Hur lång tid tar det?
Latest updated Wednesday, May 2, 2012, 2 comments
This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.
Distans och avstånd
Ta ut en kilometer med passaren mot kartans skala och stega längs din tänkta rutt. På sjökortet hittar du sjömil i vänster- eller högerkanten (en sjömil är 1852 meter). Använd aldrig skalan i över eller underkanten.
På sjökorten finns även en mätskala i kilometer och sjömil men den är oftast oåtkomlig i ett hopvikt sjökort. Har du delat sjökorten underlättar det om du ritar en km-markering på varje del. Är det samma skala på alla korten, kan du rita av skalan på plastfodralet eller på en lös plastbit, så finns den alltid till hands.
En snabbare metod är att använda fingrarna som passare. Lite sämre noggrannhet med ofta räcker det. Så här:
Distansen kan du sedan räkna om till etapptid och ankomsttid, om du vet hur fort du paddlar.
Fart
Klocka dig själv på olika distanser så att du vet din ungefärliga marschfart i olika förhållanden. Ta tiden över längre sträckor och räkna fram medelfart. Ta reda på hur fort du paddlar med olika last och i olika vindförhållanden och i olika sjögång. Har du en GPS är detta ett bra sätt att untyttja den. Att erfarenhetsmässigt kunna bedöma sin fart underlättar navigationen väsentligt.
Det finns en gammal metod att ta reda på sin fart – spottloggen eller Dutchmans logg. Den går ut på att man tar tiden för kajaken att passera ett föremål – ett sjömärke, en papperstuss, lite skum eller liknande. Sedan dividerar man 18 med antalet sekunder så har man farten i km/t (eller 10 med antalet sekunder så har du farten i knop). Tar det till exempel 3 sekunder att passera, paddlar du i 6 km/t (18:3=6) (Siffrorna gäller kajaker som är drygt 5 m långa –- för andra farkoster måste även längden ingå i formeln)
Att använda naturen
För att hitta tillbaka till trevliga rastplatser kan du försöka lägga märke till enskilda föremål – hus, solitära träd, underligt formade klippor etc – snarare än helhetsintrycket.
Noterar du landformer är det bäst att höja blicken – de lägre liggande delarna förändras mera vid olika ljusförhållanden, regn eller molnskugga. En våt klipphäll kan i månsken se ut som vatten. Speglingen av träd kan se ut som land. Molnskugga kan göra att närbelägna öar ser ut att ligga längre bort än bakomliggande land. Siluetten mot himlen är däremot alltid densamma.
Ställen du inte vill hitta tillbaka till – undervattensstenar eller grynnor – undviker du med en tillfällig enslinje. Leta upp två föremål i linje med varandra uppe på land. Det kan vara hus, telefonstolpar, kyrktorn, stenar och liknande. Sedan vet du att så länge du undviker att ha dina föremål ens så kommer du aldrig mer att skrapa botten på just dem stenen.
Grund och grynnor går oftast att upptäcka i god tid genom färgskiftningar i vattnet, att vågorna är brantare och bryter oftare över uppgrundningen eller att det vid lugnt väder syns en blank fläck där. Enstaka stenar under precis ytan syns genom att bränningar flera gånger uppstår på samma ställe eller att det i lugnt väder bildas strömvirvlar på ytan. Stenar och grund syns bättre om man har solen i ryggen än i motljus. Polariserande solglasögon kan göra det mycket lättare att se under ytan genom att ytreflexerna försvinner. Kolla att glasögonen verkligen är polariserande – många dyra snobbmodeller är det inte. Glasögonen skall också ha bra UV-skydd – annars är risken för ögonskador större med än utan solglasögonen (på grund av att pupillen öppnar sig bakom ett mörkt glas och då släpper in mer skadlig UV-strålning).
Sent på dagen när solen står lågt syns ingenting under ytan. Försök planera paddlingen så att du slipper besvärliga grundflak på kvällen.
