Show cart
Design & Illustration

Cellulosa – starkare än det mesta

Träcellens fiberstruktur

Träkajakbyggare har länge vetat att trä är ett oöverträffat armeringsmaterial – starkare, lättare och billigare än stål, aluminium, glasfiber, kolfiber, kevlar, keramer mm. Nu har ett forskningsprojekt i USA (The Forest Products Laboratory of the US Forest Service) börjat titta på kommersiell användning av ett material som kallas CNC (cellulose nanocrystals), och som har visat sig starkare, billigare och lättare än det mesta (det enda kända materialet som kan matcha styrkan är carbon nanotubules, som kostar 100 gånger mer att tillverka). 

Det är förstås inte träet som sådant som används, men väl cellulosa som förädlas i en avancerad process. Den börjar med att träflisor omvandlas till pappersmassa och rensas från lignin (som är bindemedlet i trävirket). Därefter delas cellulosafibrerna till extremt små nanofibriller, undefär en tusendel så stora som de ursprungliga fibrerna. Fibrillerna ordnar sig i lager av linjära molekyler, som hålls ihop av vätebindningar. Med hjälp av en stark syra reduceras volymen till en kompakt kristallinsk struktur.

Egenskaperna är smått svindlande. CNC har en elasticitetsmodul på 150 GPa och en brottgräns på 7,5 GPa! Som jämförelse har Kevlar och Kolfiber brottgränser på ca 3,5 GPa och elasticitetsmoduler på respektive 125 och 150 GPa. Rostfritt stål hamnar på ungefär 200 i elasticitetsmodeul men bara 0,5 i brottgräns. Och ek hamnar i skamvrån, trots anseende som ett starkt båtbyggerivirke: 10 GPa i elsticitet och 0,1 GPa i styrka ;-) CNC är dessutom transparent och kan användas till ballistiskt glas – gissa om militären är intresserad!

CNC är naturligtvis inte perfekt – det tål inte vatten – så det dröjer kanske ett tag innan vi padlar omkring i en 4 kg tung och superstark cellulosananokristallkajak! Vätebindningarna håller visserligen ihop strukturen, men cellulosafibrerna kan destabiliseras vid kontakt med vatten och börja suga upp vattnet. Detta kan lösas på flera sätt: att kemiskt modifiera cellulosafibern så att den blir hydrofob (repellerar vatten), att använda CNC iförening med ett hydrofobt material eller att kapsla in det vattentätt (som trä i en kajak) – eller att helt enkelt använda det i vattenfria miljöer.

Med tanke på potentialen – ett relativt billigt, superstarkt material, tillverkat av en vanlig resurs som är nästan gratis (träflis och sågspån) – kan man räkna med att forskningen löser sådana problem.

Läs mer: www.gizmag.com/cellulose-nanocrystals-stronger-carbon-fiber-kevlar/23959/

Comments

Der er faktisk også mget forskning i Cellulose nano fibre. Den foregår i Sverige, som er førende på området. Cellulosefibre høtrykshomogeniseres og splittes om til nano-skala fibre.

Tack Jens , det har jag helt missat!

Det där gillade jag definitivt! Hoppas det finns i brädgårdens mystiska utrymmen om ett tag.

Nano och nano... visserligen luktade jag bara på grekiska (en bildningsbrist, jag vet...) men bara så ni vet hur användbara de klassiska språken är. Nano, eller grekiskans form nanos betyder helt enkelt - dvärg! I vetenskapliga sammanhang är väl nano en miljarddel av en atom? Björn kanske annars kan smiska mina fingrar med en minipaddel och berätta hur det är vetenskapligt. Tack!

En fyrakilos kajak låter inte så dumt. Sen tillkommer väl ett järnspett så kajaken inte blåser bort när man vänder ryggen till ;-)

Nano är ett prefix i SI-systemet, och står för en miljarddel (10 upphöjt till -9), men inte av en atom utan av den SI-enhet det är kopplat till: meter, sekund, gram, volt etc.

En atom är åtskllligt mindre än en nm (nanometer) – storleksordning en tiondel.

Behöver du i något sammanhang ännu mindre måttenheter finns det gott om sådana i SI-systemet: pico, femto, atto, zepto, yokto, där varje steg innebär en tusendel av det förra. Sålunda är en yoktometer (ym) bara en kvadriljondel av en meter (0,000 000 000 000 000 000 000 001 meter ;-)

En kvadriljondel av en meter... jag ska tänka på det nästa gång när jag är ute och paddlar.

Vad gäller kajaker i större delar tog jag itu med en sydöstgrönländsk kajak modell frambesvuren av Harvey Golden en kajak som inte visade sig passa i mina vatten. Jag lossade knutar, särade på duken fram och bak och satte in nya tvärbjälkar för att få ett annat avslut på för och akter. Sedan sömmade jag på den duk som behövde ökas och målade över alltsammans. Det blev en helt fantastiskt snabb kajak. Och tack till ursprunget. Man kan alltid forma om en ribb- och duk-kajak. Den har sina nackdelar förstås, men så här överväger fördelarna.

Kvadriljondel... vad kommer väl jag att drömma om i natt? Tack Björn för kunskaperna, jag visste väl att du var i nobel-klass. Förresten varför inte ära skåningarna? Familjen Nobel hette från början med sin latinska form Nobelius. Från - Nöbbelöv. Det Nöbbelöv som ligger åt det här hållet.

Rune, jag kommer att tänka på en gammal teckning i Wooden Boat av Caroline Magerl – deltagarna i båtbyggeritävlingen "lättaste båt" står med sina lätta båtar bredvid sig på marken: alla utom segraren som har ett snöre i handen – ett snöre som försvinner rakt upp ur bilden ;-)

Material och process har vissa likheter med Aero Gel som uppfanns nån gång på 50 talet och som av vissa har utsetts till nästa århundrades mest intressanta material.

Det hydrofila problemet löste man med doping, likt när man dopar kisel för att få till transistorer.

Post a comment