behandlade det. Det lämnades därför hemma för gott för ett par år sedan.

För vatten använder jag en 10 liters vattensäck – lätt att stuva och krymper efterhand som vattnet används. En halvliters däcksflaska kompletterar.

Förvaring

Jag packar det mesta i vattentäta packpåsar – undantagen är bara de prylar som inte mår illa av att bada: tältet, liggunderlaget, flaskor och oöppnade plastförpackningar mm. Små påsar (4-6 liter) fungerar generellt bättre än stora: lättare att packa tätt och färre blöta prylar om en påse råkar läcka. Stora påsar (20 liter) behövs egentligen bara för sovsäcken och eventuellt skrymmande kläder som skaljacka, fleecetröja etc.

Märkning underlättar både packning och att hitta rätt bland påsarna i kajaken – olikfärgade påsar, färgade tejpbitar eller märkpenna.

Övrigt

Två kameror brukar packas med: just nu en gammal Olympus 720, vattentät skjuta-från-höften-kamera med hyfsad bildkvalitet, alltid till hands i flytvästfickan, och en Panasonic Lumix LX-3 med ljusstark vidvinkel, suverän bildkvalitet och alla fotografiska möjligheter som rawformat, manuella inställningar, bländar- eller slutarförval mm, vattentätt nerpackad. Till båda har jag två minneskort och två batterier som i båda fallen räcker till ungefär 700 bilder med högsta (jpeg-) kvalitet.

Kommentarer

Efter ett par vanliga paddeljackor - blev det en grönländsk tuiliq, från Reeds Chillcheater.

Menar du "Stealth Cag Deck"?

Nej, jag menar tuiliq: http://www.chillcheater.com/products/shop.asp?cid=8&p=3&pid=16118

Uppdatering: Reeds har reviderat sajten – ny URL till tuiliken är: http://www.chillcheater.com/aqshop/catalogue.php?id=3077&page=

Har man flyvästen under eller över tuiliqen?

Smaksak. Under ger den mindre kondensfukt, håller sig torr (bra om man använder den som huvudkudde i tältet) och värmer bättre. Över kommer man åt fickorna i flytvästen. Det kan också ge bättre rörlighet. Prova...

För åtskilliga år sen fanns en bra affär för friluftsgrejer i Kiruna. Numer försvunnen. Där köpte jag en gång ett amerikanskt enkeltält. För att motverka kondens var hela taket och väggarna - det såg ut som ett litet hustält - pålimmade med ett slags fuktabsorberande väv, ett slags duk som finns överallt - den vanliga diskduken av plast ni vet, med porer.

Tältet fungerade oerhört bra eftersom all kondens sögs bort av den där duken. Varmt var det också. Det var bara en sak - medvandrarens och mina utsöndringar (svett, andning etc) påverkade den pålimmade duken. Tydligen var skiktet gjort av ureabaserat material och ganska snart kunde vi dra bort långa remsor av materialet. Tältet tillbaka till butiken i utbyte mot ett nytt klätterrep...

Men det finns en fortsättning. Jag sydde själv ett enkelt tält där innerduken var andades och försedd med fickor där jag enkelt kunde stoppa in det absorberande materialet som jag köpte i meterlängder från en firma i Småland. Det fungerade faktiskt! Materialet kunde enkelt bytas ut.

Var detta geniala tält blev av vet jag faktiskt inte, kanske jag gav bort det efter en alpin vandring. Här finns det inte. Men försöka duger! Nu har ni tipset här.

Hej Björn!

Får börja med att ge dig beröm för en fantastisk hemsida.

Är själv inne på att köpa en tuiliq men har lite funderingar kring tillverkningsmaterialet. Eftersom jag lätt blir väldigt varm så undrar jag hur du upplever den åtsittande huvan samt hur är fuktgenomsläpplighet i reeds variant? Finns de att beställa i gore-tex som trots allt är det material som har bäst permeabilitet?

Kan tuiliqen ersätta vanligt kapell/padelljacka på vår-höstturerna eller blir det för varmt och svettigt?

MVH

Rutger Hammeby Elinder

För mig fungerar tuiliqen så bra året om att jag helt slutat ha med något annat (paddel-)ytterplagg – det är direkt från t-tröja till tuiliq.

Reeds version andas hyfsat – inte riktigt lika bra som bra Gore-Tex. Men det kompenseras mer än väl av att det är bekvämt, töjbart och prasselfritt. Vad jag vet finns ingen tuiliq i Gore-Tex nu. Superior kayaks i Kanada hade en tidigare som alternativ till neopren, men la ner tillverkningen.

Åtsittande huva är nog en vanesak, oavsett material. Jämförelsen är ju närmast neoprenhuvor, och Reeds har fördelen att den är smidigare, följer med bättre när man rör på huvudet och inte hindrar hörseln lika mycket.

Normalt paddlar jag med huvan nere och drar upp den när jag fryser on huvudet, skall (eller riskerar att behöva) rolla eller hamnar i överbrytande sjö.

Jag köpte en tuiliq enligt länken ovan, tog noggranna mått på huvud m.m. Tuiliqen sitter bra men det är helt omöjligt att ta av huvan. Hakan är täckt och det är bara en liten öppning för mun näsa och ögon. Jag mejlade chillcheater och frågade om detta, och de svarade att det skulle vara så, men om jag ville kunde de förstora öppningen så att haka inte blev täckt. Jag vågade inte göra detta för då kommer det förmodligen in vatten. Men jag ser att din huva, t.ex i rolluppvisningsfilmen 2008 i Malmö, har större öppning därför trodde jag också att du hade en Stealth Cag Deck.

Det tycks variera lite. Jag har genom åren köpt två tuiliqs från Reeds, med lite olika passform kring ansiktet – den första hade ett rätt litet hål och med huvan under hakan satt den till hälften över ögonen, den andra med ett större hål som fungerade bekvämt under hakan. Båda går att dra av och på med lite besvär.

En fundering angående tuiliqen: Den må ha sina fördelar, men för den som tvingas göra en wet exit i kallt vatten (även den bäste kan misslyckas då och då) kan väl läget ganska snabbt bli krisartat?

Ja, tuiliq hör förstås i första hand ihop med en säker roll. Men när jag testade wet exit i vintervatten med tuiliq för ett par år sedan visade det sig fungera mycket bättre än jag trott. Luften blir kvar uppe kring överkroppen och håller vattnet borta. Oundvikligt läckage runt ansiktet innebär förstås att man har begränsad tid på sig att ta sig upp ur vattnet – men min korta simtur den gången varade i 7-8 minuter och under den tiden hann inte vattnet upp över byxlinningen (långa chillcheaterbyxor) och därför uteblev köldchocken helt.

Stannar man längre i vattnet läcker såklart luften ut och ersätts med kallt vatten, och sedan gör tuiliqen inte längre någon nytta.

Ett säkrare alternativ när vattentemperaturen är låg och rollen inte helt pålitlig kan vara att ha en mycket lätt torrdräkt (t ex en Ursuit MPS) under tuiliqen. Fördelen jämfört med en vanlig paddeltorrdräkt är att MPS:en är lätt och snabb att ta på och av, har en dragkedja upp i halsen (ingen trångt halshål att krypa igenom) och man behåller tuiliqens fördelar med rörlighet, flytkraft och inbyggd huva som skyddar hals, huvud och öron.

Torrdräkten är skön att ha när man rollar i vintervatten – det är svårt att hålla allt vatten borta från kajaken (man drar in lite när man kliver i kajaken, det kan sippra in några droppar vid sargkanten vid flitigt rollande och man kommer inte helt ifrån kondens) och när man sedan snurrar rinner det kalla vattnet ner och kyler runt axlarna

Nackdelen med MPS jämfört med t ex Kokatat är att den inte är lika slitstark, och att den inte tätar riktigt lika bra runt halsen som de tyngre dräkternas strypkrage i latex. Men som säkerhetsplagg under de kallaste vintermånaderna under tuiliqen känns den bekväm och trygg. Perfekt även som höst-, vinter- och vårplagg i surfskin. Komplettera med ett par plastsandaler eller neoprensockor eftersom de fastsittande sockorna inte är avsedda att gå omkring på land i.

Länken till vilken tuiliq du har funkar inte längre, är det denna du har?

http://www.chillcheater.com/aqshop/catalogue.php?id=3077&page=

Ja, det stämmer. Men jag har numera också en Brooks (http://brookspaddlegear.com/vmchk/Greenland-Gear/Tuilik) – dyrare och varmare men med bättre tätning mot ansikte och sarg och med bättre hållbarhet.

...och Brooks är fantastiskt smidiga att göra affärer med. Tipset är att be dem skriva en följesedel utan fraktkostnad. Minskar totalkostnaden avsevärt (tull + moms på frakten som är ganska dyr).

Hej. Fantastiskt välskrivna och informativa sidor. Jag har kikat runt en hel del och varje gång funnit något nytt. Du skrev ovan att du gillar ditt spritkök trots att det sotar. Har du provat med att blanda i 10% vanligt färskvatten i spriten? Sotet försvinner (nästan) helt och knappt märkbar skillnad i uppvärmningstid. Jag fick tipset på 80-talet när jag hade ett Origo-kök i min segelbåt.

Jag har provat men tycker inte att sotmängden minskar så mycket att det kompenserar för sämre värmeeffekt. Sot är ett antingen-eller-problem. Jag tar istället ett par tag med en ruska blåstång på utsidan av kokkärlen så är de rena nog att packas ihop.

Blåstång är f ö en utmärkt ersättning för både diskmedel och tvål; den innehåller en hel del tvättaktiva ämnen.

Hej.

Fortsättning på en gammal fråga: ska man ha flytvästen på eller under tuiliq?

Tidigare har du svarat: "Smaksak. Under ger den mindre kondensfukt, håller sig torr (bra om man använder den som huvudkudde i tältet) och värmer bättre. Över kommer man åt fickorna i flytvästen. Det kan också ge bättre rörlighet. Prova..."

Ett bra svar, fast det kan bli dyrt - Reed och ComfortPaddling är måttbeställda, så då bör man (väl?) mäta över flytvästen om man ska ha den under men inte om man ska ha den över.

Så frågan då: hur gör du, och varför det?

En rätt måttsatt tuiliq har rejäl vidd runt överkroppen (för rörlighet och luftväxling) – en inte alltför volumiös paddlarväst brukar få plats under. Men jag tycker att det begränsar rörligheten för mycket.

ComfortPaddling har jag ingen erfarenhet av, men min Reeds (neopren) har nästan lika bra flytkraft som en paddelväst (räknar man in luften i plagget blir flytkraften bättre än en väst). Jag brukar därför nöja mig med tuiliken på ensamma långturer och tar på västen utanpå vid behov (vid undervisning och riktigt överhandsväder).

Nackdelen med västen utanpå är att luftflödet stryps och det blir påtagligt mera svettigt av kondens. Men tuilikar är inte tänkta att kombineras med flytväst så det är lite Scylla eller Charybdis över kombinationen...

Ojsan, så illa :-)

Det förklarar till dels varför man ser en hel del från amerikanska västkusten som paddlar med tuiliq och uppblåsbar väst (manuellt aktiverad). Tuilik för normala lägen och tryckluftvästen för krislägen. Kanske inte helt ogenomtänkt, även om den västen känns tung...

Jag har två flytvästar; en seglingsväst där flytelementen är utbredda över ganska stor yta och därför ganska tunna, och en paddlingsväst där flytelementen är koncentrerade till mindre yta och därför är tjockare. Förstnämnda flytväst ryms utmärkt under min Reed tuiliq utan problem. Eftersom den dessutom saknar fickor finns det ingen orsak att ha den ovanpå :-).

Paddlinsvästen däremot blir lite tight under tuiliqen (och den har fickor), så använder jag den brukar jag ha den ovanpå.

Slutsats: vill du vara säker på att flytvästen ryms under, kan det kanske - beroende på hur din flytväst ser ut - vara skäl att lägga till några cm till bröstmåttet. Men jätte mycket extra behövs knappast.

Skriv en kommentar