Gamla filmer om inuiter och paddling...

Flahertys fortsättning var en filmad berättelse om de irländska fiskarena utanför Aran/Arrans västkust. Han berättade att ingen ville tro på filmbildernas äkthet i dessa upprörda vatten. Åskådarna trodde att just de sekvenserna var filmade i ateljé.

Just de båtarna, curroughs om jag minns namnet rätt, kunde man se på en utställning på museum i Stockholm för en hel del år sen. Jag minns att jag stod fullkomligt häpen över dessa små roddbåtars konstruktion, även om jag läst om dem. De var, precis som grönländarnas kajaker, sammansatta av ganska klent virke. Och runt om alltihop var kohud eller något liknande och sedan tjärat. När jag såg båten förstod jag att filmtittarna trodde det var båg...

I still remember seeing Nanook of the North while in primary school, some sixty years ago. I was deeply impressed. I have not seen it since, but I have never forgotten it. I have long assumed it was no longer around. Thank you, Björn for bringing it up. I want my wife to see it now that I know it is available.

Our teacher told us at the time that it was the first documentary film ever made, which didn't make much of an impression on my child's mind, but now seems a big deal indeed. Furthermore, it seems that what Flaherty went through to make that film is an epic story in itself, of hardship, failure, determination and, ultimately, success against overwhelming odds and setbacks in an unforgiving environment: genuine "true grit."

It's interesting that you and Nanook share the same name, Björn. It's a very good name at that. You may be interested to know that Kuma, Bear, is an old fashioned woman's name here in Japan. Not many modern girls receive it, but there are still some women in middle age and older named Kuma. I think it's a charming name for a woman, implying strength and endurance of course, but also a feeling of enveloping warmth in a winter's bed.

A good friend and brother officer in the US Army, the son of a Norwegian sea captain and immigrant to the the US, was named Torbjorn. I always admired that astonishingly powerful given name--and Torbjorn matched the spirit of his name. I don't know the true Norwegian writing, as it was transcribed for English readability.

And now I'm going to have to look up the several references you and Henri mention: all interesting things.

By the way, this winter while using epoxy is impossible, I'm going to build a light, sleek fast rowboat based on LF Herreshoff's famous 17 foot design, only built similarly to the Inuit boats, making it of skin (polyester or nylon) on a wooden frame just as modern SOF kayaks are made. That is, to make it light enough for me to handle alone, car-topping it to good locations, wrestling it on and off the car and to the beach almost as easily as a kayak, which will allow me to get good rowing exercise and venture into interesting places where I can draw and capture photographs from points seldom seen by average folk in this part of Japan.

I still plan to build a surfski to your Spray design too, for summer inshore paddling in our seasonally warm coastal waters. Paddling and rowing and mountain hiking combined should make for good physical conditioning, in addition to pleasure.

Jag kom plötsligt ihåg att jag hade Pat Mullens bok "Mannen från Aran" i mina gömmor. *Inköpt någon gång under sent 1950-tal i Helsingborg eller Göteborg. Anledningen var helt enkelt att jag alltid - som uppvuxen vid en norrländsk kust - varit intresserad av de olika båttyper som användes. Sälbåtarna inte att förglömma! Kommer ni till Umeå rekommenderar jag en titt på Gammlia-museet där jag vet att en sådan sälbåt fanns utställd. Kraftig sak. Sälskyttarna hade stegjärn under fötterna för att kunna dra båten över isen. Sälskinnshandskar var det varmaste man kunde skaffa sig för en rimlig penning, minns jag.

Flaherty gjorde filmen om Aran efter "Nanok, köldens son" (som den hette på svenska) och Pat Mullen har skrivit levande och lysande om den irländska övärlden och hur folk levde, bl a med dessa diminutiva farkoster som alltså kallades "curragh". Som en fotnot i boken står det "en liten båt av flätverk, klädd med läder eller oljetyg", precis det jag såg på det stockholmska museet där man visade upp föremål från fiskeriet utanför Irlands kuster. Den svartvita bild i boken som visar en curragh får mig att tänka på det första flytetyg jag byggde själv, en kanadensare efter norska ritningar. Faktum är att jag inte kan begripa hur man kunde ge sig ut med sådana irländska curraghs. Men kanske konstruktionen var elastisk.

Pat Mullen själv berättar om en våghalsig filminspelning och på en svartvit bild ser jag förfärande och brytande sjö och tre män i en curragh. Jag tror ingen av oss skulle ens tänka tanken på att ge oss ut ens i den bästa kajak i det vattnet...

Bildtexten under "Curraghbåten i Brannaghsundet. Denna scen föreföll så spännande och otrolig att mr Flaherty beslöt att ej medtaga den i filmen, då han var övertygad om att publiken aldrig skulle kunna tro, att den verkligen inspelats ute på havet."

Pat Mullen själv finns porträtterad och han ser verkligen mycket trevlig ut. Hans skildring av livet med fisket ute på de irländska öarna är en stor upplevelse om mödor och faror. Med litet torrt bröd och vatten klarade man sig en hel dag - annars var det kall, kokt potatis. Vilka män!

Jag rekommenderar verkligen boken. Jag ser att den finns på Bokbörsen för 120-130 kr. Den är trycket 1936 på Lars Hökerbergs förlag och översättaren till svenska heter Klares Linder-Lewes, okänd för mig. Det är klar och fin svenska och pluralformerna är kvar.

Tim Severins bok har jag sett och läst - en fantastisk berättelse där båteskrovet är täckt av läder!

Och glöm inte att vikingaseglen var gjorda av ull! Bomull fanns inte - men får. Man har i Norge hittat en lik från vikingatid och kunde se hur seglet var vävt och sammansytt av likar. Genom en viss valkningsprocess fick man seglet relativt vindtätt och kunde t o m kryssa!

To Rick: The book of Pat Mullen I´ve mentioned is called "Man of Aran". I´m sure you will find this fine book about the fishermen in Irland, it is well worth reading.

Yes, I found it, Henri, but unfortunately it is out of print. The lowest price I have seen for it, used, is £40.00.

Oh my! I´m stoned - 40 pound! Rick, you can not read it in Swedish? Pat Mullen has so much to say about the time, about the people around him, about himself. Also about Flaherty and his wife - she contributed the black-and-white photographs in the book. Really, I liked Pat Mullen very much!

There is some US-based antiquarian shops. I have found some Swedish books very cheap. English too. Also some good situated in Hamburg - check around.

Hej!

Om ni inte har upptäckt NFBs (National Filmboard Canada)hemsida, ta en titt där, mycket bra dokumentärer/filmer/tecknat/dans/alternativ film osv. Cesars barc canoe kommer härifrån (tror jag) men det finns även en hel serire om inuiter, de fiskar och bygger kajak och mycket mer, se länken nedan. Njut av tempot i filmningen och det faktum att man inte förstår nåt de säger och att det inte gör nåt...!

http://beta.nfb.ca/film/building_kayak_pt_1

/rune

Hej, Henri, Rune!

Rune, thanks! What a prize the films are. I'm going to pass the URL along to several SOF builder acquaintances.

And who says we can't understand what they're saying? The film is so well done that it seems very little of the meaning is lost.

And the fishing! Oh my!

Two observations:

1. Judging by the paddles I see in both the Nanook and the 1967 Canadian Film Board pieces, the people around Hundson's Bay used remarkably long paddles quite different from what we think of as Inuit double paddles. Those we use today apparently are influenced by the Greenlanders.

2. I am reminded in watching the people in the films of how the several Inuit populations, perhaps the last of the Asian migrants to reach North America and onward to Greenland, are so closely related to the modern people of northeastern Asia. Dressed differently, the people in these films could walk down the street in any coastal fishing town in Japan, Korea or eastern Siberia, where their deeply tanned skin would not be amiss, and they would never be noticed as foreign. Inversely, with a deep suntan my wife would not stand out among the Inuit.

And Henri, you profit from your superior schooling in a Nordic country, with foreign language training beginning in childhood, while I can hardly remember the German I took so many years ago, starting too late for it, in high school, as is the system in American schooling. I cannot read Swedish unaided by modern computer systems beyond those few relatively unaltered words our languages still share or those recently borrowed. However, I'll follow your urging to seek further for the book.

The irony is that I was a habitué of used book shops in most of my teenage and adult life, when one could buy used books very cheaply, but in Japan today that does me no good for a subject like this. Meanwhile, the internet has allowed used-book sellers to reach a far wider, more competitive audience, conferring the power to raise prices enormously.

Rick

Varmt tack Rune Forsberg för filmen! Jag satt helt betagen - vilka människor! Och familjen med den lilla ätteläggen. Visst minns man sin egen barndom med diverse pyssel vid sommarstugan och vattnet. Ibland ville jag bara vara en fisk.

Hej Rick igen! Sometimes you don´t need any languages. Just in this film with this lovely persons. As a child I sometimes liked to be a fish!

Har inte den fantastiske Harvey Golden byggt en Netsilik-kajak? Jag har för mig att jag sett en sådan på hans sajt. Men den jag såg hos Golden var ju mer än 6 meter lång och filmens verkar ngt kortare.

Rick, look at Harvey Golden