Show cart
Design & Illustration

Varför är det så svårt att lära sig rolla?

Till symposier och träffar dyker det ofta upp nya ambitiösa paddlare och vill träna eskimåsväng - en ambition jag i högsta grad sympatiserar med. Ibland har de gått någon lektion utan att komma så långt. Tyvärr har många av dem oddsen emot sig och en hel del kommer inte att lyckas. De har tre faktorer emot sig: kajaken, paddeln och tekniken.

Kajaken, som den nya paddlaren har köpt är ofta stor, och vald med den komfort och trygga stabilitet som bredd och höjd ger - som gjord för en paddlare i 150-kilosklassen eller för långa expeditioner i obebodda trakter. Tillverkaren vet att de flesta aldrig kommer att rolla sin kajak, så ett par enkla knästöd får räcka för att visa god vilja. Ett vanligt fel är folk som rullar upp med tämligen bra paddelföring - men kajaken följer inte med. Dålig sittbrunnsutformning är ett nästan oöverstigligt hinder.

Paddeln är så gott som alltid en storbladig, vinklad paddel med runt skaft, som dels är bångstyrig under vatten, dels vrider sig egensinningt på grund av vinklingen samtidigt som den måste hållas exakt rätt för att generera flytkraft. Vanligt fel är att paddeln vinklas fel och dyker – ju mer rollaren drar desto mindre chans att lyckas med rollen. Många variabler att hålla reda på för en ovan paddlare

Tekniken de lärt sig är inte sällan byggd på forspaddling, helt enkelt därför att det är där kunskapen de senaste 50 åren har funnits - och bygger därför mest på kraft och snabbhet, sådant som fungerar bra i en liten forskajak, perfekt anpassad för paddlaren. Vanliga fel är att huvudet lyfts ut vattnet för tidigt - och sedan blir det alldeles för tungt

Nu finns det en del att övervinna:

  1. Den stora kajaken flyter högt, så att det krävs stor styrka för att lyfta sig upp på däck.
  2. Den stora sittbrunnen gör det svårt att få kajaken med sig när man väl lyckas vrida upp kroppen någorlunda rätt.
  3. Kajakens bredd och tyngd kräver fart och timing för att snurras upp.
  4. Den vinklade paddeln vrider sig lätt fel när den manövreras under vatten.
  5. Det runda skaftet ger ingen information om vinkeln.
  6. De stora bladen skär fel om den hålls bara ett par grader fel.
  7. De stora bladen är besvärliga att manövrera under vatten.
  8. Tekniken drar inte nytta av flytkraften i paddel och överkropp utan kräver kraft och timing.
  9. Tekniken bygger på en inlärd sekvens, med liten tolerans mot avvikelser.

För att rolla upp kajaken krävs att alla ovanstående problem övervinns vid exakt samma tillfälle - inte konstigt att det tar tid att lyckas med första rollen och väldigt mycket mer tid innan den känns säker. Jag minns mycket väl vilken kamp det var, med en kajak jag ofta tappade greppet om, en egensinnig paddel utan slarvmarginal och en i grunden felaktig teknik - visad av en som själv kom upp var tredje eller fjärde gång. Upp kom jag trots allt då och då, och efter varje överraskande lyckoträff, vågade jag sällan fresta lyckan en andra gång - dels för att få chansen att känna mig nöjd ett liten stund och dels på grund av träningsvärken i axlarna och blåmärkena på höfter och lår.

Men det behöver inte vara så här besvärligt.

Med lämplig utrustning och en teknik, mer lämpad för havskajaker kan de flesta rolla på ganska kort tid. Så vi börjar om från början:

Kajaken bör ha liten volym, bara precis så att det räcker för den packning du kommer att ha med - inget lite-extra-för-säkerhets-skull. En smal kajak känns otrygg till en början, men man lär sig fort och det finns stora fördelar i sjögång med lite mindre stabilitet (det viktigaste är dock att den är låg - en bred kajak går ganska lätt att rolla, en hög kajak får man alltid slita med). Den skall ha lågt akterdäck och låg sittbrunnssarg bak. Du bör kunna luta dig bakåt med bakhuvudet på eller nära akterdäcket. Däcket framför sittbrunnen skall inte vara högre än att du kan ta spjärn med knäna utan att lyfta dem högt. Det kan kännas lite klaustrofobiskt i början men det är bara ovana, och det dröjer inte länge innan det känns helt naturligt. Det är lättast att rolla med liten sittbrunnsöppning - men en stor med bra knästöd fungerar också utmärkt. Ofta behöver man bygga på med lite extra liggunderlag här och där för att hitta en bra kompromiss mellan att sitta bekvämt och ha full kontroll över kajaken. (Snabbpaddlare hävdar ofta att en sådan sittställning omöjliggör en effektiv paddelstil. Det är inte sant. Däremot går det inte att paddla som tävlingspaddlare är vana - men det är en helt annan sak. Vissa kajakers sittbrunn är sådan att man måste sitta med knäna ut mot sidorna för att nå knästöden. Det är inte effektivt, varken för paddling eller för roll). Ett eventuellt svankstöd måste sitta så lågt att det inte är ivägen när man lutar bakåt.

Snabbast lär man sig i en liten grönlandskajak - sedan är det enkelt att flytta över kunskapen i andra typer av kajaker.

Paddeln är det minsta problemet. Det går att rolla med alla paddlar. Lättast lär man sig med en smal ovinklad eskimåpaddel. Det är ingenting underligt med att grönlandspaddel är överlägsen att rolla med. Den är utvecklad för överlevnad - snabb nog för säl- och valjakt, pålitlig i hårt väder och helt idiotsäker att rolla med, eftersom roll var enda möjliga räddningsmetoden i ishavet. Andra paddeltyper är utvecklade utan tanke på rollar - tekniken får istället anpassas efter paddeln.

Med storbladiga vinklade paddlar är främsta problemet att de måste vinklas rätt och föras korrekt genom vattnet för att fungera - och för vingpaddlar att de bara skapar lyftkraft i ena riktningen. En stor fördel är därför om skaftet är ovalt (eller en pålimmad förtjockning) så att man känner hur man håller.

Tekniken slutligen finns färdig hos grönländarna och det är bara att låna. Den teknik som ofta lärs ut i USA och Europa är i grunden ett arv från forspaddlingen. Österrikiske paddlaren Edi Pawlata lärde sig rolla sin forskajak i slutet av 1920-talet efter att ha läst Fridtjov Nansens reseskildringar från Grönland - men han insåg inte att eskimåerna rollade genom att vrida in kajaken under sig med hjälp av flytkraften i paddel, överkropp och huvud, utan antog att de drog sig upp med hjälp av paddeln. Pawlatas och efterföljarnas metoder fungerade bra på korta forskajaker och den tidens skärgårdskajaker gick inte att rolla - därför har eskimåmetoden förblivit okänd utanför en liten initierad krets ända tills för ett par decennier sedan. Kika på min sida om grönländsk standardroll för en illustrerad beskrivning.

Tre vanliga fel

Det tre vanligaste felen jag ser på teknikövningar är folk som rullar upp med tämligen bra paddelföring men ramlar ur kajaken halvvägs, att paddeln är felvinklad och drar ner paddlaren och att huvudet kommer upp för tidigt i rollen och saboterar alla chanser att lyckas.

Det är lätt att bli entusiastisk när man ser någon handrolla och göra snitsiga tricks med kajaken, men ofta finns det år av träning bakom (inte sällan lite besatthet), liksom en rad kajaker och paddlar på vägen mot de som passar perfekt. Att rolla är en konst som är lätt att lära (men rätt förutsättningar) men svår att fullända - men som alla resor börjar den med ett litet steg...

Comments

Jag håller helt med. Jobbar som brevbärare på en rätt kajaktät ö (Gräsö i Roslagen) utanför min hemstad nu över sommaren och jag måste erkänna att jag blir smått chockad var gång jag ser en bil lastad med VKV (VerkligenKopiösVolym) kajak.

De är stora som mindre atlantångare med sittbrunnar som skulle rymma två personer. Och då snackar vi K1.

Jag har alltid tyckt att eskimåsväng är ett av de mest överhypade paddeltagen. I den meningen då att det är inte alls så svårt som många tror.

Men i ett fartyg likt ovan nämnda är det inte konstigt att man inte kommer upp.

Får dock invända lite mot det du säger om europapaddel. Jag har förstått att du är eskimåpaddelförespråkare, men att det skulle vara så krångligt att rolla med europapaddel håller jag inte riktigt med om.

Nu har jag dock aldrig använt eskimåpaddel (något det ska bli ändrig på) så det må vara att det är mycketmycket enkare med en sån, men det är fortfarande inte svårt med en "vanlig" paddel.

Jag har nu läst igenom din redogörelse av en standard roll och undrar hur du ser på den roll som Karin Metzing beskriver i sin bok Långfärdspaddling. där man genom en halv-cirkulär rörelse med paddeln i vattnet som resulterar i att man vrider överkroppen så att man hamnar i possition med utsträkt överkropp och paddel, liggandes på rygg i 90graders vinkel ut från kajaken med ena armen halvt utsträckt för att sedan glida in över akter däck med ett höft knyck..

är det en liknande typ av roll genom olika utföranden eller är det olika typer av rollar som ni beskriver?

ska ut och öva rollar nu snart som jag sagt tidigare väntar jag på (för bra väder) men då det blir kan det vara en idé att prova båda något olika sätt att utföra roll på och se vilken som jag anser lättast.

Karin beskriver ungefär samma roll (mycket bra beskrivning f ö ). Det finns småskillnader - betingade främst av skillnaden i kajak och paddel - som att man med en grönlandskajak ofta kan få näsan över vattnet innan man börjar röra paddeln, att man kan vrida upp kajaken med hjälp av flytkraften i överkropp och flytväst och att man inte behöver dra aktivt i paddeln - den följer bara med som en funktion av överkroppens vriding in över akterdäck.

Hej,

Nä, jag byter inte till eskimåpaddel i första taget, men: ja, jag litar till fullo på dina resonemang.

Jag har bara en annan, och rent allmän kommentar.

Bakgrund:

Jag har tre kamrater som vid höga stöd och roll under surf o rockhopping dragit axeln ur led... Och jag tror inte att dessa snubbar byter till ep - även om det vore klokt ur denna hänsyn (den grönländska standardrollen är nog "ofarlig" för axeln).

Så; jag vill bara helt enkelt säga att det är sällan man ser teknikbeskrivningar kring hur rollen skall utföras för att användas "riskfritt" där den verkligen gör nytta. Dvs i aktion då adrenalinet pumpar, då man är alltför kraftfull och hastig. Rollbeskrivningar och rollträning handlar oftast om uppvisningar (och den egna upplevelsen av glädjefylld kontroll) i platt vatten med gott om tid och med det främsta syftet att komma upp... Syftet är inte att komma upp med minimerad riskera för sin axel. Ibland forsfolket är det annorlunda - där tar man hänsyn till riskerna med en felaktigt utförd med "lyckad" roll. Vad vill jag säga med detta? Kanske helt enkelt att jag saknar axel-ur-led-perspektivet... En roll är för mig mer en hjälp att komma upp när jag verkligen behövde det, snarare än en kul hobby som man pysslar med i plattvatten.

Jag tror att många med mig inte har koll på om rollen man kan är heltokig ur axel-ur-led-synpunkt, eller om den är helt okey... Det pratas så lite om detta...

Hälsningar,

Patric

Huvudet på spiken Patric - det du beskriver är det kanske allra bästa skälet att börja rolla på grönländska. Om du sett mina tidigare skriverier om rollar så har du säkert noterat att jag poängterar att en grönlandsroll sker utan att man drar i paddeln – dvs man vrider in kajaken under sig genom att utnyttja flytkraften i överkropp, huvud och flytväst. Paddeln följer med av farten eftersom man håller händerna stilla vid axlarna under hela rollen. Effektiviteten visas av att när man väl fått till tekniken är steget till att rolla med handen inte så långt.

Forspaddlare brukar föredra roll med uppgång framåtlutad och motiverar valet med säkerhet – att inte ligga på akterdäck med ansiktet neråt – samt att man kommer upp i läge för lågt stöd. Jag anser att det bygger på en missuppfattning. En grönländsk standardroll börjar med att man böjer sig framåt med pannan mot fördäck nära den reling man kapsejsar mot (om man är böjlig nog), slår runt, och direkt drar upp huvudet mot vattenytan på uppgångssidan med ryggen neråt (i en grönlandskajak flyter man då stabilt med näsan över vattnet) – sedan drar man in överkroppen på akterdäck och reser sig upp, varvid paddeln direkt hamnar i ett lågt-stöd-läge. Det är inga problem att rolla i 35 cm djupt vatten på det viset och man väljer själv om man rollar långsamt och njutningsfullt eller blixtsnabbt med bibehållen rörelseenergi.

Jag ser inte rollen som en räddningsmanöver utan som ett paddeltag, med vars hjälp man inte behöver hamna i en situation där man måste rädda sig eller räddas. Därför skall man naturligtvis träna i grov sjögång (vilket inte är svårare än på plattvatten, snarare tvärtom efter rörelsen i en våg hjälper upp rollaren - det gäller bara att rolla vid rätt tillfälle, vilket man lär sig snabbt när man börjar prova), i vintervatten (vilket också fungerar bra med rätt klädsel) i hård vind etc.

Jag tror, som jag skrev, att problemet med svensk rolltradition är att man anammat forspaddlarnas slita-sig upp-med-paddeln-roll, vilket funkar ganska bra i en liten lättrollad forskajak men inte är riskfritt i en tung, stor och omedgörlig havskajak. Synd – det finns ju trots allt en betydligt lämpligare tradition att snegla på...

För masor av år sedan tränade jag en del forspaddling och vår vinterträning bestod i att varje Söndag morgon - tidigt - åka till simhallen och väl där utföra diverse teknikövningar i våra kajaker. En simhall är inte speciellt kul ställe att paddla omkring i så det mesta handlade om att göra rollar i olika former.

Rolltekniken sitter i trots att det är 15 år sedan simhallsbesöken. Jag testade så sent som i helgen och hade inga problem att vända upp min havskajak utan paddel. Den teknik jag använder är att låta kanoten gå före kroppen och trycka ifrån med händerna samtidigt som kroppen vrids in över akterdäck. Vet inte om det är så vettigt att kunna, men det är en bra övning för att bli säker på rollning.

Halloj!

Jag vill tacka dig björn för din beskrivning av eskimåsvängen. Jag lärde mig i vintras att rolla med forskajak på Nilen i Uganda. Men det gick inte så bra när jag kom hem och testade de nya kunskaperna med min stora havskajak och en gammal europaddel(som var mest lik den forspaddel jag använt i Uganda).

Så i måndags testade jag din variant med min lilla strippbyggda hunter och grönlandspaddeln. Och då satt den direkt och sex gånger på raken dessutom. Men i sjunde försöket missade jag och under andra försöket sprack paddeln. Så nu ska jag bara fixa en ny och fortsätta med rollandet, det är hög tid att öva på min "dåliga sida"!!!

Post a comment