Varför skall man då bygga en surfski istället för en vanlig kajak?
Det finns naturligtvis argument för både havskajaker och surfskis. I grunden fungerar de på samma sätt och det finns inte mycket som inte går att göra i båda. Men troligtvis kommer surfskis framöver att bre ut sig på bekostnad av havskajaker (framför allt tror jag att roderförsedda havskajaker, multisportkajaker, motionskajaker mm lever farligt). Det känns som en logisk vidareutveckling av konceptet kajak. Argumenten kan se ut så här:
Säkerhet
Säkerhetsrutinerna i en surfski är lättare att lära sig än motsvarande rutiner i en havskajak.
- Att klättra upp i sittbrunnen från vattnet är en tämligen enkel och självklar procedur som bara tar ett par sekunder och görs på samma sätt oavsett förhållandena. Eftersom det går snabbt minskar risken för att man blir trött eller frusen och man slipper jobbet med att pumpa ut ett par hundra liter vatten ur sittbrunnen – med öppen självläns rinner det ut när man börjar paddla (fast en säker roll i en havskajak är förstås ännu smidigare).
- En surfski är en generellt enklare farkost än en havskajak med färre komponenter som kan gå sönder eller fungera dåligt, och de få som finns sitter lättåtkomligt ute i sittbrunnen (pedalstället och länsen).
- En surfski är en effektiv farkost, lättare och snabbare – men det handlar inte bara om att paddla fort. Det handlar också om mindre energiförluster på långa distanser och därmed ha mer krafter kvar om det kör ihop sig med motvind eller motström.
- En surfski går att kontrollera i förhållanden där en havskajak är svårstyrd. Anledningen är en effektiv styrning: bra pedalställ och stora effektiva roder (trodde aldrig jag skulle säga det ;-). Men ett ellipsformat roder en dryg halvmeter in under aktern är mycket mera effektivt än ett akterhängt roder på en havskajak (att man får vara rädd om rodret på grunt vatten är naturligtvis en stor nackdel i sammanhanget), direktverkande pedaler utan flex är en helt annan sak än de ofta rätt svajiga arrangemang som sitter i de många havskajaker – och den kursstabilitet som ligger i konceptet havskajak, lägger lite hinder i vägen för den sortens precisionsmanövrering.
Kul att paddla
En surfski är en spännande kajak att använda. Utöver allt vad en havskajak kan göra, lockar surfskin också till medsjöpaddling i grov sjö med fantastiska surfar under full kontroll i farter långt över vad även en mycket snabb havskajak kan prestera – eller att leka i brytande vågor på samma sätt som en brädsurfarna gör.
Enkel att använda
Enkelheten innebär att packlistan med nödvändighet blir rätt enkel. En surfski inbjuder till minimalism: färre prylar att köpa, packa upp och ner under turer, underhålla. Det innebär mindre total vikt att hantera, bättre prestanda på vattnet och mindre jobb vid sjösättningen – men också att de paddlare som fyller sin stora havskajak på turer kommer att ha svårt att vänja sig vid surfskins påtvingade "torftighet".
Motion
En surfski är ett utmärkt träningsredskap. Naturligtvis ger en tur i en havskajak lika bra träning (om man inte lutar bakåt mot ryggstödet och paddlar med enbart armarna ;-), men enkelheten är en bonus: en lätt surfski på axeln, paddeln och flyvästen i handen och sjösätt och paddla iväg.
Skillnader i praktiken
Vad är då skillnaden mellan Havsracern och Spindrift? Eller mer allmänt – vad skiljer generellt en surfski från en havsracer eller multisportkajak?
Den enda helt säkra skillnaden är de olika sittbrunnslösningarna. Man sitter i en kajak men på en surfski. Eller mer korrekt: i kajaken sitter man skyddad med däck och kapell, medan man i surfskin sitter i en öppen balja. För övrigt finns det crossover-farkoster i båda kategorierna: havskajaker som lånat manöverbarhet från surfskis och surfskis med havskajakernas lite lugnare rörelsemönster. Det är lätt att se vad som är vad, men det kan bli hur komplicerat som helst när man försöker definiera det i ord.
Surfskis utvecklades urpsrungligen för att paddlas snabbt i grov medsjö, och att utnyttja surfen maximalt för att nå extrema toppfarter. För att hålla position och kurs i de stora vågorna krävdes extrem manöverbarhet – för att behålla kontrollen behövdes att stort precisionsmanövrerat roder. Förskeppet blev högt för att inte dyka i de gigantiska vågorna i de områden där det började: Hawaii, Sydafrika, Californien, Australien – medan akterskeppet ofta var en ganska tunn lång ”svans”. Förskeppet blev djupt och smalt med lateralplancentrum långt fram för att balansera det stora rodret, medan akterskeppet blev grunt och brett för att hindra skrovet att sätta sig i farter nära eller över den teoretiska skrovfarten. Surfskis blev främst elitredskap för tuffa havstävlingar i oskyddade hav. Efterhand har det kommit allt fler surfskis som passar ”vanliga” paddlare med havskajakambitioner.
Havskajaker har generellt utvecklats mot bättre kursstabilitet, snarare än stor manöverbarhet. Det innebär att konstruktören offrat lite manöverbarhet för att kajaken skall gå lugnt och behagligt på långa distanser – nysningssäker styrning för att prata bilspråk. Därmed går också en del av precisionsstyrningen förlorad. Den som försökt surfa på diagonalen i branta vågor vet vad jag menar. Sådant kräver en surfski. Efterhand har det kommit kortare havskajaker med svängd köllinje och mycket bra manöveregenskaper.
En titt på linjerna visar en del skillnader. Havsracern är mera symmetrisk, med LCB, LCF och CLA ganska nära varandra, vilket indikerar ett skrov som rör sig mjukt och förutsägbart i vattnet (Lateral Center of Boyancy är volymcentrum i undervattenskroppen eller egentligen i den vattenvolym som skrovet deplacerar – när Center of Gravity, CG, ligger rakt ovanför LCB är skrovet i jämvikt. Lateral Center of Floatation är flytplanets geometriska centrum, runt vilket skrovet gungar som en gungbräda och Center of Lateral Area är undervattenskroppens geometriska centrum sett från sidan). Sitsen är placerad lite akter om gircentrum, vilket ger styrbarhet utan att vara beroende av rodret (för att fortsätta med bil-terminologin är havsracern aningen understyrd). Köllinjen är rakare vilket ger mer kursstabilitet. Kajakdäcket med sittbrunnssarg och kapell håller vatten ute och havsracern kan därför byggas med lägre profil för mindre vindkänslighet – däcket innebär också att bästa säkerhetsstrategin är att rolla kajaken. Av samma skäl kan fribordet midskepps vara en hel del lägre för att tillåta en lägre paddelföring som passar långturer.
Surfskins djupa förskepp placerar CLA längre fram, där det balanserar det stora rodret för maximal men kontrollerad styrverkan. Sittpositionen finns ungefär i skrovets gircentrum, vilket tillsammans med den krökta köllinjen ger ett livligt skrov. Jämfört med havsracern är surfskin aningen överstyrd – en förutsättning för den snabba precisionsstyrningen i branta vågfronter. När farten närmar sig skrovfart blir den neutralstyrd eftersom gircentrum flyttas föröver i fart.
Spantritningarna visar att surfskin är högre och bredare än havsracern. Men skillnaden i volym och lastkapacitet är inte så stor som det kan ge intryck av – havsracerns högre PC (volymfördelningskoefficient) innebär att volymen är mer jämnt fördelad längs skrovet, medan den i surfskin är mer koncentrerad midskepps. Det innebär i sin tur att havsracern bör vinna på plattvatten och i småvågor (lägre friktion och vågbildningsmotstånd), men att surfskin genom bättre rörlighet tar hem segern när sjön går lite högre (mindre turbulens och säkrare manövrering).
Nollspanten ser rätt olika ut, vilket beror på att jag velat optimera havsracerns initialstabilitet i förhållande till det smala skrovet (43 cm). De skarpa slagen midskepps ger också lite styrverkan när kajaken lutas, vilket ytterligare minskar beroendet av rodret (genom att man har knäna under däck eller mot ett knästöd kan man luta och kanta kajaken tämligen komfortabelt). Surfskin däremot är bredare (48 cm) och jag har istället valt att minimera turbulens och friktion genom en ellipsformad spantform under vattenlinjen.
Designprocessen
Till viss del beror formen också på att två olika beräkningssystem har använts. De ger med automatik lite olika resultat. För Havsracern använde jag Bearboat, Robert Livingstones kajakdesignprogram. Det har som främsta fördel att vektorerna för spanten hänger i vattenlinjen, vilket gör det möjligt för programmet att automatiskt minimera den våta ytan och därmed friktionen för de mått och begränsningar man programmerar in. Det sparar mycket tid, men betyder också att spantlinjen under och ovanför vattenlinjen inte riktigt hänger ihop – vilket medför en hel del extrajobb efteråt för att få linjerna som man vill och att spantformer som bygger på en kontinuerlig kurvfunktion i hela skrovet kan vara svåra eller omöjliga att få till utan mycket manuellt efterarbete (och då tappar man också delvis finessen med programmets hydrodynamiska optimeringsfunktion). Bearboat är tyvärr inte uppdaterad för nyare Mac OS och därför oanvändbar om man inte har en riktigt gammal Mac stående.
För surfskin använde jag Ross Leidys KayakFoundry, som är en utveckling ur BearBoat, men med den viktiga skillnaden att vektorerna hänger i relingen istället för i vattenlinjen. Det innebär i praktiken att det är lättare att få snygga linjer direkt i programmet, men också att programmet inte kan minimera den våta ytan. Det får alltså göras manuellt, baserad på erfarenhet och massor av småjusteringar med åtföljande titt i datafloden av beräknade värden. En ytterligare nackdel för mig är att KayakFoundry bara fungerar i Windows. Jag får alltså köra det virtualiserat i Parallels i Macen – fungerar men inte lika smidigt som riktiga Mac-program.
De här båda programmen är enkla att använda och fungerar utmärkt på sin nivå, men priset för enkelheten är att de innehåller mycket begränsningar i vad som kan göras. Därför lyfter jag i båda fallen över programmens linjeritningar till Illustrator och finslipar linjerna både funktionellt och estetiskt. Lite omständigt sätt att jobba måhända, men alternativen är antingen vanliga CAD-program som saknar de funktioner för hydrodynamiska beräkningar som både Bearboat och KayakFoundry har (Rhino verkar ha en plugin som nog skulle kunna fungera) eller professionella fartygsdesignprogram i 3D CAD, som är dyra och överlastade med funktioner jag inte behöver och kräver många timmars utbildning för den som inte har jobbat med CAD/CAM tidigare. Och ont om tid har jag ju gott om...
Namnet
Namnet då? Spray är lillasyster till Spindrift och båda namnet alluderar till det vita skum som blåser av vågtoppar i hårt väder.
