Visa varukorgen
Design & Illustration

Ribba och laminera

relingsribba | kölribba | bordläggning | limning | ytterstävar | slipning | grundstryk | glasfiberväv | andra strykningen | tredje strykningen | lyft av kanoten

Relingsribban:

Om dina ribbor är för korta måste relingsribban skarvas innan den monteras. Enklast är att limma en skarvbit (7-8 cm lång) på insidan av skarven (du kan slå bort den och slipa rent när skrovet är färdigt). Vill du snobba gör du en snedlask – hyvla ribborna till kilform och limma. Skarven måste vara minst 6 cm lång. Men eftersom det inte finns några funktionella fördelar och det efteråt är svårt att se hur skarven är gjord, är det nog allt lite överambitiöst. Montera relingsribban

Montera relingsribban med nederkanten mot markeringen på spanten och stävarna. Kika längs ribban att den följer en mjuk kurva utan knyckar. Justera tills du är nöjd. Om någon markering inte stämmer riktigt så strunta i det – det är viktigare att relingen beskriver en vacker linje. Kolla med vattenpasset att båda relingarna hamnar på samma höjd vid alla spant. När allt stämmer, limmar du först den ena ribban mot stävarna och sågar av utskjutande ribba tvärs med stäven. Limma därefter den andra ribban. Häfta med 14 mm klammer i spant och stävar.

På kanadensare med kraftigt uppsvängda stävar går det ibland inte att pressa upp relingsribban i stävarna (eller ner eftersom båten ligger upp och ner). Låt den istället hitta sin egen kurva, men var noga med att sidorna blir symmetriska. Efteråt bygger du upp stävarna med några korta ribbor, som du sedan sågar ut den riktiga relingslinjer ur.

För korta och knubbiga kanoter kan det vara enklare att börja med en ribba i vattenlinjen och jobba mot relingen och kölen från den. 

Kölribban

Fäll in kölribban i stävenDärefter limmar du kölribban på plats på samma sätt. Anslutningen till stävarna syns på ritningen. Det vanligaste är att fälla ner kölribban i ett urtag i stäven så att ovankanten på kölribban och ovankanten på stäven ligger i samma höjd. Ta ett par hyveltag på sidorna av kölribban (halvmetern närmast stäven) så att den går steglöst över i stäven.

Bordläggning:

Nu börjar det roliga. Allt du gjort hittills har bara varit förberedelser. Bordläggningen förvandlar råvarorna till en båt.

Sågad ribb: enklast är att inte limma någonting förrän hela skrovet är klart, som den fortsatta beskrivningen visar.
Profilfräst ribb: limma med vitlim efterhand som ribborna monteras. 

Montera ribborna en i taget men limma ingenting än. Börja häfta midskepps med ett klammer i varje spant medan du håller ihop ribborna hårt med handen. Jag brukar sedan sätta en rad med klammer mellan spanten också för att inte ribborna skall glida i sidled. Jobba symmetriskt på båda sidor så att inte spänningen drar båten skev. 2-3 ribbor på ena sidan, sedan andra.

Många vill undvika klammerhålen. Det går men det tar tid eftersom det då bara går att limma en ribba i taget. Ribborna kan hållas på plats med hjälp av tejp, gummilina eller limklämmor. Skydda kanten på ribborna med en träbit (en bit ribba om du använder profilfräst ribb). Räkna med att bordläggningstiden flerdubblas. Fundera på om det är värt det.

Är det svårt att få ribborna att bli på plats mot stävarna med bara häftklammer går det bra att limma med vanligt vitt snickarlim (fuktbeständigt) och hålla dem på plats med en limklämma tills limmet härdat (ca 20 minuter).

Se till att inga skarvar hamnar bredvid varandra – minst två hela ribbor mellan ska det vara. Ju längre från varandra skarvarna hamnar desto snyggare och starkare skrov. Sätt helst häftklammerna symmetriskt i raka rader – det ser snyggast ut efteråt (som exakt centrerade kopparnitar i en klinkbyggd jolle).

Ibland håller inte klammer tillräckligt i spånskivan. Sätt då en 25 mm spik, helst genom en bit kartong eller masonit, så är det lättare att dra upp den sedan utan att skada träytan. När du kommer upp mot slaget och ribborna måste vridas och böjas samtidigt är det viktigt att ribborna pressas ner ordentligt mot spantet. Tänk på att en höjdskillnad på 1 mm mellan två ribbor gör att du måste slipa bort 1 mm på utsidan och 1 på insidan. Då har du förlorat 20 % av bordläggningens tjocklek! Ingen katastrof men onödigt jobb. Nick Schade i USA (Guillemot kayaks) skriver glatt att – ”råkar du slipa genom bordläggningen limmar du bara på en bit på insidan och slipar jämnt” och värre än så är det ju egentligen inte.

Kilar för att klara övergången vid slaget på kanadensare Korta breda skrov kan innebära speciella problem. Vid övergången mellan stäv och köl kommer ett par, tre ribbor som är nästan omöjliga att vrida på plats. Det är ingen idé att bråka för mycket med dem – låt dem följa sin egen kurva och såga till ett par kilar att fylla gliporna med. Efter några besvärliga ribbor lättar det igen, så hav tröst. Ibland kan det vara bättre att avsluta ribbningen i slaget när ribborna börjar bli bångstyriga och ribba det sista från kölen och utåt, parallellt med kölribban, eller att iställer börja vid vattenlinjen och jobba uppåt och neråt från den.

Använder du breda ribbor (över 20 mm) och/eller bygger ett kort, brett skrov, får du vara på din vakt mot att ribborna buktar ut mellan spanten. Tendenser till detta måste stoppas direkt annars blir skrovet omöjligt att slipa jämnt. Tryck in den buktande ribbans överkant (lite för mycket eftersom den fjädrar tilbaka en aning) medan du häftar nästa ribba så brukar det ordna sig. Fungerar det inte kan du avbryta ribbningen i slaget och börja ribba från kölen istället – kanske inte riktigt lika snyggt men effektivt.

De sista ribborna måste sågas till rätt form i båda ändar. Enklast tycker jag det är att fästa ribban i några spant mitt på skrovet, hålla änden av ribban i rätt läge över kölen och låta en tunnbladig såg följa kölribban. Då brukar den passa – åtminstone efter en liten stunds träning. Ibland får man dra sågen en eller ett par gånger genom fogen. Alternativt, när ingen ser på, ta till ”The Carpenter's Rule: Cut to fit - beat into place” (såga till passform – slå den på plats). Har man sågat för mycket är det trevligast att byta ut ribban mot en ny. Quick-and-dirty-byggaren sparar tid genom att fylla glipan med epoxy eller trycker ner en fanérbit med lim på. Funktionellt? Ja, utan tvekan. Snyggt? Njae, men inte många kommer att upptäcka det. Beauty is in the eye of the beholder.

När hela skrovet är bordlagt är det dags för en visuell kontroll av jämnhet. Ser båda sidor exakt lika ut? Är skrovformen jämn, vacker och utan svackor eller pucklar? En för låg ribba (tunn) kan försiktigt knackas ut från insidan tills den stämmer. En för hög (tjock) ribba däremot får slipas eller hyvlas ner efteråt. Nu är det dags att ett par steg tillbaka – om du har plats – pusta ut och njuta av anblicken. Så här långt inser även den mest inbitne skeptiker att projektet är fullt genomförbart – och dessutom roligt. För gamla båtbyggare var sista bordläggningsplankan ett viktigt steg i båtens tillblivelse. Den firades ordentligt. När du har drömt färdigt är det dags att limma.

Limning:

OBS! Det här gäller bara om du inte limmat ribborna efterhand.
Är det kallt i bygglokalen fungerar det bäst om skrovet värms upp rejält (gärna upp mot 25-30°) innan du börjar – då blir epoxin lättflytande och sugs sedan lätt in i fogarna. Enklast görs detta med en kupévärmare under skrovet.

Blanda en skvätt epoxy (eventuellt med en aning slipdamm eller microfiber för att fylla bättre) och stryk ut den över skrovet med en engångspensel.

Blanda inte mer än ca en deciliter åt gången – med för stor volym finns risk för en exoterm kedjereaktion som blixthärdar hela satsen till en glödhet rykande klump. Behöver du av någon anledning blanda större satser är det bäst att hälla över dem på ett grunt fat så att kylytan blir större.

Gnugga ungefär som om du skurar golv så att epoxyn tränger in överallt, men utan att trycka så hårt att du rubbar ribborna. Bry dig inte om att penseln kanske släpper hår som en hund i maj eller att epoxyn skummar av behandlingen. Du behöver inte vara rädd att epoxyn inte tränger in tillräckligt i fogarna. Lamineringsepoxy är gjord för att leta sig in mellan cellerna i trävirket och även om du är aldrig så duktig kommer få av dina fogar att vara tätare än de en eller två tusendels millineter som är det normala cellavståndet i granevirke. Problemet är snarare de mindre lyckade fogarna. Du behöver förmodligen lite epoxy med microfiber för att spackla igen en och annan glipa som den tunna epoxyn inte förmår fylla. Glöm inte plasthandskarna när du jobbar med epoxy. Får du ändå epoxy på huden är det lätt att tvätta bort med ljummet vatten och tvål om du tar det direkt.

Ytterstävar:

Jämna till stävarna med hyvel och/eller sandpapper. Såga till några ribbor att limma som ytterstävar. För kajaken med mjukt böjda går det bra med två bordläggningsribbor, men Limma ytterstävar för andra måste de vara tunnare för att klara böjen. För stävar med liten krökning är det enklare att anväda en massiv sågad stävprofil. Limma och fäst med tillfälliga skruvar och eller skruvtvingar/limklämmor. Pensla först ändträet på bordläggningsribborna med epoxy utan filler (annars sugs epoxyn in i träet och fogen får dålig hållfasthet) innan du stryker förtjockad epoxy på stäven.

När limmet härdat, tag ut skruvarna, plugga hålen och slipa ytterstäven. Gör detta i rätt ordning

  1. Börja med att forma sidorna så att de blir en fortsättning av bordläggning och köl.
  2. Titta sedan på stävens profil. Stäv och köl skall bli en mjuk böj utan knyckar eller ojämnheter – justera med hyveln eller sandpapper.
  3. Runda till sist stäven till önskat utseende. I de flesta fall är ca 5 mm radie ganska lagom.

Slipa bordläggningens utsida:

Detta är det andra momentet som kräver lite extra noggrannhet och tålamod. Tänk på att efteråt är det ingen som ser hur lång tid det har tagit – bara om det är riktigt gjort. Allra först måste alla spikar, häftklammer och skruvar avlägsnas. Försök att skada träytan så lite som möjligt – epoxyn armerar ytan så den tål en hel del. Sedan fyller du eventuella glipor mellan ribborna och spik- och skruvhål med en blandning av epoxy och slipdamm (granslipdamm så att färgen blir rätt – och framför allt mörknar i samma takt).

Sedan skall all epoxy bort från träytan. Du kan använda en hyvel du inte är alltför rädd om, en färgskrapa eller grovt slippapper. Jag brukar ta epoxin med en grov sliprondell i en vinkelslip. Det går fort men är inte helt utan risker – lite ouppmärksamhet kan orsaka fula gropar Långbräda för slipning(prova först på något du inte är rädd om). I det här momentet skall du inte slipa trä (epoxi är mycket hårdare än trä – försöker du slipa allt på en gång blir det lätt vågigt och ojämnt). Det är bara epoxyn på ytan som skall bort (stanna medan det ännu blänker lite om oslipad epoxi i skarvarna). Slipmärkena efter rondellen tar jag bort med en bandslip med 40-papper längs fibrerna – fortfarande utan att gå ner i träet.

Dags för lite teori: har du sett till att ribborna ligger an mot spantmallarna har du ett i praktiken perfekt format skrov nu. Det är bara ribbornas kanter som sticker ut lite och skall slipas ner. Det innebär att ribbornas mittlinje är en viktig referens som skall vara kvar så länge som möjligt. Slipjobbet går därför främst ut på att runda skrovets kantighet. Om det däremot finns stora avvikelser på grund av ojämn ribbtjocklek, ribbor som släppt från mallarna eller ocentrerade kantfräsningar blir naturligtvis jobbet ett annat – då handlar det om att skulptera fram ett jämnt skrov ur råmaterialet.

Vid allt arbete med slippapper gäller att byta papper så fort det inte längre biter. Ett slitet papper polerar träet och täpper igen porerna så att efterföljande ytbehandling inte tränger in som den skall. Dessutom kan epoxy mjukna av friktionsvärmen och bli seg.

Det pratas ibland om att hyvla ytan jämn istället. Bland möbelsnickare finns en gammal föreställning att slipning dödar ytan genom att mätta porerna med damm och att en skuren yta är vackrare och mer levande. Även om jag sympatiserar med tanken är det inte funktionellt att hyvla ett kanotskrov. För det första växlar fiberriktningen i ribborna, vilket innebär att hyveln hugger och skapar skador som är nästan omöjliga att reparera osynligt (bladet måste vara mycket vasst – vilket det inte är länge eftersom limmet fördärvar skärpan). För det andra kan skapa hyvlingen nya problem – ett rakt hyvelblad skapar istället nya plana ytor där det är lätt att tappa den naturliga referensen i ribbornas mitt. Sickling kan däremot vara ett, om än inte så praktiskt, alternativ till den inledande behandlingen.

Därmed är det dags för handslipning. Börja med grovt 40-papper (köp slippapper i rulle – inte i ark) på en långbräda. Handslipning är att föredra framför maskinslipning av flera skäl:

  • Det är lättare att få ytan jämn.
  • Det går fortare att få ytan jämn.
  • Det dammar mindre.
  • Det väsnas mindre.
  • Det ger förträfflig motion åt de muskler du behöver för att paddla.

Slipa med fibrerna – inte tvärs. Använd andningsskydd (absolut nödvändigt om epoxyn har härdat mindre än en vecka). Slipningen är inte till för att åstadkomma en len yta utan för att ta bort ojämnheter i ytan. Maskinslipar har för liten slipyta och förvärrar bara problemen. Bra ljus är viktigt för att kunna se ojämnheterna. Ha gärna en flyttbar lampa så att du kan lysa längs med bordläggningen och avslöja svackor.

Nästa steg är att med 80-papper på långbrädan ta bort alla repor från det grövre papperet – naturligtvis även nu längs med fibrerna.

Gå nu noga över skrovet och titta efter småskavanker – gropar, svackor etc. En lampa lågt över ytan avslöjar ojämnheterna. Små svackor på tiondels millimeter kan åtgärdas genom lite mer slipning. Men ibland finns svackor så djupa att det tar bort för mycket skrovtjocklek att slipa bort dem – och tar väldigt mycket tid. Dessa kan fyllas med plastiskt trä eller en epoxy-slipdamm-blandning och slipas jämna med långbrädan. Några byggare har lyckats rätt bra med att använda tixotrop epoxy (epoxy som fått stå tlls den börjar härda) och sedan spacklats över svackan. Är svackan en ribba som över en kortare eller längre sträcka ligger djupare än ribborna runt om, kan en fungerande nödlösning vara att limma en ny ribba utanpå den gamla och därefter slipa ner den till jämn yta.  

För den avslutande finslipningen går det bra att använda slipmaskin igen (planslip eller excenterslip). Kör över hela ytan med 120-papper. Håll jämn fart och jämnt tryck på slipen för att inte orsaka ojämnheter. Jag brukar stanna med 120-pappret, men en del andra byggare som rekommenderar ett varv med 240-papper. Det handlar om avvägning mellan tid och resultat – jag har mycket svårt att se skillnaden på det färdiga skrovet.

Grundstryk med epoxy:

Grundstryker gör man främst för att mätta träytan så att efterföljande epoxiskikt stannar i väven och inte försvinner in i träet. Därför är det viktigt att man är extremt snål med epoxi. Min metod är att hälla epoxi på botten av skrovet och sedan arbeta ut det snabbt med en gummiskrapa (gummispackel). Tryck hårt och var brutal – går det mycket mer än en deciliter för hela skrovet har du varit onödigt generös. När epoxyn härdat, slipa av lätt med ett 120-papper, för att få bort eventuella ojämnheter som väven kan fastna i. 

Många byggare tycker det är enklare att använda en korthårig målarrulle istället för gummispackeln. Jag tycker det fungerar bra, men föredrar ändå spackeln – det känns som om jag har bättre kontroll på epoxymängden nät jag skapar än när jag rollar. Men det har kanske med handlaget att göra.

Grundstrykningen betyder mycket för att få en låg slutvikt på kanoten. Utan det finns en risk att det går flera deciliter epoxi i onödan innan träet är så mättat att epoxin kvar stannar i väven.
OBS! Vid låga temperaturer (13-14 grader och neråt) kan vissa epoxysorter ge en fetaktig utfällning under härdningen. Denna försämrar vidhäftningen av följande skikt och kan ge blåsor och delamineringar längre fram. En tydlig signal är att sandpappret sätter igen vid slipning. Händer det måste hela ytan tvättas noggrannt med ljummet vatten. Använd inte lösningsmedel för detta: risken är att lösningsmedlet fördelar föroreningen över hela ytan när det avdunstar, och för övrigt innebär de flesta lösningsmedel betydande hälsorisker.

Glasfiberväv:

Släta ut glasfibervävenLägg nu ett lager glasfiberväv (twillvävd, 155-165 grams) över skrovet och släta ut noga så att inga rynkor finns kvar. På kanoter med ”snälla” skrovformer (t ex Kavat, Smart och Nomad) går det att jämna ut väven utan att klippa. På kanoter med tvära stävar fungerar inte detta. Klipp då slitsar efter behov och vik väven över stäven. Klipp bort överfödig väv – klipp en centimeter nedanför relingen. Spara de bortklippta bitarna. 

Häll ren epoxy mitt uppe på kölen och arbeta ut den med en gummispackel (som skall vara vit! En byggare berättade att hans svarta gummiskrapa lämnade mörka missfärgningar som inte gick att få bort). Slipa av hörnen på skrapan så att den inte hakar i väven. Arbeta epoxyn ut mot stävarna och ner mot relingen. För aldrig skrapan i motsatt riktning – då uppstår rynkor i väven.  Dra först ut epoxin med lätt hand och låt den sedan vila medan du fortsätter över nya ytor. Efter ca 5 minuter har epoxin vätt ut väven helt (väven syns inte längre) och förankrat den mot underlaget. Då kan du gå tillbaka och ta i lite hårdare och dra bort överskottsepoxin.

Skulle det uppstå rynkor eller veck kan det med lite tur gå att släta ut dem med handen (plasthandskar!), men oftast är epoxyn för seg och det blir bara ännu värre av försöken att rätta till – bättre då att låta det vara och sickla bort vecket när skrovet är klart och härdat.

Arbetet med gummispackeln syftar främst till att få bort all luft ur glasfibern. Varje glasfiberknippe i väven består av ca 400 tunna fibrer (ca 1/100 mm tjocka). Väven är behandlad med ett kemiskt bindemedel (vanligen silan) som håller ihop vävstrukturen under hanteringen och hindrar väven att ta upp fukt, men som också stänger in luft. Det krävs ganska kraftigt tryck med gummispackeln för att pressa ut all luft. Ett framgångsrikt laminat kräver att alla fibrer är helt omslutna av epoxi. Instängd luft kan senare skapa luftbubblor under ytskiktet när den utvidgas i starkt solsken, och luften reflekterar ljus som innebär att väven inte blir helt transparent.

Väven skall bli helt indränkt – inga vita fläckar och inga synliga trådar. Samtidigt får inte epoxyskiktet bli för tjockt, för då flyter väven upp till ytan, får ingen kontakt med träet, ytan blir ojämn och får sämre hållfasthet och epoxin rinner. Idealiskt är att väven är fylld till 3/4. Håll ett öga på ytan efterhand som du jobbar. Blir det kvar blanka fläckar efter 10-15 minuter har du för mycket epoxy just där.

Nu är det dags att använda de bortklippta vävstyckena. De stora trianglarna passar perfekt för en bottenförstärkning och slitskydd – en i var ända. Bäst är att laminera fast dem i den ohärdade epoxyn (mindre epoxyåtgång) men det går också att laminera dem när skrovet härdat. Lägg också vävremsor (gärna klippta på diagonalen - då är de lättare att forma över stävarna) runt stävarna, pensla på epoxy och släta ut. Förmodligen dras det ut lite trådar ur remsorna. Låt dem vara och sickla bort dem efteråt.

Förstärka med extra glasfiber?

Glasfiber har tämligen hög densitet. För mycket extra ökar vikten märkbart. Jag rekommenderar ett par extra lager runt stävarna och någon decimeter in under botten, en remsa längs botten (eller alternativt dubblera hela botten med de bortklippta bitarna som nämdes i förra stycket). Vidare kan det vara bra med en 10-15 cm bred remsa under akterdäcket bakom sittbrunnen (där man kanske sitter i samband med i- och urstigning), en liknande remsa under däcket en halvmeter framför sittbrunnen (för att ta upp tyngden av en vattenfylld kajak i samband med räddningsmanövrar) och en bit i sittbrunnen där man sätter fötterna när man kilver i och kanske en liten bit där man nöter med hälarna under paddling.

Höj inte värmen under härdningen – det finns risk att luften i träet utvidgar sig och trycker ut blåsor under väven. Vill du förbättra härdningen med värme bör skrovet värmas upp innan epoxistrykningen och sedan låta temperaturen sakta sjunka under härdningen.

Andra strykningen:

Syftet med andra lagret är att fylla väven så att ytan blir jämn och slät. Försök inte bygga Stryk på epoxiupp tjocklek nu – det resulterar bara i att epoxyn rinner. Jag tycker det är lättast att föra på epoxyn med en pensel eller tunn roller och eftersläta med en gummiskrapa. Slipa av ytan med ett 120-papper när epoxyn härdat. En sickel är ett utmärkt alternativ till sandpapper för det här momentet. Den är lätt att hålla vass med ett par tag med en fil och den sätter inte igen (ett löst blad till en mattkniv, använt som en sickel fungerar också bra, liksom ryggsidan av ett bågfilsblad. Flera byggare har sicklat med glasbitar med utmärkt resultat.) Torka rent med en fuktig trasa och fingranska ytan noga. Är den slät kan du gå direkt till tredje och sista epoxylagret. Syns vävens struktur fortfarande blir det kanske nödvändigt med ytterligare en mellanstrykning.

Ojämnheter?

Var försiktig med slipningen om det kommer fram ojämnheter i ytan (beroende på otillräcklig slipning av träytan eller på att väven flutit upp i epoxin). För hård slipning nu innebär att glastrådarna skadas med för alltid synlig väv som följd. Slipa lätt bort toppar och fyll eventuella gropar med epoxi tills du är nöjd. Slipar du ytan jämn finns risk att du slipar bort så många glastrådar att styrkan i väven försämras.

Var uppmärksam på att epoxi ”kopierar” underliggande struktur helt. Det blir alltså aldrig jämnt genom att bara lägga på fler lager epoxi. Det är slipningen som ger jämnhet.

Tredje strykningen

Syftet med det tredje lagret är att ”gjuta in” väven så att den inte ligger i ytan någonstans. Skiktet skall därför vara en jämntjock film. Lämpligt verktyg är en pensel med till hälften avklippta strån, alternativt en roller plus efterslätning med den klippta penseln. Arbeta kraftfullt med långa penseltag. Det är svårt att se om skiktet är jämnt – försök istället lyssna till ljudet från penseln och känna på friktionen. Du kommer på tekniken ganska snart. Blir skiktet för tunt kan det inte självutjämna utan ytan blir matt med synliga penseldrag (är den inte blank och slät efter 10-15 minuter, pensla på lite mer epoxy). Blir det för tjockt rinner det och bildar gardiner (rör inte gardinerna medan epoxin är mjuk – sickla bort dem när epoxyn är halvhärdad).

Lyft av kanoten:

Kajaken: Knacka lätt på formspanten så att de släpper från skrovet. Lyft försiktigt i stävarna - ryck inte.

Kanadensaren: Lossa formspant 6 och stävformarna från byggjiggen och lyft av kanoten. Knacka loss formarna och dra ut dem.

Lägg kanoten rättvänd på ett par bockar med skumplast eller frigolit som skydd för ytan.

Kommentarer

Hej

Har byggt din kajak Kavat och är lite besviken på att den blev så instabil. Har du några kommentarer kring detta.

För övrigt så har jag fått många avundsjuka blickar när jag använt den.

Skrovet blev i furu och överdelen i mahogny, grymt läcker.

Kavat är generellt en kajak med mycket hög initialstabilitet. Det enda jag kan tänka mig är att du satt i en för hög sits. Sitsen skall i lägsta punkten inte vara mer än en cm ovanför botten, och varje cm därutöver minskar stabiliteten högst märkbart.

Kan tillägga att det byggdes en Nomad för några år sedan där spanten av underliga skäl kom att ritas av felaktigt så att de mittersta 5-6 cm av alla spant saknades (fråga mig inte hur det gick till!) - kajaken blev alltså 5-6 cm för smal. Den var också lite rank, men byggaren vande dig snabbt och använder sin smala Nomad för alla turer.

Har du kollat bredden?

Är i planeringsfasen för att bygga en Njord i vinter. Kollar alla byggloggar jag hittar på nätet. Läser byggbeskrivningen om och om igen. En sak blir jag inte riktigt klok på - det här med epoxy och dess inträngning. Å ena sidan förklarar du att man vid limningen gärna ska värma skrovet innan man har på epoxy för att den ska tränga in. Å andra sidan säger du att man vid grundstrykningen ska vara snål med epoy så att den bara mättar ytan. Bör jag värma skrovet även vid grundstrykningen för att få bra inträngning eller inte?

Tack för en fantastisk sajt. Helt oslagbar!

Petter ...

Tack Petter. Epoxyn skall bara tränga in någon tiondels millimeter, eftersom mer epoxy bara blir onödig barlast som ökar vikten och berövar träet dess flexibiltet. Genom att värma skrovet blir epoxyn mer lättflytande och går att fördela tunnare över en större ytan - så det finns ingen egentlig motsättning mellan de båda synpunkterna.

Men vid grundstrykningen värmar jag sällan - bara om temperaturen är så låg att epoxyn blir seg och omedgörlig.

Hej Björn !

Har tänkt mig att bygga en BlackPearl/Hunter alt. Njord och funderar på min bygglokal. Jag undrar mest vilken temperaturen den bör/skall ha och om det räcker med lite varmare temperatur just i perioden för limning och då man sätter på glasfiberväven ? Har tills nu trott att man strök lim på varje ribba men så verkar inte va fallet :-| Tacksam för tips och återkommer med ritningsbeställning. Paddlar idag en River Deamon, glasfiberkajak(multisport) som jag tänkte frugan kunde "ärva".

Mvh David

Ps. Håller med Petter, din website har förgyllt många timmar framför datorn under många års tid.

Tack David. Generellt räcker det med att värma vid just epoxyarbetena, men alltför stora temperatursvängningar kan orsaka formförändringar i skrov och däck, som gör det svårare att limma ihop dem när de är klara (inte omöjligt, men lite mer jobb!).

Epoxy härdar från i stort sett noll grader, och till skillnad från polyester fortsätter härdningen när temperaturen stiger igen - men under 13-14 grader så sakta att det i praktiken förrycker all planering. Dessutom blir hållfastheten sämre vid lägre temperaturer - färre tvärbindningar mellan epoxymolekylerna.

Som du ser längre upp på sidan finns i huvudsak två metoder: Sågad ribb - epoxylimning i efterhand. Profilfräst ribb - limning ribba för ribba med snickarlim.

Självklart kan du limma ribba för ribba med epoxy också, men det innebär att blanda en massa småskvättar, vilket slösar epoxy och ökar risken för blandningsmisstag.

Ytterligare ett alternativ är att limma råsågad ribb med snickarlim - men då måste du hyvla varje ribba individuellt till perfekt passform eftersom snickarlim inte är fogfyllande med tillräcklig styrka (inte heller PU-lim).

Bygger Isfjord, har idag lagt glassfiber på skroget. . Byggebeskrivelsen er MEGET bra og lett å følge, men mitt spørsmål er følgende: Skal jeg slipe/sikle mellom lag en og to, eller kun etter to lag med epoksy?

I teorin fungerar det att göra andralagret utan slipning, under förutsättning att du har så varmt i lokalen att det inte bildas restprodukter i ytan vid härdningen. Men i praktiken tycker jag att en snabb och lätt mellanslipning är att föredra (eftersom epoxy kopierar ojämnheter i föregående lager är det bäst att slipa bort allt som kan störa den fortsatta processen - dammkorn, glasfibertrådar, fibrer i träet etc...).

hej Björn!.

jag har tänkt bygga en kavat, och undrar då hur man får ut formen på formspanten? att dom går från större till mindre, så att formen behålls?

finns den att rita av ifrån nån ritning eller så?

För att bygga en Kavat, köper du en kavatritning: då ingår fullskaleritning på spantmallarna, linje- och konstruktionsritning med en del detaljskisser över olika lösningar plus en byggbeskrivning (motsvarande den här online-beskrivningen, men med några extra sidor råd, tips och alternativa lösningar).

Överst på kavatsidan finns ett grönt fält med en "beställ"-knapp – klicka på den och följ anvisningarna så har du ritningssatsen med post inom ett par dagar.

Hej!

Är lite sugen på att bygga en kajak eller kanadensare i kallbakad mahogny. Är det något du provat? Finns det något skäl till att inte använda denna teknik? Är det svårare, dyrare, tyngre, mindre hållbart?

Svårare (formlaminering är till skillnad från strip ett precisionshantverk), dyrare (bra fanér kostar och det går åt mycket lim) och tar längre tid (du får först bygga en stripkajak och sedan använda den som form för den kallabakade.

En traditionell tävlingskajak är 3 mm tjock i skrovet och lätt och ömtålig. Men inget (förutom möjligen tid och pengar) hindrar att du gör skrovet tjockare...

Hej!

Har just lagt på glasfiberväv på skrovet till min Smart men insåg för sent att jag, enligt byggbeskrivningen, skulle lagt på dubbla lager på botten medan epoxyn fortfarande var våt.

Kan jag göra detta efteråt när första lagret epoxy torkat? Eller är det bortkastat då?

Och hur länge ska man låta epoxy/glasfiber härda innan man slipar av innan andra lagret epoxy?

Hej , bygger en swift/2 med stor glädje :-) , nu är det dax att lägga på glasfiberväven .

Den är 1 meter på bredden och det betyder att hela kanoten inte kommer att bli täckt av samma stycke väv , hur ska jag skarva denna / går det ? eller ska jag försöka få tag på en bredare väv .

Försöker att vara jättenoga då träet kommer vara synligt .

Det går att få tag i bredare väv, men det är inte helt lätt. Enklare att göra som det står i följebrevet om material: en våd centrerat över skrovet. Fyll i det som saknas midskepps på friborden. Använd de bitar du skär bort vid änskeppen.

Det är faktiskt också historiskt "korrekt". De gamla näverkanadensarna var normalt skarvade på samma sätt – en bit näver midskepps under relingen, fastsydd och tätad med beck.

Hei.

Hvor mye epoxy går det med til liming av skroget?

Svårt att säga: dels har jag aldrig mätt epoxyåtgången för varje individyuellt moment och dels beror det mycket på arbetsmetoden (limma ribborna med vitlim eller epoxy, limma varje ribba individuellt eller allt i efterhand; inkluderar du lamineringen är det avgörande hur mycket du dubblerar väven etc).

Det går ungefär 7 kg epoxy till en kajak eller kanadensare. En gissning är att det går ungefär 4 kg till ett kajakskrov (limning och laminering) och ungefär 5,5 kg till kanadensarskrovet.

Hej,

Om man har för avsikt att att måla skrovet, finns det då någon funktion att slippa det med 80 och 120 slippapper eller kan man nöja sig med att slippa skrovet jämnt med 40?

Du kommer att få pensla på rätt många lager färg innan det blir jämnt efter 40-papper. En snabb vända med 80 och 120 sparar mycket tid.

Jag tänkte mer på om det behövdes slippas mer innan man lägger på första lagret glasfiber och epoxi. Antar att glasfibern och epoxin läger sig jämnt oavsett om man har putsat mer än 40 eller inte?

Men att det dock kommer synas igenom att det inte är mer putsat (vilket dock inte gör så mycket om man sedan målar skrovet).

Nej, i det momentet fungerar det bra att stanna vid 40. Gör du sista slipningen längs med fibrerna kommer det inte synas några ojämnheter även om du klarlackar – medan eventuella sliprepor tvärs fibrerna syns tydligt under klarlack. Med täckande färg spelar inte heller det någon roll.

Hej

Jag skall snart lägga glasfiberväven på mitt skrov. Då skriver du att jag skall lägga ett extra lager väv under botten. Vad innebär det? Hur stor del av botten skall jag lägga dubbel väv på?

Hälsningar,

Roland

Det beror på hur du värderar vikt och hur botten på din kajak/kanot ser ut.

En tydlig V-botten behöver bara en smal remsa längs kölen och upp längs stävarna – en platt botten kan mer fördel ha lite mer (ungefär den yta som kan tänkas bli sliten vid bottenkänning).

Värderar du låg vikt och är rädd om dina prylar kan du också minimera extraväven, medan om du mer uppskattar en robust och tålig farkost kan du ta i lite mer med förstärkningarna. Det finns inget facit och det är inte rocket science ;-)

Hej,

Jag håller på och bygger en Frej och har just lagt på glasfiber och epoxy på skrovet. När epoxyn härdat såg jag att det finns ett flertal luftbubblor under väven. De är av storleken ett par mm till en knapp cm i diameter. Har du något råd hur jag kan punktera dem för att få in epoxy under? Är det bästa att slipa ner till rent trä?

Tack för en bra hemsida!

Jag brukar försöka skära ett snitt vertikalt (tvärs träets fiberriktning) och "pumpa" in epoxy genom att omväxlande lyfta och trycka till på väven. Större blåsor är enklast att skära bort och lägga i en ny vävbit i epoxy och slipa jämnt.

Blåsor uppstår oftast när luft inifrån träet tränger ut och fastnar i epoxin, antingen för att epoxyn är för seg i låg temperatur för att släppa igenom luften, eller beroende på att temperaturen stiger under härdningen så att luft i träet utvidgas och tryck ut väven.

Hej

Bygger en smart och har en fråga. Vid mellanslipning av epoxyn skriver du att man kan torka rent med fuktad trasa. Vad ska den vara fuktad med?

(Kan bara hålla med övriga. Byggbeskrivningen är utmärkt)

Markus

Den kan vara fuktad med vatten – det handlar mest om att få ytan så ren från slipdamm att man kan avgöra om den är slät nog för slutbehandling.

Har du känt med handen på ytan kan du sedan före nästa epoxynskikt antingen torka av med lite t-sprit i trasan eller slipa en gång till lätt med ett sandpapper i handen för att få bort rester av fett från fingrarna (lamineringsepoxyn innehåller inget lösningemedel).

Hej, jag har precis börjat dra ut häft klammorna, men några av benen på klammorna har gått av. Jag har lyckats operera ut några av dom medans andra sitter djupt. Är de dummt att låta dom sitta kvar?

mvh Gustav

Det behöver inte vara något problem att det sitter kvar lite klammer, men det finns ändå två potentiella problem att ta ställning till: främst att de kan riva sönder slippappret vid kommande slipning och att det gärna blir en liten "bulle" runt de hårdare klammerdelarna, men också att det finns en liten risk rostgenomslag om du skulle få in fukt i träet (naturligtvis beroende på material i de klamrar du använt).

Hej Gustav det finns ett alternativ till, låt klammerbenen sitta kvar tills du tar bort spantmallarna och sedan dra ut dom från insidan.

mvh Petrus

Tack för bra tips Petrus, tyvär så har dom flesta gått av vid inner stävarna.

Tack Björn, slippappret o "bullarna" känns väl ok men vad innebär rostgenomslag?

...att träet kan missfärgas lite runt klammerresterna, vilket inte är något funktionellt problem, men kan se lite trist ut om klarlackar kajaken. För mig är "bullarna" det större problemet eftersom ojämnheter i ytan syns mycket tydligt i en blank yta, både med klarlack och (i ännu högre grad) med pigmenterad lack.

ok, tack för snabba svar.

Hej!

Först vill jag säga att din sida är fantastisk!

Snart ska jag börja med väven på utsidan av min Caribou. Hur ska jag hantera centimetern av väv längs relingarna? Ska den vikas runt relingarna och limmas med epoxy eller låter man väven hänga fritt och trimma/slipa jämt längs med relingen efter epoxyn har härdat?

Mvh,

Gustav

Skär rent längs relingen, men gör det medan epoxyn fortfarande är lite seg.

Det är så gott som omöjligt att väva över en skarp kant utan att väven lyfter från underlaget och skapar luftfickor (professionellt kan man göra det med hjälp av vacuum, men det är inte lätt att få till hemma i snickarboden).

Hej!

Som i kommentar 24 har jag fått små bubblor i laminatets övre glasfiberskikt (missade i uppvärmningen av skrovet, inte nog slipat, för lite bearbetning med gummispackeln eller fet yta på underliggande skikt. Bubblorna verkar dessutom bli fler med värmen från slipprocessen. För att det skall bli bra behöver jag nog slipa ner översta skiktet av glasfiberlaminatet men det bär mig emot att slipa bort det undre skiktet ända ner till rent trä. Skiktena är separerade med ett härdat skikt epoxi mellan glasfiberskikten.

Har du någon erfarenhet av om det går att ta bort endast det översta skiktet av glasfiber och i så fall har du några tips?

Vänliga hälsningar

Per-Ivar

Har epoxyn härdat korrekt går det inte att separera glasfiberskikten på annat sätt en med slipning.

Om jag förstår dig rätt har du låtit glasfiberlamineringen härda och sedan har du lagt ett andra lager på några ställen, och i detta andra lager har du fått blåsor med innesluten luft.

Men jag förstår inte riktigt av din beskrivning hur bubblorna ser ut. Är det små luftbubblor inne i det övre glasfiberlagret? Då har jag ingen förklaring till vad det kan bero på, men lösningen är att slipa bort det övre lagret och göra om. Det är inte helt enkelt att avgöra när man slipat ner till gränsen mellan skikten. Man får jobba på känn, stanna och torka av ytan ofta och avbryta när blåsorna inte längre syns.

Är det delaminerade blåsor, dvs att skikten har separerat med luftficka mellan, kan det bero på föroreningar mellan skikten. Sådana delamineringsblåsor brukar ber ut sig vid uppvärmning, till exempel i solsken under varma sommardagar (men blir det varmt när du slipar byter du förmodligen slippapper för sällan – vilket kan vara ett problem genom att ett slitet slippapper polerar ytan med sämre vidhäftning som följd!). Lösningen är att dra bort så mycket som möjligt av det andra glasfiberlagret, slipa, tvätta rent (ljummet vatten med diskmedel) och göra om.

En tredje möjlig variant är att ljus reflekteras av vävstrukturen, vilket kan bero på otillräcklig mekanisk bearbetning vid lamineringen (innebär att glasfilamenten inte är helt ingjutna utan att det finns reflekterande glasytor inne i trådknippena). Men detta ser inte ut som bubblor utan som vävstruktur. Det går inte att åtgärda i efterhand utan lösningen här är också att slipa ner och göra om – eller måla skrovet.

Tack för tipsen!

Jag tror mest på innesluten luft runt glasfibern, troligen för seg(kall) epoxi i kombination med för lite bearbetning. Tror du att det går att avvakta med att göra om jobbet, just nu känns det tungt att börja om? Jag skulle vilja bli klar och åka lite båt innan jag orkar göra om proceduren. Ser du något problem med att låta skönhetsfelet vara över säsongen och istället ta itu med bubblor och kanske en och annan repa i höst?

Vänliga hälsningar

Per-Ivar

Nej, har du ett helt lager glasfiber i botten som skyddar träet, blir bubblorna i eller under andralagret främst ett estetiskt problem (bortsett från att delamineringen minskar slitstyrkan lite grann lokalt).

Hej Björn

Nu har ritningen till Caribou 495 kommit. Kul!

Jag har en fundering kring inner/ytterstävar.

Finns det någon anledning till att man inte böjer ytterstäv över innerstäv redan i moment 1? Men limmar dem som två separata enheter.

Så man har en ytterstäv som passar direkt på innerstäven när det är dags. Man kan ju göra ribborna till ytterstäven lite längre så man får den dit man vill.

Jag har så klart inte kommit dit än men jag tycker det verkar krångligt att böja ytterstävarna i över färdigt skrov. Men det kanske inte är något problem alls?

Mvh John

Båda sätten fungerar bra. Men att prefabricera även ytterstäven kräver att du har total precision med ribbningen – annars får du en hel del slipjobb för att passa ihop delarna.

Ytterstäven görs lämpligen av tunna ribbor som är lätta att böja till och limmas direkt på plats.

Det finns en metod att ta bort glasfiber ifrån trä utan att slipa. Slipdammet ifrån epoxi/glasfiber är inte hälsosamt så det skall undvikas så långt som möjligt.

Om man får tag på en kant av glasfibern så kan man riva av väven om man värmer med en varmluftspistol. Epoxi mjuknar vid 50-70grader och blir förstört vid 60-80C. Med ett stadigt tag i väven och genom att värma områden intill så släpper det ganska enkelt, när man fått loss en bit så riktar man värmen mot nästa område och jobbar sig vidare. Sitter det hårt fast så har man värmt för lite, börjar det ryka har man värmt onödigt mycket.

Det blir ett lager med epoxi kvar, det är dock ganska enkelt att slipa ned jämfört med att slipa epoxi+glasfiber.

Hej igen

Under tiden jag arbetat med skrivet så har fler små kvistar valt att falla ur trät.

Resultatet är ett drygt dussin kvisthål i skrovet.

Hålen är från 5 till 10 mm i diameter.

Min plan är att blanda epoxi, microfiber och slipdamm till en hård spackelkonsistens. Sedan sätta en tejp på insidan och trycka i ”spacklet” från utsidan.

Är jag ute och cyklar?

Finns det enklare eller bättre sätt?

Med vänlig hälsning, John

Hej John

Ditt sätt fungerar utmärkt, men blir lite tyngre än en ren träplugg.

Alternativt kan du borra upp hålen och limma in en bit rundstav – eller (det snyggaste!): borra upp hålen och med en pluggborr ordna pluggar med rätt fiberriktning från spillbitar av ribborna.

Sickeln har blivit min bästa vän under arbetets gång. Tack för tipset.

En fråga om härdning mellan strykningarna med epoxi.

Jag använder BeHåPe´sepoxi och deras väv. Temperaturen kommer vara ca. 16 grader i bygglokalen. Varmare i början då jag tänkte värma upp skrovet innan.

hur lång tid skulle du säga ska jag vänta mellan strykningarna?

Är det första epoxystrykningen du menar, så ska den ske med så lite epoxy som möjligt– ett extremt tunt lager vars enda funktion är att spärra ytan på träet så att det inte sugs in epoxy i träet under lamineringen. Denna första strykning ska härda så att du kan slipa av den lätt med ett sandpapper i handen – annars finns risk att väven hakar upp sig i träfibrer som kan sticka upp efter epoxystrykningen.

Detsamma gäller alla epoxylager: antingen vått i vått eller härdning och mellanslipning.

Jag har använt epoxy från Primenta (härdare CL för bästa UV-skydd) och ofta tar det mer än ett dygn för den att härda så pass mycket att den blir helt slipbar vid en temperatur kring 18-20 grader. Problemet är att det är omöjligt att avgöra genom att känna på ytan, det är först när man börjat slipa som man upptäcker det genom att epoxyn lämnar rosa-orangea rester på slippapperet. Då är det bara att vänta (minst) ett dygn till, vilket har varit källa till frustration mer än en gång... :)

BeHåPes standardepoxy brukar vara slipbar dagen efter vid temperaturer kring 18-19 grader. Härdningen går snabbt i början men går sedan allt långsammare (närmar sig asymptotiskt noll). Därför är det som Niklas säger svårt att avgöra när den är slipbar på annat sätt än att prova. Härdningen kan också ske lite ojämnt på grund av små temperaturskillnader mellan olika ytor. Epoxyn går att sickla flera timmar innan den går att slipa, för den som har bråttom och har ojämnheter som skall åtgärdas.

Jag bygger i en kall lokal (minst 13C, sällan mera än 15C så länge det är kallt på nätterna). Av denna anledning så kollade jag med NM-epoxi och härdtiden halveras/fördubblas med 10C.

Det finns både för och nackdelar med långsam härdning.

Nackdelarna är givetvis att man måste vänta minst 2 dygn innan man slipar och ha man bråttom så är det ett bekymmer. Min erfarenhet ifrån andra projekt är dock att härdtider sällan är en flaskhals om man planerar lite, så tillvida man inte har en riktigt tight tidsplan.

Fördelen med långa härdtider är att man kan lägga vått-i-vått på ett helt annat sätt. Jag har ofta väntat upp till 12h mellan att jag gjort laminatet och innan jag strukigt en andra strykning för att täta porer, trycka dit eventuella blåsor och fylla upp undermättad glasfiber(flammigt vita pga).

I praktiken så kan jag lägga laminatet på kvällen, morgonen därpå gör jag en snabb andra strykning innan jag åker till jobbet. Det blir givetvis inget mera gjort den kvällen utan jag får vänta ytterligare 36h innan jag slipar.

Att göra andra stryckningen vått-i-vått ger otroliga fördelar för att slippa synliga porer i laminatet, det gäller bara att veta vilket tidsfönster man har utifrån vald epoxi och temperatur.

Många fabrikanter har både snabb och långsam härdare – kan vara användbart på flera sätt.

OK

Många bra tips. Då verkar min plan bli att först lägga glasfiber och första lagret epoxy.

Sedan lappa midskepps vått i vått. (Min förhoppning är att väv-remsan ska sitta kvar i den fortfarande våta epoxyn)

Andra strykningen efter ca. 3-4 timmar vått i vått.

Sedan får jag se hur jag gör med tredje strykningen. Antingen samma kväll, vått i vått, eller så väntar jag ett par dagar tills det fått härda och slipar och lägger tredje lagret.

Hej Björn! Skall snart sätta igång och såga ribbor och har börjat rota fram granplankor för detta. Jag hade lite målade plank i rätt dimensioner och längder som jag ev. kommer att använda. Kan det bli problem för limningen om kanterna på ribborna har målarfärg på sig och därmed ett absolut måste att avlägsna all färg? Estetik spelar ingen roll då hela kajaken ska målas.

MVH

Anton

Hej Anton,

Jag tycker att dina ribbor skall vara helt rena från målarfärg. Epoxy tränger in och binder till de yttersta cellerna i träytan vilket gör epoxy till den i särklass bästa plasten för kajakbygge. Med färgrester kvar kan epoxyn bara binda mot färgresterna i ytan vilket ger en mycket sämre vidhäftning.

Tack för svar! Då blir det till att skrapa färg...

Hey Björn,

I have some questions regarding the method of gluing the strips after planking the hull. It did not work well for me, no doubt because I didn't do it right, being my first time trying this method.

Is heating up the hull a critical step? I missed this step and the epoxy just did not seep into the joints as fully as expected. After removing staples, several strips were not glued, and I had to restaple and glue again. Perhaps I did not work into the joints enough.

Also covering the staples with epoxy makes it quite a bit more difficult to remove the staples that are flush. Is there a trick to avoiding this problem?

Thanks.

Hi Rudi,

My experience is generally good with this method. The reasonably tight gaps are not a problem – the epoxy molecules are small enough to penetrate even the microscopic gaps between the wood cells. The epoxy I use has a viscosity well suited for it, at least at room temperatures, but below 16-17 degrees I preheat both the hull and the epoxy.

Larger gaps (1 mm or more ) will need thickening with wood flour, microfiber, or similar, otherwise the wetting properties of the epoxy will cause the sides of the gap to be lined but with no epoxy in the middle.

Epoxies vary in viscosity. Some years ago I tried (only once!) a brand that I wouldn't think of using this way.

Then, of course, I have also had an odd strip now and then that had to be reglued, without any obvious reason why it happened. From discussions with other builders, we have identified some possible causes: low temperature, contaminated surfaces, using thermal glue or superglue to prefix trouble spots, individually planing the strip joints so the gap appeared on the inside, etc...

Such problems will have to be balanced against the shorter building time of not having to plane the strips individually (for carpenters glue) or mixing a lot of small batches of epoxy.

Epoxy on the surface is a problem, but with proper tools (I prefer the Rapid staple remover with a slightly sharpened lower yaw) and if you don't force the staples too hard into the wood, you have the advantage of an epoxy-armored wood surface leaving very little damage to be sanded off.

Hej!

Du nämner att man ska använda en "gummiskrapa” för att fördela expoyn. Söker jag på gummiskrapa är det främst skrapor med gummikant för fönstertvätt som dyker upp. Biltema säljer dock något som de kallar gummiskrapa / fogskrapa som ser ut som en stor murslev.

Vill du förtydliga vad för skrapa du menar?

Branschen tycks ha döpt om dem till gummispackel numera – ordet gummiskrapa behövdes väl till mer sofistikerade och dyrare pryttlar...

Sök på "gummispackel" så hittar du rätt verktyg hos de flesta företag som tillhandhåller redskap för kreativ verksamhet – även Biltema.

Men många byggare har kommit på att en korthårig målarrulle kan vara väl så effektiv att jobba med.

Okej! Tack för svar! Målarullar fick jag med kitet med epoxy och glasfiber som jag köpte, så då kör jag med dem.

Någon dag slipande på min Caribou kvar bara innan det är dags för lamineringen. Nervöst!

Jag har lagt på glasfiber och strukit det en gång. Insåg efteråt att jag helt missförstått din kommentar högre upp om en våd i mitten vid breda kanoter. Hittat förresten inget om detta i byggbeskrivingen som du hänvisar till.

Jag misstolkade " en våd centrerat över skrovet" fel och har laminerat på glasfiberduken på tvärs. Alltså reling till reling, med några cm överlapp.

Innebär det här alltför allvarliga konsekvenser för styrkan i skrovet att inte ha en obruten duk längs hela skrovet i dess färdriktning?

Det spelar ingen större roll vilket håll du lägger väven – det blir lite mer jobb med skarvar om du lägger våderna tvärs även på utsidan. Den huvudsakliga långskeppsstyrkan står träfibrerna för – väven är framför allt viktig tvärskepps, och den väv vi normalt använder är lika stark i båda riktningarna.

Var försiktig när du slipa skarvarna så du inte får avbrott i de längsgående trådarna i väven.

Skriv en kommentar