Surfski för stripbygge...

den 19 maj 2013 (bygga, surfski), 21 kommentarer

Min surfski i trä har varit på väg länge. Det började med Havsracern. Som namnet visar var den tänkt att vara en mycket snabb havsracer med långfärdpotential. Idén kom från Alaska och den var klar på ritbordet under våren 2006.

Jag började bygga under sommaren, men mycket annat kom emellan: ovanligt många designuppdrag samtidigt som önskemålen om kurser och föreläsningar tog fart (den halvfärdiga havsracern fick hänga med som åskådningsmaterial när jag pratade kajak och bygge).

Andra behöll fokuset bättre och beställda ritningar blev till kajaker – knappt 50 stycken hittills – som visade sig fungera precis som tänkt: ranka, hypersnabba och sjösäkra – ibland även i oväntade sammanhang. Några exempel: här, här, här och här.

Det kom propåer från kommersiella aktörer om uppdragsdesign. Först ut var Nordic kayaks som efter några framgångrika multisportkajaker (Rocket och Rocket plus), planerade en surfski för nordiska vatten. Det numera rätt dammiga havsracerskrovet blev en provbänk för surfskilösningar. Efter många vändor mellan ritbordet och ett nybyggt testskrov blev det till slut Fusion.

Det började komma frågor om en surfskiritning för hemmabygge – på vilka jag svarade att ”jodå, det är på gång...” (hade jag fått en tia för var gång jag sagt det... ;-)

Seabird Designs önskade en serie surfskis. Det blev Wave, som efter en relativt kort utvecklingsprocess kunde hitta ut i butikerna.

Tre nya surfskis för Nordic Kayaks hamnade därefter på listan. De är dock utvecklade främst av Fredrik Lindström, med mig som bollplank i diskussioner om hydrodynamiska detaljer och för lite estetisk formgivning.

Fler frågor om inte den där träsurfskin var klar snart ;-)

Roar Berge tröttnade på att vänta, konverterade en havsracer till en surfski.

Jan-Olof Karlsson i Dingle erbjöd sig att bygga en prototyp från den nästan färdiga ritningen jag hade i datorn, så jag justerade måtten för att passa Jan-Olof och han satte igång.

Ett nytt företag hörde av sig med en idé som jag själv funderat mycket på: lite kortare surfski för "vanlig" användning på tur eller långfärd med det bästa från båda!

För en dryg vecka sedan gjorde Alexandre Marcotte i Kanada (byggde en Black Pearl för ett par år sedan) en formell beställning – och jag kände mig tvungen att skjuta andra uppdrag och deadlines åt sidan och få den där ritningen färdig.

Så här är nu äntligen, efter sex år, en surfski för stripbygge! Den är tänkt som en ”mellan-ski” – inte en elitski och inte en ren nybörjarski. Kan byggas med underliggande roder för tävling/motion eller akterhängt för turpaddling. Måtten är 608x48 cm och längden kan som vanligt justeras under bygget: på ritningen finns anvisningar för längder mellan 576 och 640 cm. Kan förses med luckor för den som vill kunna packa. Sittbrunnen är inte helt lätt att bygga, men tre förslag finns på ritningen: stripbyggd, formad skumsits eller laminerad glasfiber/kolfiber.

På ritbordet finns också en kortare och bredare version. Den kommer om sisådär sex år... (just joking ;-) (hoppas jag ;-)

Någon riktigt vässad elitski kommer däremot inte som byggritning. Det är en alltför smal och specialiserad genre. Vill du tävla i elitklass? Köp en Nordic Kayaks Nitro (som är riktigt vass), eller någon av de andra i översta toppen.

Havsracer eller surfski?

Vad är då skillnaden mellan Havsracern och Spindrift? Eller mer allmänt – vad skiljer generellt en surfski från en havsracer eller multisportkajak?

Den enda helt säkra skillnaden är de olika sittbrunnslösningarna. Man sitter i en kajak men på en surfski. Eller mer korrekt: i kajaken sitter man skyddad med däck och kapell, medan man i surfskin sitter i en öppen balja. För övrigt finns det crossover-farkoster i båda kategorierna: havskajaker som lånat manöverbarhet från surfskis och surfskis med havskajakernas lite lugnare rörelsemönster. Det är lätt att se vad som är vad, men det kan bli hur komplicerat som helst när man försöker definiera det i ord.

Surfskis utvecklades urpsrungligen för att paddlas snabbt i grov medsjö, och att utnyttja surfen maximalt för att nå extrema toppfarter. För att hålla position och kurs i de stora vågorna krävdes extrem manöverbarhet – för att behålla kontrollen behövdes att stort precisionsmanövrerat roder. Förskeppet blev högt för att inte dyka i de gigantiska vågorna i de områden där det började: Hawaii, Sydafrika, Californien, Australien – medan akterskeppet ofta var en ganska tunn lång ”svans”. Förskeppet blev djupt och smalt med lateralplancentrum långt fram för att balansera det stora rodret, medan akterskeppet blev grunt och brett för att hindra skrovet att sätta sig i farter nära eller över den teoretiska skrovfarten. Surfskis blev främst elitredskap för tuffa havstävlingar i oskyddade hav. Efterhand har det kommit allt fler surfskis som passar ”vanliga” paddlare med havskajakambitioner.

Havskajaker har generellt utvecklats mot bättre kursstabilitet, snarare än stor manöverbarhet. Det innebär att konstruktören offrat lite manöverbarhet för att kajaken skall gå lugnt och behagligt på långa distanser – nysningssäker styrning för att prata bilspråk. Därmed går också en del av precisionsstyrningen förlorad. Den som försökt surfa på diagonalen i branta vågor vet vad jag menar. Sådant kräver en surfski. Efterhand har det kommit kortare havskajaker med svängd köllinje och mycket bra manöveregenskaper.

En titt på linjerna visar en del skillnader. Havsracern är mera symmetrisk, med LCB, LCF och CLA ganska nära varandra, vilket indikerar ett skrov som rör sig mjukt och förutsägbart i vattnet (Lateral Center of Boyancy är volymcentrum i undervattenskroppen eller egentligen i den vattenvolym som skrovet deplacerar – när Center of Gravity, CG, ligger rakt ovanför LCB är skrovet i jämvikt. Lateral Center of Floatation är flytplanets geometriska centrum, runt vilket skrovet gungar som en gungbräda och Center of Lateral Area är undervattenskroppens geometriska centrum sett från sidan). Sitsen är placerad lite akter om gircentrum, vilket ger styrbarhet utan att vara beroende av rodret (för att prata återigen bilspråk är havsracern aningen understyrd). Köllinjen är rakare vilket ger mer kursstabilitet. Kajakdäcket med sittbrunnssarg och kapell håller vatten ute och havsracern kan därför byggas med lägre profil för mindre vindkänslighet. Av samma skäl kan fribordet midskepps vara en hel del lägre för att tillåta en lägre paddelföring som passar långturer.

Surfskins djupa förskepp placerar CLA längre fram, där det balanserar det stora rodret för maximal men kontrollerad styrverkan. Sittpositionen finns ungefär i skrovets gircentrum, vilket tillsammans med den krökta köllinjen ger ett livligt skrov. Jämfört med havsracern är surfskin aningen överstyrd – en förutsättning för den snabba precisionsstyrningen i branta vågfronter. När farten närmar sig skrovfart blir den neutralstyrd eftersom även gircentrum flyttas i fart.

Spantritningarna visar att surfskin är högre och bredare än havsracern. Men skillnaden i volym och lastkapacitet är inte så stor som det kan ge intryck av – havsracerns högre PC (volymfördelningskoefficient) innebär att volymen är mer jämnt fördelad längs skrovet, medan den i surfskin är mer koncentrerad midskepps. Det innebär i sin tur att havsracern bör vinna på plattvatten och i småvågor (lägre friktion och vågbildningsmotstånd), men att surfskin genom bättre rörlighet tar hem segern när sjön går lite högre (mindre turbulens och säkrare manövrering).

Nollspanten ser rätt olika ut, vilket beror på att jag velat optimera havsracerns initialstabilitet i förhållande till det smala skrovet (43 cm). De skarpa slagen midskepps ger också lite styrverkan när kajaken lutas, vilket ytterligare minskar beroendet av rodret (genom att man har knäna under däck eller mot ett knästöd kan man luta och kanta kajaken tämligen komfortabelt). Surfskin däremot är bredare (48 cm) och jag har istället valt att minimera turbulens och friktion genom en ellipsformad spantform under vattenlinjen.

Designprocessen

Till viss del beror formen också på att två olika beräkningssystem har använts. De ger med automatik lite olika resultat. För Havsracern använde jag Bearboat, Robert Livingstones kajakdesignprogram. Det har som främsta fördel att vektorerna för spanten hänger i vattenlinjen, vilket gör det möjligt för programmet att automatiskt minimera den våta ytan och därmed friktionen för de mått och begränsningar man programmerar in. Det sparar mycket tid, men betyder också att spantlinjen under och ovanför vattenlinjen inte riktigt hänger ihop – vilket medför en hel del extrajobb efteråt för att få linjerna som man vill och att spantformer som bygger på en kontinuerlig kurvfunktion i hela skrovet kan vara svåra eller omöjliga att få till utan mycket manuellt efterarbete.

För surfskin använde jag Ross Leidys KayakFoundry, som är en utveckling ur BearBoat, men med den viktiga skillnaden att vektorerna hänger i relingen istället för i vattenlinjen. Det innebär praktisk att det är lättare att få snygga linjer direkt i programmet, men också att programmet inte kan minimera den våta ytan. Det får alltså göras manuellt, baserad på erfarenhet och massor av småjusteringar med åtföljande titt i datafloden av beräknade värden. En ytterligare nackdel för mig är att KayakFoundry bara fungerar i Windows. Jag får alltså köra det virtualiserat i Parallels i Macen – fungerar men är lite slöare än riktiga Mac-program.

De här båda programmen är enkla att använda och fungerar utmärkt på sin nivå, men priset för enkelheten är att de innehåller mycket begränsningar i vad som kan göras. Därför lyfter jag i båda fallen över programmens linjeritningar till Illustrator och finslipar linjerna både funktionellt och estetiskt. Lite omständigt sätt att jobba måhända, men alternativen är professionella fartygsdesignprogram i 3D CAD, som dels kostar skjortan och dels kräver hundratals timmars utbildning för den som inte har jobbat med CAD/CAM tidigare. Och ont om tid har jag ju gott om...

Spindrift

Namnet då? Spindrift är det vita skum som blåser av vågtopparna i hårt väder.