En kylig hösttur i Bohuslän 2002

Latest updated Wednesday, December 10, 2014, 0 comments

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

Ur arkivet: gamla turberättelser med Malmö Kanotklubb

Efter mycken ambivalens och beslutsångest inför höstturen i bohuslän, underblåst av osäkra och motstridiga väderprognoser, återstod till slut bara tre deltagare – Susanna, Annika och jag. Vi beslöt att åka, trots väderprognoserna snarare än på grund av dem, och med den gemensamma erfarenheten att vi aldrig ångrat att vi följt med på en tur, däremot inte sällan att vi avstått.

Och naturligtvis blev det en härlig tur. Fredagkvällen var stjärnklar med sovsäcken utrullad i det fria under ett utskjutande tak.

Lördag började i en spegelblank och vindstilla Stigfjord, varmt nog för att paddla i t-tröja och med pauser för fika, lunch och bad. Ute på Skagerack började det blåsa från nordost och paddeljackorna kom på.

Vi paddlade söderut via Härön och Rebben, förbi Kyrkesund och Skärhamn till nattlogi på Hjärterö. Ett lätt regn drog förbi under eftermiddagen, därefter sjönk temperaturen snabbt till bara någon enstaka plusgrad.

Med lite möda fick vi fart på en rejäl brasa framför tälten och kunde laga mat och sitta ett par timmar under en stjärnklar himmel med djupsinniga diskussioner.
Med viss munterhet utredde vi sambandet mellan sofistikerad utrustning och mesighet – gaskök, Hillebergstält, sittmöbler och vingpaddlar stannar hemma när det hotar att bli lite tuffare ute i naturen. Dags att krypa in i tälten, där uppvärmda stenar från eldstaden visade sig hålla värmen ända till morgonen. Paddlad distans ca 20 km.

Söndagen var kall, blåsig med lite blå himmel en och annan glimt av solen och vi paddlade tillbaka med pauser på Rebben och på Björnshuvudet. Vinden var nordostlig så någon sjögång att tala om blev det aldrig. Däremot krävde den iskalla vinden både mössa och varma paddelvantar. Under eftermiddagen lättade molntäcker alltmer och småningom tittade solen fram. Distansen blev 18 km – GPS-kollad så omräkningskoefficient behövs inte (internt skämt i klubben om min vana att underskatta distanser).

© Björn Thomasson, 2002