Show cart
Design & Illustration

Trender - polarisering?

Jag får en känsla av det börjar hetta till lite i debatten kring olika attityder till långfärdspaddling i kajak – liksom ökad polarisering tycks vara en allmän trend i samhället som helhet: vi och dom, antingen eller, onda och goda, svart eller vitt, är-du-inte-med-oss-är-du-mot-oss. Men på plussidan finns att det också breddar debatten som tidvis har varit rätt enahanda.

Under många år ha den offentliga debatten dominerats av en pseudoengelsk attityd till paddling: kajaker med diffust eskimåursprung, roderlösa – manövreras med lutning och avancerad paddelmotorik (ibland -akrobatik) - síttbrunnar med diverse stöd för bra kroppskontakt, kompetensbaserad säkerhet och räddning med höga stöd, rollar och reentry och med klädkod som föreskriver torrdräkt och välutrustad high-tech flytväst. Nordisk instruktörslicens är det mest renodlade uttrycket för denna attityd.

Senaste året har det börjat röra på sig igen i andra ringhörnan – anhängare av den klassiska svenska kajaken tar för sig i det offentliga rummet. Den moderna versionen har normalt roder, stor rymlig sittbrunn utan annat än sits och fotstöd/rodermanövrering, sjödugliga skrov med bra fartpotential, prylbaserad säkerhet och räddning med olika typer av flottörer som gör det lättare att klättra upp i kajaken efter en kapsejsning. De paddlas ofta med vingpaddel och teknik med tydliga influenser från tävlingspaddling. Klädsel är lätta funktionsplagg och enkel flytväst. Fart och distans är viktigare än manövrering och sittställning och paddelteknik är honnörsord.

En tredje riktning, ännu så länge liten i Sverige (men desto större på Grönland, i USA, Japan, Danmark m fl) är traditionell paddelteknik – grönlandskajaker (oftast hembyggda i ribb och duk), smala eskimåpaddlar och tuiliq i stället för paddeljacka/kapell. Säkerheten är också traditionell – man går aldrig ur kajaken till havs utan rätar upp kajaken med en roll eller ett högt eller lågt stöd. Eskimåpaddlingstrenden bottnar sannolikt i en längtan efter ett enklare och mindre prylberoende sätt att utöva sin favoritsport, och en övertygelse om att traditionell evolution under tusentals år, av människor som för sin överlevnad är beroende av utrustningen och metoderna, är en väl så träffsäker utvecklingsmotor som den teknologi- och försäljningsdrivna.

En kommande möjlig trend är öppna kajaker – surf-skis och sit-on-tops – kajaker man inte sitter i, utan på. Sådana är vanliga i havstävlingar runt om i världen och även i "vilda" sammanhang: grov sjögång, besvärliga förhållanden, avancerad rockhopping och liknande. Surf-skis för tävling är de långa, smala och extremt snabba. Efter en kapsejsning klättrar man bara upp på kajaken igen och fortsätter. Surf-skis för besvärliga förhållanden utvecklades ur de räddningskajaker som används vid t ex Australiens stränder – platta sit-on-top-kajaker med plats på akterdäck för en skadad simmare eller paddlare. Numera är de vanliga hos grupper som Tsunami Rangers och Force Ten som utforskar rock gardens och grottor på USA:s oskyddade västkust. Blir förhållandena övermäktiga glider man av och simmar med kajaken förbi farorna, tar sig upp igen och fortsätter. Det finns ett motstånd i Sverige mot den här typen av farkoster, med argumentet att det är för kallt i vattnet här hos oss för öppna kajaker – vilket är aningslöst: golfströmmen innerbär normalt högre vattentemperaturer här än i de länder där öppna kajaker blivit populära. I Sydafrika, där surf-skis är den vanligaste tävlingskajaken till havs, är det ofta bara kring 10 grader varmt.

Det sägs ibland att Sverige inte är stort nog för mer än en åsikt i taget, och ibland känns det som det finns ett visst fog för ett sådant uttalande. Men det är spännande med bredd och mångfald. Det är trevligt att diskutera utifrån olika ställningstaganden, även om det är lätt att ta till överord och lite överdrifter i argumentationen – och inget stort fel i det, bara man inte själv börjar tro på sina egna överdrifter.

Vive la différence – men bevare oss för kajakfundamentalister som tror på rätt och fel...

Comments

Det är väl bra att vi äntligen vågar ha en åsikt i detta janteland,

"jag har en model xxx och den tycker jag är bäst, oavsett vad ni andra tycker..."

Själv är jag rookie och trodde att man kunde få lite bra tips och hjälp och hamnade då på "Utsidan" men det har mest förvirrat mig i mitt val av utrustning. Därför har jag valt att ge mig in som byggare och bygga en Kavat, mer svenska traditionella former och en Isfjor, mer sydgrönlänsk typ. Jag kommer också att bygga två olika paddlar en pagaj och en europaddel...

Sedan kommer jag att ha mig en egen åsikt om vad JAG tycker är bra!

/Robert

Att höra olika åsikter ger en stärkare saning.

Att inte vara trångsynt gör att man dessutom kan få större vyer och lättare säga vad man själv föredrar. jag har själv enligt mig hyfsat öppet sinne för olika typer av kanoter och paddel. av de jag testat än så föredrar jag den eskimåbaserade konstruktionen, är däremot sugen på en sit-on-top kajak vilket jag med gämna mellanrum skissar lite på. att utforska olika delar ser jag som nyttigt och de borde fler göra så att åsikter kan styrkas av erfarenhet

Prylbaserad säkerhet är väl något den förstnämnda kategorin har ensamrätt till? Flottör, bogserlina, drivankare, paddelfånglina, länspump, däckskniv, torrdräkt m.m.

Även om det nu finns flera åsikter om hur långfärdspaddling kan bedrivas, ger det ändå nybörjare möjlighet att hitta "sin" väg. Kanot och annan utrustning kan man välja efter det man själv uppskattar och tilltalas av.

Utövaren sätter störst begränsningar och inte utrustningen.

Paddling är en fin aktivitet och man kan få mycket glädje ur gammal utrustning. Det är ingen prylaktivitet.

Håller fullständigt med Erik! Många som förkastar viss utrustning eller utövning sätter också för många stora begränsningar och hindrar kanske något som hade kunnat bli ett fint intresse. Jag har en egen inriktning och vill gärna försvara det när någon är negativt kritisk mot det. Men jag försöker samtidigt var öppen mot andra sätt att utöva vad som i grunden är samma (eller snarlika) intresse. Upplevelsen borde vara det mest intressanta...

"Numera är de vanliga hos grupper som Tsunami Rangers och Force Ten som utforskar rock gardens och grottor på USA:s oskyddade västkust."

Hej!

Har du koll Björn; Finns det fler sällskap/firmor som de ovan nämnda? Är nog påväg en sväng till en kuststräcka med västkustsläge (solnedgången!) för lite ledig tid (i november)... Kan fantisera om USA, Sydafrika, Indien, Thailand... Lite seriös adrenalinpaddling i hockeyutrustning känns ju tämligen lockande.

Vänligen,

Patric

"Låt tusen blommor blomma!"

(Vi kräver inte att alla i ett alpint skid/liftsystem är där av samma skäl, eller på samma sätt... Ännu mindre att alla med skidor på fötterna strävar efter liknande upplevelser. En klättrare kan pyssla med bouldring eller alpimism, eller vad som helst däremellan. Låt tusen blommor blomma!)

Patric: Nej, jag har ingen aning. Känner bara till dem genom böcker, tidskrifter och videor. Men det finns adrenalinpaddling på närmare håll - Nigel Fosters kurser på Stockenträffen (http://www.orust-kajak.se/stockenprogram.html) om en dryg vecka. När vädret är på samarbetshumör kan de bli mycket spännande (http://www.mkk.m.se/langfard/symposium20.shtml)...

Jo jag vet om att Fosters är i Stocken. Körde två pass med honom för två år sedan (grymt kul och lärorikt! rekommenderas!) och har bokat ett till helgen. Men det hänger ju på vädret...

Lugnt väder= lärorikt och praktiskt nyttiga övningar.

Busigt väder= Det var STORT!

Då ses vi kanske där - jag skall också med på ett pass...

Post a comment