Show cart
Design & Illustration

Tro´t den som vill...

Via Suburbia och Neo och har ingenting med kajaker eller paddling att göra

Nästan var fjärde svensk, 23 procent, menar att astrologi är vetenskapligt. 14 procent anser att intelligent design är ett vetenskapligt ämne. Samtidigt avfärdar mer än hälften områdena som ovetenskapliga. Det visar en ny opinionsundersökning som Vetenskap & Allmänhet, VA, låtit göra.

Jag skulle kunna bli upprörd och desillusionerad å medborgarnas vägnar över sådan statistik, och för femtioelfte gången konstatera att det tydligen inte finns något som är för dumt för att hitta vägen över Atlanten.

Men tidigare idag försökte jag besvara en enkät om företagsbloggar (min blogg råkar nämligen vara en av de äldsta som med lite god vilja kan anses vara av det slaget i Sverige och jag har därför deltagit i två dylika undersökningar tidigare) – en datainsamling inför en universitetsuppsats. Enkäten var uppställd som enkla frågor med multiple-choicesvar. Jag tappade intresset ganska snart.

De enda frågor jag kunde besvara var de personliga: ålder, kön, hur länge jag haft en blogg, i vilken befattning jag bloggar etc. När sedan de egentliga bloggfrågorna kom, kunde jag hitta hyfsat relevanta svar på någon enstaka – resten innebar omöjliga val. Dessa frågor, där inget svarsalternativ var i närheten av min uppfattning, eller där flera alternativ hade kunnat täcka in någorlunda men formuläret bara accepterade ett, hoppade jag över. När jag sedan klickade på skicka fick jag en alert: "du har glömt svara på frågorna 22, 23, 24, 25... osv". Var vänlig svara och försök igen!"

Nej tack. Jag ser ingen anledning att bidra till spridandet av vanföreställningar på grund av aningslöst elleer tendensiöst formulerade frågor, och meddelade frågaren att enkäten uppenbarligen inte gäller mig.

För hur skall man svara på: "vilka bloggar läser du"? Konkurrenters, kunders eller privata? Vadå, jag läser de bloggar som har något att säga mig inom en massa olika områden – var finns det svarsalternativet? Eller: "Litar du på dessa bloggar? Helt, delvis eller inte alls?" Eller: "hur långa inlägg brukar du skriva? Långa, medellånga eller korta?" Tja, de kortaste är väl en rad med en länk, de längsta två, tre A4-sidor. Var fyller jag i det?

Känslan är att författarna av enkäten inte har klart för sig vad de undersöker. Det går inte att begripa ny teknik med termer och konventioner från en tidigare teknik.

Samma sak har hänt mig upprepade gånger de senaste decennierna. Halvvägs in i intervjuer med statistikföretag, företag mm och efter ett antal frågor som jag måste passa i brist på relevans tycker jag ofta att en fortsättning är slöseri med både min och intervjuarens tid.

Man kan fundera på vad detta beror på. Är det aningslöshet hos en grupp människor utan arbetslivserfarenhet som tar sig sådana uttryck? Eller är det ännu värre: frågaren vet redan svaret och ställer – medvetet eller inte – frågor som ger de förväntade svaren? Eller innebär tidsbrist i kombination med kravet på effektiv databehandling av svaren att frågorna reduceras till floskler utan meningsfull information? Hur kommer slutsatserna i en sådan uppsats att se ut, av vem och till vad kommer resultatet att användas? Kommer vi att få läsa att: 67,5% av företagsbloggare i Sverige läser bara konkurrenters bloggar, tror inte på vad de läser och skriver bara medellånga inlägg var elfte dag?

För att återknyta till inledningen: 23 procent tror att astrologi är vetenskap, 14 tror att intelligent design är det. Men hur många tror att statistik är vetenskap – räck upp en hand. Någon?

Kåsören Red Top uttryckte det bra: "statistik är den vetenskap som lär oss att en person med ena foten i brasan och den andra i en spann isvatten har det i genomsnitt ganska behagligt". Darell Huff kan också rekommenderas ("Hur man ljuger med statistik", 1968).

Comments

- en hand upp!

Det är väl ändå skillnad på statistik, som i sig är oklanderligt objektivt som matematisk analysmetod, och fåraktiga och ogenomtänkta undersökningar? Det framgår tydligt att Ditt sätt att nyttja bloggen som verktyg att kommunicera med dina kunder och din marknad, och ev konkurrenter, på inte sätt kan göras rättvisa i den typen av undersökning du just refererar till. Antingen mininerar man undersökningen till att frågar Dig och andra om bloggen som konkurrent till andra sätt att kommunicera med omgivningen, exempelvis eller jobbar hårdare med sitt frågematerial med avseende på syfte, målgrupper, uppdragsgivare, etc. Vem är undersökarnas målgrupp för den aktuella studien?

Däremot skulle jag vilja se en attitydundersökning hos oss nyttjare av bloggar och hemsidor; om vad vi tycker om dessa och hur våra upplevelser korresponderar med upphovsmännens förväntningar. Jag tror nämligen att man har en väldig övertro till sina egna alster i etern och till till folks häpnad över och kärlek till internet. Och förväntar sig att jag ska kasta mig över andras hemsidor. Vi har väl säkert alla blivit approcherade av försäljningserbjudanden via telefon och på frågan om vi kan få lite mer info att titta på och ta ställning till, så ska vi in på någon hemsida!

Fortsätt Du blogga, kommunicera med oss, lär ut, inspirera oss och vädra dina åsikter!

Jim S

PS; Peter Englund kommunicerar med sina läsare på ett föredömligt sätt via sin hemsida; http://www.peterenglund.com

Jo, det är klart att det är hårdraget (och att det statistiska underlaget är i minsta laget för att döma ut hela vetenskapen :-). Men tanken att man inför statistikpresentationer sällan har full insyn (eller någon alls) i hur frågorna ställts, hur svarsalternativen varit utformade, hur deltagarna valts ut, hur resultaten tolkats etc etc, får väl betraktas som relevant - och därmed måste alla statistiska slutsatser ur mottagarens perspektiv behandlas med stor skepsis. Framför allt gäller detta när resultatet presenteras av tredje part (till exempel via pressen eller av partsintressen).

De båda tidigare undersökningarna av företagsbloggar som jag nämnde var bättre utformade i så motto att de flesta frågor gick att besvara, men sammanställningen gav ändå föga. Det finns mängder av högintressanta bloggar, och precis som med litteratur kan jag känna frustration över att bara hinna en bråkdel av allt spännande som finns därute. Men jag kan också konstatera att de tre undersökningar jag tagit del av inte ens skrapat på ytan av vad som gör somliga bloggar intressanta och läsvärda, eller vad - de tycks fastna i basala grundfakta...

Det deklarerade syftet den här gången var att "undersöka företagsbloggens innehåll och mål".

Jag tror inte att det generellt finns någon stor diskrepans mellan upphovsmännens och läsarnas uppfattning om betydelsen och funktionen hos en blogg - därtill har kommentarsfunktionen en utjämnande och avkylande roll, och liksom besöksstatistiken bidrar till att stoppa ett alltför verklighetsfrämmande självbedrägeri. Jämfört med en elektronisk anslagstavla (bulletine board) är kommunikationen visserligen assymetrisk, men det är inget stort problem om det hanteras någorlunda intelligent.

Ett problem i debatten är däremot att man sällan skiljer mellan "riktiga" bloggar och sådana sajter som under beteckningen "blog" agerar marknadsföringskanaler med mer eller mindre SPAM-lika metoder eller gör tjänst som megafoner för diverse åsiktsyttringar. Sådana saknar oftast kommentarsmöjlighet men är för övrigt mycket bloglika i design och funktioner.

Peter Englunds sajt är bra, och har nyligen fått ett RSS-flöde som gör det lättare att hålla sig uppdaterad.

Ja, självklart tror jag på Red Top, han som sa att bomull är ett slags vild nylon. Nyss mejlade(!) jag till en avlägsen bekant, Wibjörn Karlén (jag vet inte om han är med i Fjällklubben längre, det var där vi möttes en gång brevledes) för att stötta honom och några andra FORSKARE PÅ FÄLTET apropå klimatförändringarna. De går i cykler och nu har dom som borrat i Antarktis och Arktis kommit fram till att havsströmmarna har sin del i klimatspelet. Liksom Karlén och de andra som talar om solvindar och solens påverkan. Jag tar upp dessa tankar apropå den statistik som meteorologerna (ett slags vild form av "forskning") upphöjer oss med. Redan i folkskolan fick vi lära oss om hur klimatet förändrats under tusentals år, läraren tog ut oss i naturen för att vi med egna ögon skulle få se räfflorna i markens klippor efter senaste istiden. Statistik måste ha någon slags mening, någon slags riktning annars blir den meningslös. Framförallt bör den slippa krigsrubrikerna i kvällspressen. Berättade jag förresten om de mullbär man funnit i mossan i Arvidsjaur? Berättat av min syster som arbetat som distriktssköterska däruppe.

Frågan är väl hur man använder statistik.

En bra och välslipad yxa är en fröjd vid vedhuggningen. Du kan också döda med den. Det senare är mindre lämpligt, men knappast yxans fel.

Jag har haft den stora glädjen att jobba tillsammans med kloka människor som använder statistik på ett spännande och lärorikt sätt. Dessa har varit de första att berätta att det finns mycket som du aldrig kan fånga med enkäter, statistik och andra kvantitativa ansatser.

De använder inte heller yxan till sömnadsarbeten.

// Patric

Eller som Rabindranath Tagore (indisk nobelpristagare i litteratur) skrivit någonstans: "Jag gick till trädet och bad om ett skaft till mitt yxhuvud och fick ett jakande svar". Liksom en annan syn på saken än de avhyvlade skogsarealerna norrut. Beträffande "intelligent design" (Björn) så behöver väl ingen kristen uppröras över Darwins teorier - observera att han underströk att det var en teori och han hade livet igenom svårt att förklara det komplicerade ögats utveckling; han var själv mycket osäker på sina rön - det är ju bara att godta att det är en del av en högre makts ansträngningar att försöka göra någonting dugligt och utvecklingsbart. Vi gör ju alla en skiss först. Eller som en stygg kvinnlig författare sagt (Blixen);: "Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag en kladd." Där fick vi!

Avslutar med en rad ur S-E Liedmans bok "Ett oändligt äventyr" som jag fått, här inledningen: "(men) information är inte kunskap utan enbart material för kunskap. Kunskaper måste vi tillägna oss själva."

Man borde ju förfasas över alla som tror på Darvins idéer som en vetenskaplig bevisad sanning som inte får ifrågasättas och som lärs ut som faktum i skolan. Den vetenskapliga metoden lite förenklat bygger ju på tre bitar: 1. du kan obsevera ett fenomen, 2. du kan sätta upp en teori för att förklara fenomenet och göra tester på detta 3 Testerna kan upprepas av någon annan om om om igen för att se om teorin räcker för att förklara fenoment du kan observera.

När det gäller livets uppkomst så kan Darwin inte uppfylla dessa kriterier. Darvinismen är inget annat en en religös tro och bör behandlas som en sådan inte som vetenskap.

Däremot så fungerar vetenskapens metoder utmärkt att tillämpas på kajakkonstruktion osv.

Olof,

Man kan tro på vetenskapliga teorier, alternativt kan man tro på religiösa böcker. För min del får du gärna förfasas över att folk säger att de vet när de egentligen snarare tror. Men om du vill avhandla Darwin som en "paraplyhållare" över tämligen verifierade samt overifierade tankar om livets uppkomst samtidigt som du vill påstå att det handlar "inget annat än religiös tro" - då vill du nog egentligen prata med en och annan vetenskapteoretiker eller möjligen ett par idehistoriker.

Tror du att du vet något? ;)

Eller är du bara slarvig med begreppet religiös tro? ;)

Det är ju kul att generalisera... :)

// Patric

Vi får tacka Björn för att han är så generös som låter oss debbatter detta på en hans kajakblogg. Men vi kanske skulle starta ett nytt forum för detta? Typ "Den stora smällen om livets ursprung?" så kan vi intresserade debattera på där och låta kajakarna debattera kajakandet här?

Det är just det "Tämligen verifierade samt overifierade tankar...". Du säger det själv rent ut men ser det bara inte att du inte har något vetenskapligt bevis att stå på. Många inom våra universitet och högskolor är så inne i detta tänkande att de bara accepterar tanken och tolkar omvärlden utifrån detta men saknar de egentliga bevisen eftersom övertygelsen på Darwin är så stor. Har du hittat någon vetenskapsman som kunnat utföra experiment på livets uppkomst och fått nya världar att komma fram? Jag har inte hittat någon. Det är just detta otillfredsställande av avsaknaden på bevisen som gör att de behövs andra förklaringsmodeller.

Ja, vem är inte tveksam inför teorier? Jag ville egentligen, apropå Darwin, skjuta in mig på det mantra som uppstått när "vilda" meteorologer står framför väderkartan och viftar med pekpinnen och framsäger en teori "baserad på verkliga fakta". Det konstiga är, om man nu ska hävda vetenskapens frihet, inte låter fler fakta framträda, d v s havsströmmarnas påverkan på klimatet, solvindarna etc. Jag tycker det är en mycket konstig vetenskaplig frihet. Den sanne forskaren låter väl allt vara öppet för diskussion. Skulle det inte leda till en bättre förståelse? Särskilt när man/vi har absoluta bevis för att jordens klimat har skiftat under årtusendenas lopp.

För att blidka Björn ska jag berätta att jag for ned till min lilla ålahamn med Anas Acutan 2 - och du milde tid! Hela bryggan låg under vatten! Och varför var nu vattenståndet så högt? Lufttrycket! Jag insåg snabbt att den nya kajaken var för "nerveus" för mig i detta svallande vatten. Jag pep hem och lyfte av och lyfte på kajak nr 2, min trogna och långa och svarta östgrönländska kajak - inte olik Björns Black Pearl men inte lika elegant. Jag paddlade bort till Vitemölle och sen hem och paddlade avspänt längs stränder som var uppfyllda av höstljus, med vackra blad som speglade all denna naturens skönhet i stort och smått. Ungsvanarna lyfte skriande med sina föräldrar. Nu kan dom flyga. Men - är det verkligen sant att fågeln utgår från reptilen? Enligt Darwin.

Nej, det är inte till följd av att bevisen saknas som du tycker att det behövs andra förklaringsmodeller. Det är antingen för att du gillar att ha flera förklaringsmodeller, eller för att du tror på någon annan förklaringsmodell. Själv kan jag gott tro på delar av Darwins tankegods, men jag tror för att jag tror - inte tusan vet jag. Vissa frågor kommer alltid sakna bevis. Det är därför vi får tro. Bör tro. Men blanda helst inte ihop tro och vetande. Det är det tillräckligt många som gör. Jag tror på vissa saker. Jag vet väldigt lite. Väldigt lite!

En teori är just en teori.

Om någon sedan säger att de vet det de egentligen bara tror, jag då kan vi skjuta in oss på ordet vet. Sedan kan vi alla få fortsätta tro. Kanske rentav diskutera de saker som ligger bakom vår tro. Vissa av dessa små saker är kanske riktigt riktigt nära vetskap. Andra inte.

Jag tackar gärna Björn för hans blogg, och framför allt för alla hans kloka kajaktankar. Och inte minst det goda sätt han presenterar dom på.

Kajaker; Min kajak läcker lite mellan däck och skrov. Min axel är fortfarande lite öm efter våren överansträngning. Det är väl kanske därför jag rör om i andra frågor. Jag borde nog sluta. Och ta tag i läckan. Och ge mig ut på havet. Men visst skall det blåsa som tusan i helgen? Hoppas snart på finväder... :)

Big Bang, ja... Men vem tryckte på knappen? Jag föreslår att alla som läser det här försöker sig på René Guénon eller Fritjof Schuon eller Kurt Almqvist ("Livklädnaden som revs sönder", bl a) och kanske kommer till insikt om att vetenskapliga tankar är just vetenskapliga tankar (på många sätt enastående) och den störste frälsaren/alternativt boven i dramat när det gäller den alltför världsliga synen kan få namnet Descartes/Cartesius. Hjärtats oro klarar nog ingen vetenskap, där kommer tron in.

Nej, det var alldeles för gruvsamt vatten i dag. Föregående bloggare - hur paddlar du? Tryck och sparsamt drag?

Det är ju ingalunda enkelt att förklara skäggiga killen med knappen heller. ;) Om man nu tror så... Var bor han innan skapelsen, vad skapar han med, varför? Nä, just det det för för stort för oss att delta i, håll nu mun och var så glad. Men det är klart, satsar man på tro så behöver man ju inte bevisa. Synd att anklaga de i andra paradigmet för brist på bevis bara... Ssssh, hörde jag? Sa någon teodice?

Nåväl. Jag had förr ojämnt fördelat tryck respektive drag på vänstertageet jämfört med höger. Tryckte för mycket med min starkare höger (ja i vänsterdraget då alltså). Överansträngde ofta högra underarmen.

Nu är båda mer balanserade. Men med draghanden handlar det i raktframåtpaddlingen mer om att föra paddeln utåt. Övre skjuter på, som länkage. Kraften skall ju börja i fötterna. Bålrotation. Ni har säkert funderat där med... Svängen, svepet, ligger dock mycke mer i draghanden. Man önskar sig ibland en lyhörd och vaken betraktare, som kan blandade övningar. Som visar en hur man själv egentligen sköter den här viftandet. Tänk om man plötsligt skulle vilja göra annorlunda.

En stor glädje för mig är att mitt säte råkar vara lite lite högre än många andra havskajaker. Det gör min rygg rakare (mer avslappnat) och vridningen lättare. För mig. Hur tänker ni med tunna tunna låga låga kajaker. Både sydda och byggda brukar ha, i mina ögon, himla låga säten. Känns det bra för er?

Ja mitt "säte" är nog ca fem-sex mm högt, blir kanske två när jag sitter på det. Och javisst, jag sitter bra och har som en följd av sittställningen hittat nya spännande sätt att hämta kraft till paddelmotoriken - gammal skåpmat för en inuit såklart, men en uppenbarelse för mig. Jag tror (om jag vågar använda ett sådant ord efter debatten ovan) att det mest handlar om kulturellt vanesittande. Att byta sittkultur är en inte helt smärtfri process och innebär ömmande protester från de kroppsdelar som plötsligt utsätts för nya prövningar - gäller både att sitta på vaderna vid ett japanskt middagsbord, sitta på huk längre stunder, hänga över ett bockstyre på en tävlingscykel eller sitta med raka ben i en grönlandskajak.

I våras kände jag mig mogen för en riktig prövning - två timmars kraftpaddling i Black Pearl i Rönne-Å-rännet. Och bortsett från att pärlan inte är min snabbaste kajak gick det mycket bra...

Patrics beskrivning av paddelarmarnas olika kraft får mig att begrunda min egen stil. Jag upptäcker efter en stunds paddling att det - i det här fallet - blir mer kraft i vänster paddelarm. Jag har inte upplevt detta som ett problem, eftersom det lika gärna kan handla om mitt sätt att styra kajaken beroende på vind och vågor. Faktiskt kan jag paddla i timmar och stiga ur sittbrunnen fräsch "like a daisy". Beträffande sätet sitter jag så lågt jag bara kan med en tunn tillskuren liggunderlag-platta som sytts in för hand i vanlig grön plastpresenning. Det hela är kilformat för att passa mot fören. Är jag på långfärd har jag en motsvarande presenning som jag kör in i aktern. Det blir då inget hinder för grejorna eftersom den hala plasten gör det lättare att få ut det jag behöver. Dessutom täcker presenningarna ribborna.

Apropå vetenskap föreslår jag en bok till. Författaren heter Samuel Butler som levde på 1800-talet. Titel Erewhon - vilket är omvänt No where. En härlig skröna om det sköna landet Erewhon där eleverna minsann inte ska visa sig duktiga och bankens pengar bara är vackra och omöjliga att handla med.

Och apropå färder och resor torde Alphonse Daudets "Tartarin från Tarascon" tillhöra det roligaste man kan läsa. Bara avsnittet där Tartarin slår läger om natten mitt på ett marknadsfält och dessutom skjuter ett blint lejon är värt en omläsning. Klassiker är alltid hållbara. Skratta och njut inför nästa paddeltur, med eller utan lejon!

Assymetrisk paddelstil är nog vanligare än man tror - upptäckte för ett tag sedan på en kollegas kajak att slitaget från paddelislag mot relingen låg nästan en decimeter längre fram på ena sidan. Varken kollegan själv eller vi andra har kunnat notera några egenheter i paddelstilen som kan förklara detta...

"slitaget från paddelislag mot relingen låg nästan en decimeter längre fram på ena sidan"

Erkänner mig skyldig, även till detta. :)

Dessutom sitter mina öron olika högt. Hela jag är nog assymetrisk ;) Lite sådär konstnärligt naturligt assymetrisk, ingalunda farbrikstråkigt perfekt här inte. På det hela taget himla tjusigt sne... :)

Post a comment