Show cart
Design & Illustration

En märklig bok

Hannes Lindemann 'Alone at sea' Foto: Peter Stackpole/Life

Jag beställde för några veckor sedan ett par böcker från Amazon, bland dem Hannes Lindemanns ”Alone at sea”, som under lång tid ha varit utgången och som jag inte kunnat hitta antikvariskt.

Alone at SeaBoken är Hannes Lindemanns egen berättelse om hur han seglade/paddlade över Atlanten två gånger under 50-talet: först med en västafrikansk urholkad stockkanot och sedan med en Klepper faltkajak. Hans drivkraft (som läkare) var främst att undersöka hur kropp och psyke fungerar vid överlevnad till havs, inspirerad av historier om överlevande efter fartygskatastrofer under andra världskriget, liksom av Kontikiexpeditionen och Alain Bombards seglingsäventyr. Han var övertygad om att de som inte överlevde, dog genom att psyket gav upp långt innan kroppen gjorde det – på grund av att sömnbrist, modlöshet mm ledde till hallucinationer och gravt felaktiga beslut. Hans förberedelser bestod i mental träning, meditationer och mantra i form av affirmationer (”I will make it" och "Keep going west").

Berättelsen i sig är inte det märkliga: en mycket välskriven och högst läsvärd skildring av två enastående bedrifter – den ena i en kajak som fortfarande finns att köpa. Båda överfarterna finns med i den 180 sidor tunna boken.

Det märkliga är själva boken: uppenbarligen en utskrift (faksimil) av den ursprungliga utgåvan, komplett med typografiska missar, understrykningar, dammpartiklar och allt, limbundet i ett ovanligt trist pappersomslag – ett alldagligt, illa exponerat färgfoto av en tom horisont i taffliga färger. Det finns inget förlag angivet, ingen kolofon med uppgifter om ort, tryckår mm. Lite sökning på ISBN-numret ger vid handen att boken är utskriven i Breinigsville, Pennsylvania, 11 november 1999 och borde alltså inte vara print-on-demand som jag först trodde (i alla fall inte print-on-immidiate-customer-demand). Någon (rimligen Amazon) har alltså låtit skriva ut ett antal böcker (tillräckligt många för att de skall finnas i lager efter 4 år) men utan någon information om förlag, inblandade personer, tryckeri, upplaga och annat som brukar framgå av kolofonen.

boksidor
Några sidor: bokens enda bild är återgiven så här, Det lite daterade typsnittet visar att det bör vara originalutgåvan som använts för kopiering, och tyvärr hade någon gjort slarviga understrykningar som inte gick att redigera bort innan utskrift.

Trevligt såklart att boken finns tillgänglig igen men som boknörd känner jag mig lite lurad på metainformationen.

Comments

Aldrig hört talas om ett sånt förfarande. Men intressant. Som om du lånat en bok av mig. Finns det hundöron också?

Ibland är det berikande med andras understrykningar, ger en extra dimension till läsupplevelsen. (positivt tänkande) Är det så här?

Nej, några hundöron hittade jag inte. Inte heller tecken på att ryggen varit krängd ut-och-in eller tandkrämsfläckar på texten ;-) Och inga spår av lustiga bokmärken – minns att bibliotekarien i Hässleholms stadsbibliotek berättade om en en prickig korv som bokmärke i en nyss återlämnad bok ;-)

Understrykningar, exlibris och dedikationer på försättsbladet kan visst öka behållningen, men om understrykaren har en smetig bläckpenna och är omåttligt imponerad av författarens formuleringskonst kan det bli lite mycket...

Post a comment