Black Pearl

Specifikationer

¹ Dessa mått kan lätt ändras efter egna önskemål
² Beroende på träslag, utrustning, noggrannhet med slipning, laminering etc.
³ Marschfart resp. motsvarande toppfart. Värdena är från början teoretiskt uträknade (Crouch´s formel) och justerade efterhand som jag kan göra relevanta praktiska tester.
⁴ Släpmotståndet i 4 resp. 5 knop mätt i kp vid angiven lastkapacitet.
⁵ Initialstabilitet resp. slutstabilitet – 1 är mycket rank, 5 är mycket stabil.

Stabilitet

Diagrammet visar beräknade stabilitetskurvor med en statisk last, och säger därför relativt lite om hur kajaken känns för en rörlig paddlare. Kurvan nära noll grader indikerar initialstyvhet – ju brantare desto stabilare. Linjen strax till vänster om högsta punkten indikerar slutstyvheten. Ju högre och bredare toppen är desto tryggare känns kajaken att luta. Toppen visar också hur mycket kajaken kan luta utan att det känns instabilt. Kurvan till höger om toppen är svår att utnyttja – minsta misstag så slår man runt.

Ritningsblad

Två ritningsblad rymmer den information som behövs för att bygga kajaken. Spant, stävar och konstruktionsdetaljer i fullskala. Rekommenderad sittbrunn i halv skala med de mått som behövs för att rita ut den (anvisningar finns för den som vill förstora eller förminska den). Linje- och konstruktionsritning i skala 1:10. Viktiga detaljer eller idéskisser i full skala.

Med ritningssatsen följer en illustrerad byggmanual med 34 sidor, som går igenom alla moment – tillräckligt detaljerat för att även en helt ovan byggare skall klara av att bygga kajaken.

Mer om Black Pearl

Black Pearl är baserad på de sydöstgrönländska jaktkajakerna från början av 1900-talet och är precis som de låg, smal, lång och rakare i relingen än de äldre västgrönländska. Anledningen till att jag började intressera mig för just den modellen är att jag upptäckte fördelarna med smala ovinklade grönländska paddlar och blev naturligtvis nyfiken på om tillhörande kajak, hade lika mycket att erbjuda.

Grundtanken med en sådan kajak är att den skall sakna egna egenskaper – den skall varken kännas stabil eller ostabil, varken kursstabil eller lättsvängd – utan bara omärkligt följa paddlarens intentioner. Det skall inte kännas som om det finns en kajak ivägen mellan paddlaren och vattnet – ingen inbyggd säkerhet som räddar paddlaren vid misstag men heller ingen levande massa som försvårar snabba manövrar.

Black Pearl är lång, efter grönländsk tradition tre gånger ägarens räckvidd, vilket för de flesta hamnar i intervallet fem till fem och en halv meter. Däremot är vattenlinjelängden relativt liten genom att stävarna är flacka. I låg fart är Black Pearl därför mycket lättsvängd. I högre fart klättrar bog- och häckvågen upp längs stävarna och ger en lång fartgivande vattenlinje med god kursstabilitet. Den smala och korta vattenlinjen innebär liten våt yta och minimal vågbildning. Accelerationen är blixtsnabb – ett par, tre paddeltag så är Black Pearl uppe i toppfart. Ett eskimåskrov med relativt låg volymfördelningskoefficient (PC) har däremot lägre toppfart än de som bygger på skärgårdskajaker (Kavat/Nomad m fl).

Den "låga" toppfarten är dock inget hinder för att tävla – som grönlandskajak är Black Pearl en raket: Erik i Belgien: "needless to say the Black Pearl is a paddler's delight ... fast (very fast as a matter of fact, ask Christophe, Norsaq, France), stable, very good roller, anything you want, except storage space. Erik ".

Den smala vattenlinjen innebär att Black Pearl är en ganska rank kajak. Totalbredden är ägarens höftbredd plus fyra till åtta fingrar beroende på övriga mått och vad som behövs för stabilitet och lastkapacitet. Det blir för de flesta någonstans kring 46-52 cm – med vattenlinjenbredd ett par cm mindre (som jämförelse är min egen Black Pearl 559 cm lång, 48 cm bred och 21 cm hög framför sittbrunnen (innermått) och jag är 185 lång, väger 80 kg och har 43 i skor). Initialstabiliteten är därför relativt låg och den som kommer från en stabil kajak som Nomad, Kavat eller de flesta kommersiella havskajaker får räkna med en ganska nervös provtur och att det känns rejält vingligt bara att sätta på kapellet. Men styvheten ökar snabbt med lutning och det känns inte som någon risk för kapsejsning. Det går också ganska snabbt att vänja sig vid den låga initialstyvheten (Black Pearl känns faktiskt initalt mera stabil än t ex en olastad VKV Anita/Måsen Elite – men saknar naturligtvis en hel del av VKV:ernas slutstyvhet) och efter några timmar känns den tämligen stabil och trygg. Den som är van vid initialstabila kajaker får en positiv överraskning i sjögång – eftersom vattenrörelser påverkar en rank kajak mindre än en stabil, gungar Black Pearl bara upp och ner i vågor där den stabilare kajaken kränger våldsamt. Likaså känns Black Pearl trygg i surf – den sjunker ner i sitt vågsystem och går stadigt och lättkontrollerat.

Bordläggningen är rak mellan slag och reling vilket innebär att slutstyvheten är god (så bra den blir med minimalt fribord) – det är lätt att hänga på ett högt stöd eller att vila med ryggen i vattnet.

När Black Pearl kommer upp i fart och bog- och häckvågen klättrar upp längs stävarna, antingen på grund av kraftpaddling eller i surf, blir kajaken påtagligt stabilare – sannolikt beroende på att skrovformen passar perfekt i sitt eget vågsystem (den som händelsevis är bekant med Colin Archers vågformsteori vet vad jag menar). Det var en för mig lite oväntad men mycket tilltalande egenskap, som visar hur hydrodynamiskt avancerad den ursprungliga eskimåkajaken var.

Black Pearl är extremt lättmanövrerad. Den plana botten, de skarpa slagen och den relativt korta vattenlinjen gör att kajaken svänger mycket lätt och reagerar direkt och mycket följsamt på tyngdpunktsförskjutningar och lutningar mm – den mest dansanta kajak jag ritat.

Black Pearl är en låg kajak. Vid fotstödet är höjden bara 20-24 cm. Det kan tyckas lågt men om man sitter på eskimåvis med knäna lätt utåtvinklade, hälarna nästan ihop och fötterna utåtvinklade och en aning framåtlutade är det gott om plats (min egen Black Pearl är 21 cm hög vilket räcker för mina 43:or). Det krävs dock en viss tillvänjning vid en ny sittställning, men när man väl vant sig upptäcker man många fördelar med ett lågt däck. Eskimåerna på östra Grönland för hundra år sedan klarade sig med 18 cm höjd, men hade några storlekar mindre fötter (och det brukar hävdas att inuiter generellt har ökad rörlighet i knäleden alternativt att jägarna från unga år tränar på att böja knäna åt fel håll för att komma i sina låga kajaker!).

Akterdäcket är mycket lågt för att ge möjlighet att ligga på rygg med huvudet på däck – det underlättar avancerade manövrar som balance brace och handrollar m fl. Vid rekommenderad maxlast är fribordet akter om sittbrunnen bara ett par centimeter.

För att välja att bygga Black Pearl bör man vara någorlunda van paddlare (eller ha stora ambitioner och mycket tålamod), man skall vara mer intresserad av kajakakrobatik, rollar, rockhopping och att utveckla sin paddelskicklighet än av långpaddling med mycket packning.

När jag för första gången kröp ner i min nya Black Pearl och på första försöket satte den handroll jag kämpat med i nästan ett år, visste jag att min paddling aldrig mer skulle komma att bli densamma

Black Pearl – bakgrund och historia

Den östgrönländska kajaken utvecklades ganska sent jämfört med den västgrönländska, men strax före förra sekelskiftet började den ersätta de tidigare typerna runt hela kusten. Jämfört med de äldre typerna var den smalare, längre, hade flackare stävar och rakare relingslinje. Den hade planare botten och mera utfallande sidor. I praktiken var den snabbare, framför allt mot vinden och manövrerade bättre. Initialstabiliteten var något lägre men slutstyvheten bättre. Den krävde mer av paddlaren men hade också mer att ge. På östra Grönland levde jakt från kajak kvar ända till för ett par decennier sedan och traditionen är därför i hög grad levande. Mer om grönländsk kajakhistoria.

Anledningen att jag valde att basera min Black Pearl på den östgrönländska kajaken var att jag var mer intresserad av egenskaperna än av historien och att det främst är avläggare av denna som används i tävlingar på Grönland idag.

Min Black Pearl är ingen historisk replik men den ligger ganska nära den kajak som finns på the American Museum of Natural History (fig 208 i "the Bark Canoes and Skin Boats of North America" – som f.ö. i boken felaktigt omnämns som en sydgrönländsk kajak ). Redan att välja stripbygge är en stor avvikelse – förlagan är naturligtvis ribb och skinn. Dessutom är originalet så lågt att en västerlänning skulle behöva kunna böja knäna åt fel håll (vilket eskimåerna kunde, enligt vissa urkunder) för att få in benen under däcket. När det gäller måtten generellt är de anpassade efter byggarens kroppsmått på samma sätt som eskimåerna anpassade sina byggen efter egen anatomi.

Att jag målade prototypen svart är dels en följd av att eskimåerna på Grönland numera ofta målar de kajaker som används vid rollgrenarna i grönlandsmästerskapen svarta, till skillnad från de som används vid jakt och hastighetstävlingar som ofta är vita eller ljusgrå, dels ett jag under byggets gång hittade bilder på internet av Qaanaaq, den lilla kolfiberkajaken som nu importeras av Orust Kajak och slutligen för att jag ville betona litenheten (mörka färger gör att föremål ser mindre ut än vad de är). Ett roligt sammanträffande är att veckan efter min första provtur med Black Pearl, sjösatte Bill Withcomb i USA en snarlik kolsvart kajak byggd i plywood. Namnet Black Pearl dök upp som förslag från en dotter när hon såg kajaken svartmålad