Show cart
Design & Illustration

Glömska och en politiskt inkorrekt fundering

Utsikt mot Bjärred

Pingstdagen blev för min del en paddeltur i välbekanta vatten. Sjösättning i Vikhög, en tur upp mot Lundåkrabukten, läns med surf i den nordliga vinden till Löddenäs för lunchpaus och sedan tillbaka till Salviken för lite rollövningar. Strålande sol och frisk nordlig vind, 10-13 m/s, vilket ute i sundet lyckades dra upp 60-70 cm sjö.

För första gången på många år hade jag glömt packa med flytvästen vilket ledde till lite irriterade funderingar. Jag har hållit hårt på flytväst i alla lägen både som säkerhetsansvarig i Malmö Kanotklubb under flera år och privat – men att köra hem en och en halv mil för att hämta den kändes inte rimligt. Så efter en snabb titt runt om så att ingen såg det, sjösatte jag och paddlade iväg.

Den politiskt inkorrekta men högst rationella funderingen är naturligtvis vad en flytväst fyller för funktion i en grönlandskajak och med tuiliq. För det första rollar man lättare utan flytväst eftersom flytvästen bromsar rörelsen under vatten. Utan väst kommer man snabbare runt och upp till ytan. Logiskt sett borde flytkraften i västen vara till nytta på lovartssidan innan man drar sig upp, men skillnaden är inte märkbar. Det går precis lika bra att flyta på en balance brace utan väst som med (en tuiliq innehåller rätt mycket luft kring överkroppen). Det innebär att västen är mest ivägen så länge man sitter kvar i kajaken (bortsett från att värma lite, men den funktionen kan klaras med mer behändiga plagg) – och hela idén med grönlandspaddling är att aldrig kliva eller ramla ur kajaken till havs.

Strandängen med blommande Trift

Men om rollen av någon anledning skulle fallera, så är väl västen bra att ha? Ja kanske, men det är inte heller helt solklart. Paddelvästar är inga räddningsvästar utan bara flythjälp. De hjälper alltså inte vid så allvarliga incidenter att man kan bli medvetslös eller förlora förmågan att simma. De ser bara till att man flyter lite högre i vattnet. Vidare är västen också ivägen när man skall klättra upp i kajaken (flytelement och beslag hänger upp sig mot sargkant, linor etc) och den bromsar om man försöker simma (simma ifatt en drivande kajak eller simma till land om allt annat misslyckas). Kajaken erbjuder betydligt större flytkraft än flytvästen för den som ligger i vattnet. För min del som mest paddlar längs en öppen kust – sällan mer än ett par hundra meter ut – känns det inte som om västen höjer säkerheten. Några speciella situationer finns – om man blir skiljd från kajaken och ligger i vattnet och väntar på hjälp, särskilt om detta händer i vintervatten, möjligen också i brytande sjö där en väst kan underlätta att hålla näsan över vattenytan i vågbrotten – men dessa situationer förutsätter att man lämnat kajaken och dessutom tappat kontakten med den.

Så ju mer jag funderade desto fler argument mot flytväst dök upp och desto svagare blev argumenten för. De ursprungliga rutinerna för grönlandskajaker, paddlar och tuiliq innefattade naturligtvis inte flytväst – rollar och annat har utvecklats utan tanke på annan flythjälp kring överkroppen än den luft som finns innesluten i tuiliken (och som nog egentligen bidrar med lika mycket flytkraft som en paddelväst). Ett intressant alternativ vore att ha ett tunnare och smidigare flytplagg under tuiliqen, till exempel en löst sittande neoprenväst.

Trots dessa tankar kommer jag att fortsätta ha flytväst i de flesta sammanhang – om inte annat för att föregå med gott exempel – och jag kommer att även fortsättningsvis rekommendera flytväst i alla lägen för alla. Att avstå från väst av liknande resonemang är ett beslut i strid mot gällande koncensus och som man får vara beredd att argumentera för.

För övrigt blev det inga nya rollar dem här gången trots vissa ambitioner åt det hållet – jag var helt upptagen att njuta av hur bra de "gamla" fungerade utan flytvästen.

Comments

Jag har haft liknande tankar ang nyttan av flytväst i de här situationerna, men kommer att fortsätta använda det av flera anledningar. En är precis som du nämner för att föregå med gott exempel. Precis som när det gäller cykelhjälm så använder jag det också för att få min dotter att använda det. Jag kan inte heller påstå att jag är en speciellt duktig rollare (ännu), så då bör man väl också vara förberedd på en wet-exit och kunna ha lite extra flythjälp. Tankesättet kan jag hålla med om, men jag tror att det här är en sak som man inte bör sprida till för många. Risken kan kanske vara att väldigt många (som faktiskt verkligen med sin erfarenhet och kunskap bör ha flytväst) struntar i att använda det eftersom de får för sig att det är säkrare utan?

Själv är jag uppväxt med att ALLTID ha flytväst vid segling, paddling och liknande. Dom gånger jag glömt västen (och det är få) har det känts väldigt knepigt och rent av "naket". Dock tror jag att vissa paddlare (få) kan klara sig bra (eller rent av bättre) utan flytväst i vissa situationer. Tyvärr finns det nog en ganska stor risk (som Bertil är inne på) att nybörjare tar till sig dessa argument och struntar i flytvästen ("proffsen säger minsann, osv"). Dom flesta har väl hört fantastiska historier om hur bilbältet dödar folk som blir fast i en brinnade bil... Det är nog delvis samma sak som med flytvästen; betydligt fler räddas än dödas av respektive säkerhetsutrustning...

Kanske är det bäst att ej ge argument för ingen vill väl ha någon annans liv på sitt samvete?

Är själv ganska dålig på att ha på mig flytväst, men ser alltid till att de nybörjare/okända som jag tar ut använder det. Mina argument varför jag inte använder flytväst håller jag för mig själv, men liksom Björn ser jag fler nackdelar än fördelar...dock skulle jag av någon anledning hamna i chocktillstånd är en flytväst troligtvis den enda som kan hjälpa mig.

For 25 år siden, var jeg taget på fjorden i min lille sejljolle med sværd. Vejret var hårdt, 13 - 15 ms, men sjovt vejr at surfe i. Sværdet som var i 25 mm plywood knækkede, mens jeg hang ud over siden, jollen kæntrede, og jeg lå i vandet.

Jollens opdriftstanke i ager var utætte, og fyldes med vand, så kort efter kæntrigen, var det kun 20 cm af jollens stævn, der var over vandet.

Heldigvis havde jeg min redningsvest på, for der var ikke noget fra jollen, der kunne bære mig. Fuldt påklædt og midt på sommeren, var jeg ikke så bange for at blive kold, og da det skete på den smalle Mariager fjord, vidste jeg, at jeg ville drive i land inden for 1-1½ time.

Men alt tøjet ville, uden rednigsvesten have trukket min ned, så jeg var druknet. Søerne var omkring 1 meter høje og meget stejle, så at svømme ar håbløst.

Ulykken var blevet opserveret fra land, og jeg blev efter 45 minutter samlet af af en stor fiskejolle.

Jeg har A L T I D min redningsvest på, hvis jeg er på vandet. Uden den var jeg har måske IKKE idag.....

Kun en tåbe frygter ikke havet.....

Intressanta tankegångar! Björn har en bra motivering, men det är från hans utgångspunkt, han paddlar med ett högre register. Det är sant att denna flytväst är ett hinder, som gammal tävlingssimmare håller jag med. Å andra sidan, i kallt vatten med minskande förmåga till aktion tror jag ändå på västen. En annan aspekt är paddeln. Jag har ALLTID två paddlar även på den minsta tur. Häromdagen hände det jag inte trodde kunde hända , bladet släppte p g a dålig limning. Raskt tog jag paddel nummer två. Vad lärde det mig? Limma aldrig paddlar du gör själv, se till att det är ligninet i träet som håller ihop paddeln.

Jag har paddlat rätt mycket med min Kodiak-baidarka. Den ger en livlig känsla i vattnet, är snabb och nu börjar jag känna mig hemma i den. Sargen var frukten från en skrotad kajak och jag får klämma mig ner då den är trång längs sidorna. Jag funderade på att göra något åt det, tills jag upptäckte att den känsla jag får vid paddlingen - mer kontroll, mer ett i ett s a s, blev ett plus.

Jag är snart färdig med min Anas Acuta/Igdlorssuit-kajak. En fantastiskt lätt och stilig konstruktion. Det ska bli spännande att pröva den så småningom.

Som jag hoppas framgår ovan tvekade jag länge innan jag skrev detta - av ungefär de skäl som Bertil och Niklas är inne på. Men samtidigt tror jag att en intelligent diskussion kring för- och nackdelar är ett bättre skäl att få folk att använda relevant säkerhetsutrustning, än att någon pekar auktoritärt med hela handen. Att det sedan finns en och annan som överskattar sin marina kompetens, ibland gravt, och/eller tror sig odödlig kommer man aldrig ifrån, oavsett med vilka argument man förespråkar sin valda metod eller utrustning.

För övrigt är Pandoras ask redan öppen - filmer, videosnuttar, bilder mm från grönländska mästerskap eller på någon av alla de sajter som vänder sig till grönlandspaddlare, liksom på sympoiser och träffar, visar undantagslöst kajakhjältar utan väst som utför fantastiska saker i sin kajaker. Att inte låtsas om detta i säkerhetsdiskussioner kanske får motsatt effekt än den avsedda.

Däremot kan jag tänka mig att en ambitiös nybörjare som skaffar sig en pålitlig roll, sannolikt på köpet får stor respekt för havet och en så nyanserad syn på säkerhet och risker att han eller hon är fullt kapabel att lita på eget omdöme.

Men liksom Povl tror jag att flytvästen är den enskilda utrustningspryl som har den största potentialen att någon gång rädda livet - och det är väl det viktigaste argumentet för flytväst.

Liksom Henri har jag alltid med två paddlar, min trogna grönlandspaddel, nu inne på fjärde året (limmad med vanligt vitt snickarlim, Henri!) och en kortare stormpaddel som ligger lättåtkomlig på fördäck (och som jag, vad jag minns, hittills aldrig glömt).

Den grundläggande tanken att säkerhet är direkt kopplad till att stanna kvar i farkosten är ju för övrigt inte unik bland (grönlands-)paddlare. Ensamseglare ute till havs har generellt valt säkerhetslina istället för flytväst. Linan håller dem kvar ombord, men spolas de överbord är loppet kört (seglen skotade för fart och vindroderstyrning och att räkna med att någon skall hitta ensam person som flyter runt ute på en ocean inom rimlig tid är knappast realistiskt) och det finns ingen anledning att förlänga pinan med en väst. Den grönländska anledningen är ungefär densamma - i nollgradigt vintervatten finns ingen överlevnad om förseglingen tuiliq-kajak bryts.

Jeg er ening med dig Bjørn i analogien med enesejleren og sikkerhedslinen. Jeg har sejlet ene i gennem 8 år, og med sejlene oppe og fartpiloten indkoplet ville det ikke være sjovt at ryge udenbords.

Alligevel anser jeg svømmevesten for det vigtigste stykke sikkerhedudstyr, næst efter den sunde fornuft.

Den sejler eller kajakroer, som mentalt har forberedt sig på, at der kan gå noget galt, og har indrettet sig derefter, er godt rustet i en nødsituation, men den som bare giver sig ud uden respekt for havet og uden at have forberedt sig er ilde stedt når det går galt.

"... får stor respekt för havet och en så nyanserad syn på säkerhet och risker att han eller hon är fullt kapabel att lita på eget omdöme."

Om man alltid har väst behöver man inte belasta omdömet med att välja mellan väst eller inte. Om man alltid har omdöme kan man kanske välja om man skall ha väst eller inte.

En omdömeslös kommentar? ;-)

Jag tänker inte ha dåligt samvete för det fåtalet dagar (sensommar och tokvarmt) som jag paddlat utan väst.

Då gör jag (vi?) klart större dumheter på exempelvis landsvägen och i övrig mänsklig interaktion. Det finns klara skäl att lyfta blicken och tänka/prioritera säkerhet och omtänksamhet även utanför ankdammen (men kanske inte i detta forum - avgränsningen till paddling är skön och bra).

Ja, Björn, jag limmade nog den där paddeln dåligt, hade inte tillräckligt med ytor. Åter till väst etc. Början på förra årets maj satt jag fastkilad under en provtur. Jag ville prova ut en nygjord stormpaddel. Det glidande tag man tar kräver tid, upptäckte jag och det "leverage" man får med en normal paddel lurade mig och plötsligt satt jag fast i vansinnigt kall och brytande sjö. Jesses vilka vågor! Hur gick mina tankar? Vad kände jag? Ett minne från en roddtur med min pappa i barndomen: Sitt still i båten! Jag tog inte av kapellet, men jag märkte hur kall och fumlig jag kände mig. Det var inget djupt vatten, den lilla hamnen låg alldeles intill. Mest kände jag mig ilsken över min ouppmärksamhet. Rädd har jag bara känt mig en gång i livet och det var när jag låg fastspänd på en klipphylla i Alperna (Gran Paradiso, Italien) och såg blixtarna ljunga 300 meter längre ned. Ändå är Björns tankar något vi alla kan begrunda - lurar vi oss till säkerhet? Skulle vi vara mer uppmärksamma (se min kajaksituation ovan), försiktigare och mer beredda att lära oss en vettig räddningsteknik om vi inte använde väst? Jag skulle inte suttit fastkilad bland stenarna om jag varit mer uppmärksam på denna surf som kastade mig sidledes och OM jag förstått mig på paddeln och OM jag använt en normal paddel. Min situation var självförvållad. Jag var helt säker på att klara mig ur den och kände mig oerhört löjlig. Till råga på allt bröts kölen av i mitten, men det fixade jag senare. Summa summarum: att paddla utan väst är ingen normalitet för en ordinär paddlare, men det KANSKE skulle göra mig till en bättre paddlare, en mer observant och klok vattenburen krake i mitt diminutiva skal.

Patrics tes: "Om man alltid har väst behöver man inte belasta omdömet med att välja mellan väst eller inte" sympatiserar jag fullständigt med. Ju fler sådana här små återkommande och onödiga beslutsprocesser (kan gälla flytväst, cykelhjälm etc - för några decennier sedan även bilbälte) man kan plocka bort helt från agendan desto mer tid och mental kapacitet finns för allt från filosofiska funderingar till viktiga beslut. Men ibland krockar idealen med verkligheten...

Henri extrapolerer min tankegång (om jag fattar det rätt) lite längre än vad jag riktigt är med på. Att avstå från säkerhet för att därigenom pressa fram ett högre säkerhetstänkande känns som att börja i fel ände. Hellre träna säkerhet för att småningom kunna minska på utrustningslistan. Risker skall minimeras, men det är varken realistiskt eller ens önskvärt att eliminera dem helt.

För man skall inte glömma att det potentiellt farliga i de aktiviteter vi dras till – paddling, klättring, segling, dykning mm – är viktigt och får inte slarvas bort. Det är sirenernas sång om en spännande tillvaro bortom trygghetsnarkomanernas skyddade hörn av trädgården. Om vi (eller myndigheterna eller den uppfinningsrika marknaden i sin självpåtagna förmyndarroll) någon gång lyckas förvandla paddling till en helt ofarlig terapiverksamhet, kommer de flesta av oss att söka, och hitta, andra sätt att utmana faran.

För utan en liten gnutta farlighet blir våra fritidsaktiviteter föga mer än en sorts till intet förpliktande tidsfördriv. En viktig bit av tillfredsställelse och välbefinnande består i att ha utmanat faran, om än aldrig så liten, och hanterat den med kompetens och omdöme - och det är det som är drivkraften när vi hela tiden flyttar fram positionerna.

Rimlig är också tanken att allt för mycket utifrån pådyvlad säkerhet i form av prylar, garantier, regler och förordningar, lurar oss att sänka garden och att bli osjälvständiga, aningslösa och lättsinniga i vår attityd till faror – eller på amerikanska: benägna att stämma tillverkaren, om vi överlever. Förväxla inte äventyr med onödiga risker.

Många som börjar paddla blir helt absorberade av tanken att inte slå runt. Det blir så viktigt att det får styra valet av både kajak och utrustning och låser säkerhetstänkandet. Men tänk om man gör tvärtom. Tar tjuren vid hornen och lär sig rolla kajaken så att rädslan för att slå runt helt försvinner. Och lär sig rolla så bra att rollandet blir ett av de viktigare skälet att paddla. Det skulle helt enkelt inte vara kul att paddla om man inte kunde slå runt då och då.

"The bottom line" i mina funderingar är att analysera varje situation för sig och besluta om säkerhetsstrategi efter förutsättningarna, även om den råkar avvika från gällande koncensus. Men innan man har tillräcklig kompetens och omdöme att göra en relevant riskanalys, följer man lämpligen branschens normala rekommendationer - det blir ytterst sällan fel.

Har läst och begrundat de ni skrivit och är helt överens om att flytvästen är ibland ivägen...

Jag använder alltid flytväst mest för min egen skull för att jag inte är säker på så många räddnings övningar än och de känns tryggare men även för att föregå med gott exempel.

Jag funderade bara över det Björn med att dun tulliq gav lika bra eller ungefär lika bra flyt kraft som en paddelväst. Om man nu ska paddla utan väst anser du då att en tulliq är bättre att ha än en t-shirt. utfrån detta... nu vet jag att du ogillar att ta ställning till sådant men ändå.

Hela mitt resonemang utgår från tuiliq, solid rollkompetens och att aldrig bryta förseglingen tuiliq-sarg till havs. Utan dessa ingredienser skulle jag inte ens fundera på att avstå från flytväst. Tuiliqens säkerhetspotential existerar bara så länge man sitter kvar i kajaken. Efter en wet exit är tuiliqen föga mer än en figursydd plastpåse.

Tävlings- och motionspaddlare kör oftast utan flytväst (fast i alltfler sammanhang krävs väst även för dem) - men det kan Erik A säkert berätta mer om.

Orsaken till att motionärer och tävlingskanotister inte alltid bär flytväst är enkel. Riskerna är betydligt lägre än vid paddling i öppen skärgård och på hav. Därtill är de oftast betydligt mer erfarna än den genomsnittlige havs/långfärdspaddlaren. Antalet olyckor i motionskanoter är extremt låg relativt till havspaddlare även om de sistnämnda sällan syns i drunkningsolyckor.

Till skillnad från eskimåer kan nästan alla motionskanotister simma även om detta inte ger någon garanti för överlevnad.

Listan på problem med flytväst i kanot kan göras ganska lång och när risken är låg för drunkning chansar vissa.

Det finns flera ganska tunga argument mot flytväst, men de är individberoende. I kyligt vatten väger argumenten över till flytvästens fördel.

Ja, Björn, du läste rätt. Min ände var inte din ände. Och hur börjar små eskimåbarn? Jag tror det ligger i människans natur att söka, kanske inte spänning, men det oväntade. När jag paddlar är det för att se naturen utifrån s a s. Jag gillar fåglarna, horngäddorna som simmar fram under mig just i dagarna. Jag gillar den fria horisonten som alla från skärgårdarna fnyser åt. Det är precis som om jag var i fjällen igen. Att paddla är som en förlängning av åren med klättring och vandring i fjällen. Och precis som med klättring - ju mer man sysslar med det ju mer lär man sig. Man får insikter i den natur man rör sig i. Jag vill helt enkelt inte vara blind för det jag har runtom mig - månens faser, vattnet som sköljer över strandens stenar, röllekan som växer precis DÄR. Lugnet i en liten hamn, guppandet i vågorna där kajaken får röra sig utan min påverkan. Tills jag tar ett paddeltag igen...

Mitt i prick, Henri. Jag tror jag stänger datorn och tar en paddeltur!

Även Dubsides "programförklaring" (http://dubside.net/dubside-chronicles.cfm?id=3) får datorn och jobbet att kännas ovidkommande...

Post a comment