Show cart
Design & Illustration

Tidvatten och nattnavigering

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

Avancerad navigation handlar om nattnavigering, tidvatten och dimma.

Nattnavigering

Det krävs stor skicklighet i navigation för att nattpaddla. Dels syns inte längre landkonturer utan man är helt hänvisad till fyrar, lysbojar, ljus från samhällen (som att instrumentflyga ett flygplan) och dels rör man sig till stor del i eller nära farleder där man samsas med annan fartygstrafik – precis vad man under dagen undviker. För nattnavigering krävs sjökort eller båtsportkort - bara på dessa finns fyrkaraktärer och -sektorer angivna. På natten identifierar man fyrar, lysbojar och lysprickar genom karaktären på ljuset. Det finns ett drygt dussin olika ljuskaraktärer från fast sken till snabblixt - lär dig dem utantill.

Fyrkaraktärer

F Fast ljus – Fixed light Fast ljus
Oc Intermittent ljus – occulting light Intermittent ljus
Oc(2) Gruppvis intermittent ljus – group occulting light Gruppvis intermittent ljus
Iso Klippljus - isophase light Klippljus
LFl Blänkljus – long flashing light Blänkljus
Fl Blixtljus – flashing light Blixtljus
Fl(2) Gruppblixtljus – group flashing light Gruppblixtljus
Q Oavbrutet blixtljus – continuos quick light Oavbrutet blixtljus
Q(3) Gruppblixtljus – group quick light Gruppblixtljus
IQ avbrutet snabblixtljus – interrupted quick flashing light avbrutet snabblixtljus
VQ Oavbrutet snabblixtljus – continuos very quick flashing light Oavbrutet snabblixtljus
VQ(4)LFl Gruppsnabblixtljus + blänkljus – Group very quick light + long flashing light Gruppsnabblixtljus + blänkljus
Mo(m) Morseljus – morse code light. I parentesen står det tecken som sänds – i exemplet ett ”m” Morseljus
FFl Fyr med fast sken och blixtljus – fixed and flashing light Fyr med fast sken och blixtljus
Al Växelljus – alternating light Växelljus

Fyrar

De yttre fyrarna i havsbandet är angöringsfyrar med vitt sken. De utgör igenkänningspunkter för fartyg som närmar sig kusten.

Fyrarna inne i skärgården är i regel sektorfyrar som lyser vitt, rött eller grönt i sektorer, där vita sektorer visar farleden och röda och gröna sektorer varnar för grund och andra hinder. Sektorerna finns utvisade i sjökortet. Normal nattnavigering innebär att man identifierar en ledfyr med hjälp av ljuskaraktären, går i den vita sektorn tills man kommer in i vit sektor från nästa ledfyr. Grundprincipen är att om man kommer in i grön sektor på väg mot fyren svänger man vänster för att hitta vit sektor igen och vice versa (lättare att komma ihåg i en båt – då vänder man sin gröna styrbordslanterna mot fyrens gröna ljus för att komma rätt). Med kajak väljer man ofta att gå i färgade sektorer för att inte ligga för länge i farleder – men först efter att ha kollat i sjökortet att det finns gott om vatten under kölen. Man måste också vara medveten om att det inte är självklart att vit sektor är fri från hinder i hela sin synliga längd. Ofta använder man bara en del av sträcken, sedan byter man fyr. Titta i sjökortet.

Lysbojar och -prickar

Stor hjälp har man också av lysprickar, som är flytande sjömärken med egen ljuskaraktär. Lateralmärkena är naturligtvis gröna eller röda, samma färger som märkena har på dagen. Kardinalmärkena har sin egen inbyggda minnesregel – öster om ett grund (dvs klockan tre på kompassen) syns tre snabba blixtar, söder om grundet (klockan sex) syns sex snabba blixtar, väster om grundet (klockan nio) visas nio snabba blixtar och norr om grundet visas oavbrutna blixtar – alla vita. Också lämpligt att kunna utantill.

Felkällor

Dubbelkolla alltid fyrkaraktärer och sektorer – det händer att glaset är trasigt i en fyr så att en röd sektor lyser vit, att lampan går sönder eller att beläggning av is eller rimfrost gör att man uppfattar ett grönt sken som vitt. Ibland kan det vara svårt att urskilja fyren mot ljus iland – bilar, trafiksignaler, gatubelysning mm. Sjögång kan göra att en fyr med fast sken uppfattas som blinkande från en gungande kajak. Inför en nattpaddling är det lämpligt att i förväg notera alla fyrar – karaktärer, färger, sektorer – längs den tänkta rutten. Det är svårt nog att hitta rätt i mörkret utan att behöva sitta och detaljstudera sjökortet i skenet från ficklampan.

Vitt ljus på kajaker

Sjötrafikkungörelsen medger en lättnad i reglerna för småbåtar (roddbåtar och andra båtar under 7 meters längd och med maxfart högst 7 knop). De kan i stället för den stadgade lanterneföringen, vid behov (risk för kollision) visa vitt fast sken horisonten runt – men med det viktiga tillägget att de som använder sig av dessa lättnader, skall hålla sig väl ur vägen för andra fartyg i svenskt inre vatten (kustnära samt sjöar och åar). Detta är alltså inte en internationell regel (även om många andra länder har liknande praxis) utan att svenskt undantag för småbåtar. (En annan svensk special är att man slipper ha lanternorna tända under midnattssolen i norr.)

Många använder pannlampa, men den bör i så fall kompletteras med en lös ficklampa så att man kan lysa mot båtar som kommer akterifrån. Är man osäker på om ett fartyg har uppmärksammat kajaken kan man rikta lampan rakt in i styrhytten – lättare med en lös lampa.

Observera att blinkande sken inte är tillåtet som gångljus. Sådant får bara användas av svensk u-båt i övervattensläge, av svävare och av bevakningsbåtar/patrullbåtar i vissa avskiljda vatten (t ex Vättern). Blått blinkande ljus kan användas av polis, tull och sjöräddning under utryckning.

Ett problem är att mörkerseendet störs när man lyser på sjökortet. Med rött sken hindras detta – men tänk på att kravet kvarstår att kunna visa vitt fast sken. Betydligt enklare är att helt enkelt blunda med ena ögat när man tänder lampan – då finns mörkerseendet kvar på ett öga, och det räcker bra.

För att lättare hålla samman en grupp kan man ha kemiska ljusstavar fästa på ryggen på flytvästen. Sådana finns i olika färger så att man kan se vem som är vem och lyser så svagt att de knappast stör andra trafikanter och så länge att de räcker under en sommarnatt.

Eventuellt kan man komplettera med några vita signalbloss, att ha till hands som kollisionsvarning.

Fartygslanternor

Fartygsljus om nattenLanternor visar båda vad för typ av båt eller fartyg man ser och vilken kurs det håller. Observera att ljusvinklarna är avgränsade så att man bara kan se båda sidoljuset samtidigt rakt framifrån. Akterifrån syns bara den vita akterlanternan. Röd lanterna sitter på vänstersidan (babord – gammal minnesregel: "bröd" = babord röd). Stora fartyg (längre än 50 meter) har två topplanternor, den aktersta högst. Mindre fartyg har bara en. Segelfartyg har ingen topplanterna när de seglar – bara sido- och akterljus – men är motorn igång måste de tända topplanternan (även om seglen fortfarande är uppe och drar).

Några specialfall är bra att känna till.

Fartyg för ankar för en (eller två om det större än 50 meter) vit lanterna synlig från alla håll. Ser du ett vitt ljus kan det alltså vara en kajak eller roddbåt, en ankarliggare, en akterlanterna på ett fartyg på väg bort eller en fyr – det gäller att vara vaken.

Fartyg som har tre ljus ovanför varandra på samma mast utgör navigationshinder. De kan t ex bogsera långt släp, svepa minor, muddra, tråla, utföra undervattensarbeten, lägga ut kabel etc (olika färgkombinationer för de olika fallen). I en kajak gör man naturligtvis stora omvägar runt sådana.

Om ett fartyg för två röda ljus ovanför varandra på ena sidan och två gröna på den andra bör man passera på den gröna sidan.

Gult roterande ljus ser man inte ofta – bara svensk ubåt i övervattensläge för sådant.

Blinkande blått ljus har samma funktion som på landbacken: utryckningsfarkost (polis, kustbevakning, sjöräddning etc). Dessa fartyg får då bryta mot fartbegränsningar och ankringsförbud, men skall i övrigt följa sjövägsreglöerna.

Egentligen behöver kanotister bara kunna en regel om ljus i natten:
Ta en omväg runt allt som lyser, en lite större omväg om det har många lampor och en ännu större om det både lyser och väsnasTa en omväg runt allt som lyser, en lite större omväg om det har många lampor och en ännu större om det både lyser och väsnas.

Sjövägsreglerna (och normal självbevarelsedrift) dikterar att man i en kajak utgår från att man är osynlig - på natten och vid nersatt sikt är detta ännu viktigare än på dagen. Paddla aldrig i farleder på natten. Håll dig på fel sida om prickar och remmare, där risken att stöta på annan trafik är minimal.

Fler specialfall att titta på.

Tidvatten och tidvattenströmmar

I svenska farvatten kan vi navigera utan att fundera över tidvatten. Skillnaden mellan ebb och flod är aldrig mer än ett par decimeter. Engelska seglare, som har att tampas med nivåskillnader på över 10 meter, brukar med illa dold avund hävda att: ”segla utan tidvatten - det är väl som att kyssa sin syster”.

Tidvatten

Tidvatten påverkar kajaken på två sätt: Grundområden kan vara omöjliga att passera vid lågvatten. Långgrunda stränder ändrar utseende när vattnet stiger eller sjunker – det är svårare att navigera efter kustlinjen. Det gäller också att välja lägerplats med omsorg. (I norra Australien kan man enligt Paul Caffyn slå läger i strandkanten vid högvatten, för att sex timmar senare finna att det är en halvmil till vattnet).

Djupangivelserna i sjökort är alltid angivna relativt en nollnivå som ligger strax under lägsta ebb – djupet är alltså oftast större än angivet värde men ytterst sällan mindre. På stränder finns ofta en rand med drivved, skräp och torr tång – den markerar hur högt vattnet (inklusive svallvågor från passerande båtar) som högst går. På klippor och stenar finns motsvarande markering i form av saltalger (en svart rand).

Tidvattenströmmar

Men det viktigaste är tidvattenströmmarna. De är på många håll, t ex på norska västkusten, så kraftiga (15-18 knop) att det inte går att paddla mot dem och påverkar därför i hög grad planeringen av en tur. I Sverige finns några områden med strömmar upp till ca 4 knop (Björnsundet och Nordströmmarna vid norra Orust t ex, se tidvattentabell på Orust Kajaks hemsida). Det är inte självklart att alla paddlare kan ta sig fram emot en sådan ström. Den som paddlar i tidvattenområden behöver tidvattentabeller (t ex Admirality Tide Tables, Svensk Sjöfartskalender m fl) eller tidvattenkort (t ex engelskt kort nr 301 eller svenskt kort nr 12) för att beräkna strömmens fart och kurs och en almanacka (nauticalalmanacka) med tider för full- och nymåne för att ta reda på vid vilka klockslag strömmen vänder. I England utges ”Pocket Tidal Stream Atlas” i kajakvänligt format och med förenklad men fullt tillräcklig information. För Nordsjön finns tidvattentabeller på Internet.

Dimma

Dimma är ovanlig i Sverige under sommaren men icke desto mindre måste en havspaddlare vara förberedd. Det innebär att alla i en grupp måste ha kompass, sjökort eller karta (och kunna använda dem) och visselpipa eller signalhorn. Det är mycket lätt att tappa kontakten när sikten plötsligt minskar. Dimma kan komma snabbt, överraskande och ljudlöst. Plötsligt syns inte land längre. Världen krymper till en liten vattencirkel, några tiotal meter i diameter. Bekanta föremål – bojar, öar – ser främmande ut. Ljud kan komma från fel håll (en tät dimbank kan återkasta ekon). Ena stunden hör du en bil ett par kilometer bort. Nästa uppfattar du inte vad kompisen några meter bort säger. Även vana sjömän kan paddla i cirkel och vara fullständigt övertygade att de håller rak kurs. Det kan kännas tämligen säkert att hålla rätt kurs med hjälp av vind eller vågor, men oftast är det en falsk trygghet.

Lita alltid på kompassen, hur tokigt det än ibland kan verka. Lyssna! Land låter alltid – tåg, bilar, hundar, kor, motorgräsklippare, fåglar, bränningar etc.

Tänk på att ström är svår att upptäcka i dimma. Kolla mot sjömärken, stenar, grynnor eller annat och justera kompasskursen efter strömmen.

Hör du en motorbåt någonstans i dimman är det bäst att paddla rakt mot ljudet – då har du störst möjlighet till en snabb undanmanöver när den plötsligt dyker upp.

Lyssna på sjörapporten. Varnas för dimma betyder det att sikten är mindre än en kilometer. Dis innebär sikt mellan en och tio kilometer.

Var också observant på naturliga varningssignaler. Var det dimma igår och ungefär samma väderförhållanden? Då är sannolikheten stor för dimma även idag. Är horisonten disig? Varm vind över kallt vatten.

(Mer om dimma)

Mer information om lanternföring och signaler mm i Sjöfartsverkets Sjötrafikkungörelse (pdf-fil - öppnas i nytt fönster)

« Previous page 1 2 3 4 5 6 Next page »

Comments

Hej Björn.

Roligt och värdefullt att du lagt ned så mycket tid på navigationstipsen. Jag har paddlat på rätt många ställen på västkusten och ostkusten samt en del i Finlands skärgårdar och i Nordnorge och har en övergripande kommentar till dina råd.

I tät skärgård har man stor nytta av att använda topografisk karta i stället för sjökort då man kan utläsa mycket om vilken ö eller kobbe man har i blickfånget med hjälp av vegetationen på öarna.

Även lämpliga platser för att slå upp ett tält framgår bättre på topografiska kartor än på sjökort. På öppen kust eller i storskalig miljö typ stora sjöar utan öar fjordar etc kan sjökort vara lämpligare.

I kajak föredrar jag en fast monterad orienteringskompass med nål och vridbart kompasshus framför en kompass med magnetisk skiva och gradering. Det är IMHO lättare att ställa in och följa en kompasskurs med vridbart kompasshus och nål jämfört med en konventionell båtkompass.

GPS kan förenkla vissa saker en hel del t ex blir det lättare att räkna ut hur långt man har kvar till målet eller hur långt man passlat och vad man exakt har varit med en GPS men GPS ser jag som betydligt umbärligare än kompass och karta.

Thure

Hej Thure

Tack för synpunkterna. När det gäller navigering från kajak finns det två sorters paddlare - de som kommer från orientering och friluftsliv och de som kommer från båtliv. De förra känner sig mera hemma med orienteringskompasser och topografiska kartor - beroende på att de har lärt sig utnyttja de fördelar dessa innebär, och tvärtom: de missar fördelarna med marinkompasser och sjökort. För den andra gruppen är det tvärtom.

För praktisk navigation i kajak är det helt oväsentligt vilka medel man bekänner sig till och använder sig av - det enda som betyder något är hur väl man använder de medel man valt.

Med min marina bakgrund och vana vid sjökort har jag mycket lättare att finna underlag för de beslut du nämner från sjökortet och väsentligt lättare att följa en kompasskurs på en marinkompass där jag inte behöver ställa in någonting och som följer med även i grov sjögång - men jag inser att det handlar om vana och fördomar och har därför försökt tona ner sådana vinklingar i texten. Dina synpunkter visar måhända att jag inte lyckats helt...

Post a comment