Show cart
Design & Illustration

Cockpits on low volume kayaks

The discussion on Tahe Greenland and its cockpit leaves a few questions. Here are a couple of thoughts (that perhaps also triggers an interesting discussion). The basis is my experience from Black pearl and may answer quite a lot of questions from builders on seating position and cockpit configuration.

I like small cockpit openings (ocean cockpits) and the reasons are discussed elsewhere, so over to the potential problems. Many of those trying the Tahe Greenland (first series) asked for a larger cockpit hole to make it easier to slide in and out of the kayak and to improve the comfort.

Hole size

In the picture below I want to show that it is not the size that determines the ease of access in a low volume kayak.

Glida ner i kajaken

Since the foredeck normally slopes down forward, a larger hole means a lower front edge, and thus no immediate advantages – unless the hole is so large that you sit on the seat before your kneecaps reach the rim: but then it is not a small cockpit anymore and most of the benefits are gone.

Simply enlarging to make it easier to slide in will probably be a disappointment!

The important thing is the difference in height between fore and aft deck. Too tight? Raise the fore deck or lower the aft deck. (This is perhaps the time to admit that when building my BP, I made a cockpit dummy to try out the exact configuration. Superb in theory but for some reason that I still do not understand bad in execution – my knee caps did not get past the rim in the finished kayak! So I had to make two cuts through the rim and into the fore deck, some 50 cm long, and glue strip wedges into those to raise the fore deck approx 15 mm. A lot of irritation, some extra work, but it turned out very nicely).

This is what it looks like when sitting in the Pearl – a relaxed and comfortable position, with perfect kayak control.

Some builders want to recess the rim. I advice against that, since it will be very tight over the knees and the thighs.

Sittställning

Recessed rim

Konsekvenser av nersänkt däck

(Translation of captions: "Recessed rim means that the aft edge is below the sheer", "min height to get into the kayak" and "...means that the deck first must be raised")

I claimed in the Tahe post that recessing the rim on low volume kayaks is a mistake, and got some well-motivated objections in the comments. These were my arguments:

  1. The low deck on the Pearl is designed with the minimum height to get into the cockpit, with very little margin. That means that the deck first must be raised to provde room for the recess, and then the advantage of recessing is gone. On a higher deck (fx on Njord) the recess may create a comfortable angle for the thigh support though.
  2. A recessed rim on a flat aft deck creates a gutter, where water pools and might get into the cockpit when the tuiliq or spraydeck is removed (if you don’t tilt the kayak first, use a sponge or build some kind of drain). The problem can be solved in a number of ways: create an s-shaped rim (side view) so that the aft part is almost horizontal – but that makes it harder to attach the tuiliq hem and may compromise the seal. Or you can straighten out the aft part of the rim – but then the tuiliq or spraydeck will be leaking there, and back-leaning will be uncomfortable. (Tahe is, for Greenland, using both methods)

Flytta fram sitsen istället

A common reason to recess is to make it easier and more comfortable to lean back. But as shown in the picture moving the seat 2 cm forward can do that. It produces exactly the same effect as lowering the rim by the same measurement – but is much simpler.

The rim profile

In another post I have suggested straighten out the rim profile (side view). A fairly straight profile seals better and makes it easier to attach the spraydeck. I simple way to achieve this is to attach a dummy-rim (a piece of particle board or plywood) on the molds before stripping the deck. The dummy will guide the strips when stapling.

The seat

Black Pearl is designed for a very low seat – lowest points just a couple of millimeters above the bottom. One way to achieve this is to start with 10 mm a foam sheet, the underside shaped to fit the bottom profile of the hull, and tho top dished out to fit the butt. For comfort and look, glue a piece of sleeping pad on top. A higher seat compromises the initial stability and may unnecessarily make the cockpit too tight (my problems with the first series Tahe Greenland turned out to be a mistake at the factory: using a too high seat).

Comments

Hej Björn! Jag har ju precis börjat paddla min Hunter som jag byggt och håller på att finjustera sittställning och sits så ditt inlägg kommer lägligt .Jag har ju byggt med stor sittbrunn i samma mått som i din beskrivning till Huntern , dock med utvändig sarg i glasfiber och det fungerar jättebra med tätningen .Den har en perfekt rundning som gör att den sluter tätt.Jag har ett neoprekapell från Seabird design som passar väldigt bra.Även möjligheten att dra upp knäna och låsa dem i sittbrunnshålet känns bra.Dock vill låren klämma lite i sidan men det beror nog på att sitsen är lite för hög .Dock ger det ju väldigt bra balansövning men jag kommer nog att sänka den i framtiden .Ocean cockpit kändes aldrig som ett alternativ då jag tycker att det är väldigt bekvämt att kunna slänga upp benen snabbt vid landningar vid steniga stränder.Dock saknar jag knästöden jag har på min Albacore. Har en liten tanke att fästa ett bilbälte tvärs över cockpit som en slags mjuk masik som skall vara lätt löstagbar .Vet du om någon provat det?Man skulle ju kunna göra vanliga vingar men jag tycker att det är ganska skönt att kunna flytta runt benen obehindrat och ändra ställning då och då.

PS .Måste dock tillägga att den höga sitsen gör det busenkelt att bara lägga sig rakt bak på akterdäcket utan att ens känna kanten när man har flytväst på .Dvs alltid.

Hei Bjørn..

Intr diskusjon..hiver meg på :-)

Er enig med deg i det du beskriver..at det er høydeforskjellen som i hovedsak avgjør hvor lett det er å komme seg ned i en liten sittebrønn. Men også sarghøyde og tildels også lengden.

Testade selv Greenlanderen til tahe. Hadde ingen problem med å komme meg nedi, men opplevde som sagt tidligere at sargen gnog på låren. Tror selv at dersom de hadde rettet denne ut og unngått S formen, senket sitsen i fremkant (som de har gjort)hadde de kanskje sluppet dette problemet . Innbiller meg at tanken med å forlenge cockpiten på greenlanderen var for å kunne utnytte fremdekkets makshøyde slik at cockpit sargen kom mere på høykant, men tipper det må mere til enn det fordi kontaktpunktet med lårene blir vel tilnærmet det samme...?

En annen ting som du sier er jo å unngå å senke sargen ned i fremkant da en da må ha høyere fremdekk for å beholde høyden forskjellen.. er helt enig med deg her. Det beste er jo å trekke fremdekkets "makshøyde" helt frem mot sarg kanten for kunne få utnyttet denne høydeforskjellen fullt ut. Dette har de jo ikke gjort på greenlanderen eller på qaanaaq for den saks skyld. Min erfaring er at en trenger en høydeforskell på mellom 6 og 8 cm for å komme seg nedi en cockpit på ca 50 cm på et noenlunde verdig sett:-) litt avhengig av høyde på sargen og utformingen på ringen.. (samt lengde på føttene og hur mjuke hamstrings en har:-) "Utfordringene" oppstår jo når en kanskje må ofre noen av rulleegenskapene fremfor litt mere stabilitet og velger en kajakk med lite mere volum og høyd på bak dekket

Men det store spørsmålet, især for oss som liker å rulle er ofte nettopp høyden på bakdekket eller hvorvidt vi må løfte på rumpa under bakoverlendte ruller eller ikke.. En løsning er faktisk å senke sargen i bakkant og la vannet drenere ut på siden slik som på greenlanderen og kanskje la være å senke den i fremkant i steden. Dette får en jo til på SOF kajakker ved å senke ryggbjelken en god del under rælingens kant.. (på en av rullekajakkene til Maligiaq flukter denne med rælingens underkant og sargen ligger "flytende" slik at ringen presses ned når en legger seg bakover..)

En annen mulighet er jo å trekke sitsen frem som du sier, eller forlenge sargen bakover ;-) og beholde sitsen og ryggstødet der den/det er, men det går kanskje ut på det samme.

Uansett dette med cockpit utforming i lavvolumskajakker er som du sier noe som krever ettertanke, erfaring og at en vet hva en vil ha.

jag har haft funderingar på att göra en semi nedsänkt sarg på nästa kajak. få den nedsänkt i ryggen och få fördelen med den mjuka övergången men sen ha de som vanligt från sidorna och frammåt... då får man också en naturlig avrinings kanal så att inget vatten står i kanalen... får se hur det blir...

annars håller jag med dig björn i dina turer du tar i dina åsikter...

Kajaker med välvt akterdäck och aningen högre fördäck har bara fördelar med en sänkt sittbrunnssarg. Mina invändningar ovan gäller bara kajaker men mycket låga däck och plana akterdäck.

Joakim, Här finns en elegant lösning som fungerat bra i min Hunter:

http://www.johanssonkajak.com/?p=1005#comments

I mitt fall blir det ett litet fågelbad i rännan bakom sittbrunnen men det besvärar mig inte nämnvärt

På mina grönlandskajaker har sittbrunnen - mot masik - en längt på ca 54 -55 cm. Finessen med den korta längden är att man får en tätare öppning och inget vatten på kapellet. Norton Sound-kajaken och mina baidarkor har framåtmått på 61-63 cm. Av lättförståeliga skäl måste måttet vara längre, men jag har egentligen aldrig riktigt gillat den där längden. I den kortare öppningen har jag hela tiden en känsla att jag är "klädd" i kajaken och på så sätt även bättre kontroll.

Jag håller på att restaurera en äldre baidarka. Här har jag lyckats sänka masik som från undre mått till köl är 23 cm. Nu har jag provat ordentligt om jag verkligen kommer i med det lilla höjdmåttet och - heureka! det går galant och jag får en mycket lägre kajak.

Mycket hänger naturligtvis på den egna personens vighet eller rörlighet. En del föredrar en lång öppning ´and fine with them´. Men glöm inte att man faktiskt kan träna stela leder och få dem resonabelt böjliga. En grönlandskajak som från masik till fören vore helt platt vore ju någonting fantastiskt att få uppleva. Men ´I for one´ tror inte jag skulle klara det. Björn kanske?

Rune E de såg riktigt snyggt ut... det är liknande vad jag tänkt :)

Ack nej Henri, långt därifrån. Men jag minns en frågerunda i amerikanska Qajaqusa för något år sedan där någon undrade hur mycket folk i gemen kunde böja knäna åt fel håll (apropå just låga däck). Svaren uppvisade ett stort spann där förvånande många kunde sitta med raka ben på golvet och lyfta hälen ett varierande antal centimeter (upp till 4-5 vill jag minnas) utan att släppa kontakten golv-knä(!). Jag får nog vara glad om jag får knäleden rak. Det har framskymtat i debatten att inuiter möjligen hade en genetisk "defekt" som gynnade utvecklingen av "omöjliga" sittbrunnar...

Jag satte mig precis just nu på golvet och med rumpan på plats liksom knäna sträckta och ´firmt´ placerade mot golvet kunde jag lyfta hälarna utan större ansträngning. Jag gjorde precis om det för att inte tro att jag lurade dig, läsarna eller mig själv. Hur mycket kan jag förstås inte bedöma förrän hustrun kommer hem, men nog var det en bit, väldigt tydligt om jag så får säga.

Genetisk defekt...hm, men kanske mitt mycket idogt bedrivna tävlingssimmande under tonåren (13-18) gjort mina leder smidigare. Fast...vad vet man egentligen?

Tar jag i så det stramar på lårens översida tycker jag det verkar som om hälarna kommer ännu längre upp.

Vänta nu...vad var det här bra för? O s a Björn!

Överrörlighet i knäleden minskar tämligen radikalt behovet av höjdskillnad mellan för- och akterkant av sargen - och är den enda förklaraing jag kan komme på till hur somliga grönländska kajaker var möjliga att dra på sig.

Mmm... jag förstår. Men det du säger ger mig ´angst´. Överörlighet i knälederna låter ju som en sjukdom... Jag ser mig själv med en motoriserad rullator. Vänta, jag kanske för alltid kan sitta i en kajak! Jag ser ljuset i tunneln.

Någonstans i någon gammal skrift har jag sett en rolig teckning som nog var på allvar: mannen i den lilla båten/kanoten/kajaken hade benen nerkörda genom bottnen. Förmodligen någon sorts manschetter som tätade benen mot duken. Det såg i alla fall behändigt ut. Efter avslutad paddling kliver man bara upp ur vattnet och vandrar vidare. Just en sådan konstruktion förväntar vi oss nu av Björn. Förväntansfullt!

Ja, det ligger ju klart i linje med att "ta på sig kajaken" - och ett miljövänligt sätt att ta sig till och från vattnet. Tål att funderas på...

Om, för övrigt, de värsta farhågorna skulle inträffa finns ju alltid "the bike-yak" - en liten lätt modifiering är allt som behövs (av kajaken alltså!):

http://www.youtube.com/watch?v=zoSLqm1aVvA&feature=related

Fullständigt lysande, Björn, jag skrattade och skrek! Precis vad jag skulle behöva ner till Nils-Gunnars ålahamn.

Men - är inte min idé ett strå vassare? I Darwins fotspår, jag menar jag skulle vilja kalla min - av dig färdigställda, vi kan dela på patentet! - idé just Darwin och som det första beviset på den totalt amfibiska människan som klarar sig lika bra på land (lungorna; kvastfeningen mind you!) och i vattnet, eventuellt med syrgas.

Tack för tipset, hoppas fler tittar på denna lysande utveckling. Aaah, dessa genier till kanotister...

Vädret är inget roligt alls. Med välbehag minns jag desto mer och värms av den fina paddlingen på flera timmar längs kusten för ett par veckor sen.

Den dag det bär av har jag påpekat för anhöriga och mycket tydligt: jag vill ligga rak, gärna en kista i vag kajakform, jag vill inte sluta som pulver. Som Bergson sagt: hur ska du då annars kunna återuppstå? Och vilken Gud skulle känna igen dig?

Vi talar och skriver om grönlandspaddlar och grönlandsteknik och vänder ett slags nostalgiskt öga mot någonting som, efter vidare läsning, verkar förlorat.

Den danska journalisten Marianne Krogh Andersen har skrivit boken "Grönland Maegtig och afmaegtig", en slags genomgång av dagens Grönland som 21 juli nästa år får självstyrelse. Danmark står fortfarande för försvar och annat.

Det var väl någon gång på 1700-talet som Grönland blev en del av Danmark. Hur känslig infrastrukturen är i ett omräde som Grönland med sin speciella livsform - ofta tänker man på stamsamhällen i Amazonas - bevisas genom utvecklingen. Varje grönländare får omkring 70 000 kronor av danska staten för sitt uppehälle. Grönland har topplacering när det gäller självmord och det är de unga som drabbas mest. Medellivslängden är kortare än i Indien. Våld och sexuella övergrepp liknar det som händer i Afrika. Och den bebodda kustremsan runt inlandsisen motsvarar Norges yta!

Jag har bara läst om boken men ska skaffa den. Det skakar mig, det jag sammanfattningsvis läst.

Rickard Johanssons bild i trä över ett grönländskt och förfärande öde i Köpenhamn skakar mig fortfarande. Tur jag tog ett par bilder av verket innan det såldes.

I bakgrunden ser man danska krigs- och handelsskepp med Dannebrogen i topp som ett hotande omen.

Jag slår mig inte för bröstet för att jag är svensk. Andersens bok får mig att tänka på behandlingen av samerna och utrotandet av mienkeläh-kulturen i norr. Språket som medvetet utrotades...

Post a comment