Show cart
Design & Illustration

Grönlandskajaker från… Grönland

Greenland kayaks

Ett nytt grönländskt företag "Greenland kayaks, Inuit Qajaat" bygger kajaker på beställning. Kajakerna är antingen historiska originalkajaker eller moderna adaptioner. Snickaren och jägaren Jens Peter Kielsen och vinnaren av rolltävlingen 2006, Karl Isaksen, står för byggena och Baldvin Kristjansson är vd och samtidigt aktiv i Arctic Sherpas som ordnar och utrustar expeditioner runt om på nordkalotten. Målet för företaget är att återföra"the traditional kayak, with its superior design and flex, to the kayaking world!".

Arctic Sherpas

Kajakerna byggs traditionellt av ribb och duk (en nyutvecklad syntetväv som sägs vara 40% lättare än kevlar och 14 gånger starkare än stål – i förhållande till vikten får man förmoda) och utrustas enligt önskemål. De väger mellan 12- och 18 kg beroende på storlek och utrustning, är liksom föregångarna tysta, snabba och lättmanövrerade.

Kunglig hovleverantör…

Första beställningen går till USA, nummer två till Island, medan beställningar tre, fyra och fem går till kung Gustav XVI – vem hade kunnat ana…

Den som vill kan också beställa en helt traditionell kajak, klädd med sälskinn och komplett jaktutrustning – främst avsedd som utställningsobjekt: skinn håller inte länge i varmare vatten.

Tillsammans med Arctic Sherpas erbjuder man lånekajaker för expeditioner, hyrkajaker för tävlingar och turer, byte av använd expeditionsutrustning mot kajaker mm – flera nya grepp som kan underlätta för besökare.

Comments

Det där låter ju spännande! Men vad kan det vara för klädsel? Starkare än stål, minsann... Och vad smetar man på sådan väv?

Men kajaken är alltid värd att lyftas fram, oavsett hur den görs. Igår var jag ute på en lång tur med min ombyggda Igdlorssuit - jag har ändra linjerna på den så den ser riktigt harmonisk ut nu, något lär man sig ju med åren - och där kommer en "raseri"-båt förbi mig med borrande motor, svallet ska vi inte tala om! Jag hade just girat för några små fågelungar och deras ängsligt pipande föräldrar. Paret i båten stillnade dock och satt tydligen och åt. Jag styrde dit och berättade för dem om årstidens födslar - d v s små fågelungar som just kommit ut på vattnen. De förstod tydligen, för på hemvägen styrde de längre ut.

Hur kommer det sig att motoriserade personer alltid måste ha högsta fart? Blir de blinda och döva för naturen? När jag paddlade förbi inloppet till Kiviks hamn var en segelbåt på rät kurs mot hamnen. Motorn var på, seglen revade. Lagd kurs ligger tydligen alltid. Vika för mitt lilla skal? Nix! Jag låg still och lät dem passera. Överhuvudtaget ser man för det mesta segelbåtarna upplagda större delen av året i Kiviks hamn. Segelsäsongen sträcker sig året runt och även om folk jobbar har de två dagar i veckan att segla och lära sig mer om vind och vatten. Jag är inte förvånad, det här är en regel.

Ah, min Igdlorssuit är ändå det bästa jag byggt på år och dag!

Det finns en del nya dyra syntetmaterial som bland annat används för segel och linor i marina sammanhang: Spectra 2000 ("Spectra® fiber’s high tenacity makes it pound-for-pound 10 times stronger than steel, more durable than polyester and gives it a specific strength that is 40 percent greater than aramid fiber.") har funnits i ett par decennier och det har sedan dess kommit många nya. Industrin håller nu på att försöka framställa spindelväv syntetiskt - det skulle ge ett enormt kliv framåt i egenskaper.

Sedan handlar det om att hitta ytbehandlingar som är kompatibla med de nya materialen.

Men för den som är beredd att satsa tid och pengar på experiment i utkanten av paradigmet (som George Dyson gjorde med nylon- och polyesterdukar för 20 år sedan) finns säkert en hel del att finna.

Tävlingssegel nuförtiden är inte längre sydda av vävt material - de är snarast formlaminerade. I en form placerar ett datorstyrt "vävhuvud" ut fibertrådar efter ett mönster som exakt förutsäger belastning i seglets olika delar. Resultatet bakas sedan in mellan två mylarfilmer och förseglas med ultraljud och vacuum.

Undrar hur man bygger grönlandskajaker om 20 år? Historiskt har grönländarna varit ett folk som experimenterat friskt och inte varit främmande för nya material och metoder.

Ja, inte mig emot med nya tankar - men resterna? Vissa fibrer är inte alls bra för andningsvägarna har man ju funnit nu. Minns asbest!

Idag den 19 tog jag ledigt eftersom det var min födelsedag - minsann! Jag paddlade med en baidarka och en ny ganska kraftig paddel, hela 9 cm i toppen. Jag går in en liten undangömd hamn som jag bara sett tidigare och inmundigade kaffe och den absolut för stora bakelse jag blev pålurad. Jag orkade inte hela... Sen satt jag och lyssnade på fåglarna, tittade på alla växterna runtom mig där jag satt tryggt på en planka. Och visst, en bit upp växte vejde! Vejde odlades i Sverige tidigare, från Asien kommer den och av stjälken - blandad och krossad i urin - fick man den blå färg som Karl XII:s bussars uniformer hade. Uniformerna är borta men vejden finns kvar...

Sen möter jag till min stora förvåning en annan paddlare, en kvinnlig sådan vid namn Ulrika - skånska men boende i Uddevalla där hon har Upplevelsebolaget tillsammans med sin man. Hon skulle paddla det där kajakernas Blå band. Hon såg fräsch och brunbränd ut och jag kunde ge henne litet tips.

Jag frågade om hon kollat skjutningarna på Ravlundafältet - vilket hon inte gjort. Precis när vi skilts åt och jag stack in i Sten Gunnars ålahamn hörde jag bangandet. Det lät nära, så var det inte dynamit som small på den mycket omgjorda hamnplanen i Kivik så måste det vara röd flagg vid Ravlunda. Och då smiter ingen förbi!

Jag mejlade till Ulrikas firma i Uddevalla och gav tips om tältplatser i Vitemölleskogen. Hoppas det gick fram.

Jo, spindeltrådsmystiken har jag läst om. Jag tittar ömsint på mina spindlar här och där och önskar att de kunde tala och avslöja hemligheten.

Post a comment