Show cart
Design & Illustration

Referenser och länkar:

Uppmätningsritningar av diverse grönlandspaddlar av Gail Ferris

The Greenland Paddle - its construction and use av Gerry Davies

Build a greenland paddle av Chuck Holst (pdf-fil)

Build an aleut paddle av Lew Plummer

 

Undersökning av några kända grönlandspaddlaren val av dimensioner på blad, skaft etc.

Building the Maine guide canoe (Jerry Stelmok), Bra om traditionellt kanotbygge och kanothistoria, inklusive ett kort avsnitt om paddelslöjd.

Canoepaddles (Graham Warren, David Gidmark - Firefly Books, ISBN: 1552095258, 2001), Massor av paddelmodeller (kanadensarpaddlar) och bra beskrivningar hur man gör dem.

Paddelritningar och byggbeskrivningar

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

europapaddel | grönlandspaddel | alaskapaddel | kanadensarpaddel

Några av mina paddlar När kanoten är färdigbyggd fortsätter du lämpligen med en paddel - när du har ångan uppe och verktyg och material till hands och medan du väntar på att lacken skall torka. Det finns mycket att vinna på att utforma paddeln efter dina behov och paddelteknik.

Sedan kan man väl inte helt bortse ifrån att en snidad kajakpaddel i gran - en europeisk standardpaddel, en pagaj (från Grönland) eller en pautik (från Alaska) - eller kanadensarpaddel i ask passar bättre till en träkanot än en hightechpaddel i nylon eller kolfiber.

På bilden syns några av mina hembyggen. De första var traditionella europaddlar, som efter ett antal experiment ledde fram till den som finns på ritningen nedan. Småningom blev det bara eskimåpaddlar – först av grönlandstyp sedan även alaskamodeller.

Europeisk kajakpaddel

Europapaddlar

Innan du börjar hyvla och tälja – fundera över några grundläggande paddelfakta.
Paddeln måste vara lätt. En dags paddling innebär åtskilliga tusen lyft med paddeln på raka armar framför dig – varje onödigt gram kommer att kännas framåt kvällen. Tunna både skaft och blad så mycket du vågar. Gå dock inte under 30 mm ø på skaftet för då blir det obekvämt att hålla.

En välgjord träpaddel bör inte väga mycket över kilot. snida paddel Paddelbladet bör vara skålat både längs och tvärs – det underlättar bladets vridning, ger bättre grepp i vattnet och minskar risken för wobbling. För mycket skålning gör att bladets lätt bryts.

Bladet bör smalna av mot spetsen för att inte bli onödigt ömtålig och hålla när man stakar eller bär av med paddeln. En remsa glasfiber över spetsen kan ytterligare öka livslängden.

Jag föredrar relativt liten bladyta för långfärdspaddling. Många köpepaddlar är influerade av tävlingspaddlar, med stora, ibland asymmetriska, blad. På långfärd och till havs medför de att belastningen på leder och muskler blir stor och att armrörelserna blir yviga och tröttande.

Ett mindre blad ”slirar” lite mer i vattnet men skillnaden märks bara under acceleration, inte när man fått upp farten. Däremot är det lättare att hantera det mindre bladet i vind och man håller farten med mindre ansträngning.

Ett längre skaft leder till lägre paddelföring vilket tröttar mindre, skvätter mindre på händerna, ger mer stöd och mer gireffekt vid manövrering. Men trenden just nu går mot kortare paddlar – och det finns stora fördelar där också. Med en kortare paddel är det lättare att göra snabba manövrar. Följaktligen får man bättre kontroll över kajaken i besvärliga förhållanden – surf, bränning, fors etc. Bäst är att testa olika paddlar och hitta sin favoritlängd.

Bladen brukar vara vinklade 90° i förhållande till varandra. Gör man egna paddlar kan det vara idé att testa olika vinklar eftersom 90° ger en överdriven vridning av handleden vid lägre paddelföring. Idealiskt är nog att minska vinkeln med lägre paddelföring ända ner till nära 0° vid extremt låg teknik. Den klassiska eskimåpaddeln var helt ovinklad. Kan du låna en steglöst justerbar paddel under några dagar finns stora möjligheter att prova ut den idealiska längden och vinkeln.

Var observant på skillnaden mellan höger- och vänsterpaddlar, så att det blir rätt. Är du det minsta osäker på vad du skall ha – bygg en högerpaddel. Har du inte paddlat tidigare – bygg en högerpaddel.

Lämplig längd kan vara 215 cm lång plus/minus 10 cm beroende på styrka, armlängd, paddelteknik, kajakbredd etc.

Utgångsmaterialet är en rak träbit av gran eller fur, ca 32 x 32 mm, i lagom längd och fyra bladämnen som limmas på plats.
Ådringen bör vara rak och jämn i alla bitarna och skaftet bör vara fritt från kvistar.
Rita och såga ut bladens form. Rita ut bladens tjocklek och skålning.

Sedan finns många sätt att avlägsna överflödigt trä – bandsåg, woodcutterklinga i en vinkelslip, skrubbhyvel, sliprondell, skölpjärn (skålat stämjärn), späntkniv etc. För skålningen tvärs bladet är en rundad sickel utmärkt.

Runda skaftet genom att först hyvla det åttkantigt, sedan sextonkantigt och slutligen runt. Avsluta arbetet med att slipa.

Ytbehandling

Fernissa inte skaftet på en kajakpaddel. Då måste du hålla hårt för att få grepp på den hala ytan.

Gnid istället in skaftet med lite kokt linolja på en trasa. Våtslipa med ett mycket fint sandpapper (400 - 800) och torka direkt av skaftet med en ren trasa (väljer du att arbeta in oljan med stålull blir resultatet mycket bra – men paddeln blir diskret brunprickig av all små inbäddade stålfragment som rostar, vilket inte alls är så illa som det låter utan fullt acceptabelt).

En så behandlad paddel är sammetslen med bra friktion, skön att hålla, både torr och våt – sval på sommaren, varm på vintern och snäll mot händerna även om du paddlar dagar i sträck.

Bladen kan du däremot fernissa två gånger. Övergången mellan olja och fernissa kan dekoreras med färgband – målade eller tejpade.

Hämta paddelritning A4 (pdf-fil, du behöver ha Acrobat Reader för att öppna ritningen).

Snickra en pagaj

Västgrönländsk pagaj

En bra grönlandspaddel bygger man på några timmar. Måtten kan hämtas från eskimåernas antropometriska måttsystem (som dock skall användas med viss försiktighet. Nordkalottens folk var anpassat för ett liv i kyla och hade förhållandevis kortare extremiteter än vi. Använder vi utan eftertanke eskimåmått blir därför våra kajaker och paddlar för långa).

En grönländsk eskimåpaddel har många fördelar för långfärdspaddlaren. Den är generellt ”lägre växlad” än en storbladig europeisk paddel – d v s mindre kraftåtgång men högre frekvens – men har också variabel utväxling genom att den kan användas med glidande tag. Vidare är den okänslig för vind, energisnål och skonsam för muskler och muskelfästen – det finns många exempel ur litteraturen där skadade långpaddlare blivit botade genom att byta till ovinklad paddel. Flytkraften i en grönlandspaddel är mycket användbar vid rollar och andra manövrar – och kan ersätta en vinklad paddel med flottör. Till skillnad från europeiska paddlar, som är högt specialiserade är eskimåpaddeln mycket mångsidig.

Eskimåpaddeln var alltid specialbyggd för sin ägares mått och det fanns naturligtvis lite olika idéer runt nordkalotten både vad gäller utseende och mått. Den här beskrivna är närmast en sydvästgrönländsk paddel, anpassad efter europeiska mått och är tänkt att fungera som en lämplig utgångspunkt för egna experiment (en eskimåpaddel är så lättbyggd att det man kan kosta på sig att experimentera för att hitta sitt ideal).

Måtten:

De huvudsakliga dimensionerna utgår från kroppsmått.

Totallängden (L): Gamla beskrivningar pratar om armvidd + avståndet armbåge-fingertoppar. Men eftersom europeer har förhållandevis längre armar än eskimåer blir detta ofta onödigt långt. En lämplig anpassning kan därför vara att räkna bort fingerlängden (för de flesta hamnar detta i intervallet 200-220 cm).

Gör du även en stormpaddel (vilket jag rekommenderar eftersom den, utöver sin egentliga användningsområde, är en idealisk reservpaddel och perfekt för rollträning mm) skall längden vara armvidden (ca 170 - 180 cm).

Skaftets längd (S):

Håll armbågarna intill sidorna, sträck underarmarna rakt fram (parallella) som om du håller i ett paddelskaft. Avståndet mellan ringfingrarna är skaftlängden. (ca 50 - 55 cm). Resten är blad. (Har du en ovanligt bred kajak bör du öka skaftlängden till ungefär samma mått som kajakens bredd).

För stormpaddeln är skaftet bara precis så långt att två händer får plats tätt ihop (ca 15 - 17 cm). Bladlängden är densamma som för standardpaddeln.

Skaftets tjocklek (T):

Ett eskimåskaft är tjockare än ett vanligt skaft och i form av en ellips eller rundad rektangel med dem större diametern vinkelrät mot bladen.

Sätt ihop tummen och pekfingret topp mot topp och mät måtten på den oval som bildas (någanstans i intervallet 25x35 mm till 30x40 mm).

Bladets bredd (W):

För att fungera som en grönlandspaddel skall bladet inte vara bredare än att det går att hålla bekvämt om det. (Tro inte att du paddlar fortare eller effektivare med ett bredare blad. Flerfaldige grönlandsmästaren Maligiaq Padilla hävdar att optimal bredd för hans del är 75 mm – han förlorar toppfart om han ökar eller minskar detta.)

Håll tummen och pekfingret som ett stort C och mät avståndet mellan de yttersta lederna (ca 70-90 mm)

Måtten för en standardpaddel:

paddelmått - standardpaddel

...och så här ser stormpaddeln ut.

paddelmått - stormpaddel

Stormpaddeln används med glidande tag i hård vind, i trånga passager där en lång paddel hade varit ivägen, som behändig reservpaddel och som lätthanterad paddel för roll, höga stöd etc. Gör gärna stormpaddeln lite kraftigare än normalpaddeln och kanske i fur, ask eller lönn – så har du en garanterat hållbar paddel om förhållandena skulle vara sådana att den vanliga går sönder. Den blir då också bra att staka och bära av med, eller att hacka is med.

Material:

Utgångsmaterialet kan vara en 2x4" planka av gran, fur, ceder eller något annat lätt och starkt träslag. Leta efter en kvistfri (eller med små begränsade kvistar) planka med relativt rak ådring. Ett alternativ är att utgå från en 1" planka och på båda sidor limma på ½" stavar för skaftet. Fördelarna är att det är enklare att hitta bra virke, att det blir mindre material att såga/hyvla bort och att kvistar får mindre betydelse – nackdelen att limfogarna minskar elasticiteten i skaftet.

För ett par av mina senaste paddlar har jag valt ett skaft av ask eller lönn med pålimmade ”vingar” av gran – en rimlig kompromiss mellan styrka, elasticitet och vikt. En sådan paddel blir relativt tung – kring 800 gram – men stark och pålitlig

Arbetsgång:

Rita och såga ut paddelns huvudsakliga form. Rita ut tjockleken och såga/hyvla ner till linjerna. Var noga med linjen från skaftet till bladets spets! Ha stöd under bladet vid hyvling, annars riskerar du att bladet böjer sig under hyveln och ger en konkav linje där bladet kommer att brytas vid användning.

Runda skaftet tills det känns bra att hålla i. Bland eskimåpaddlar på museer finns allt ifrån rektangulära skaft med bara lätt rundade hörn till helt ovala.

Tunna sedan kanterna på bladet med behåll en ås längs mitten. Kanterna kan man med fördel experimentera med. Det finns många åsikter om vad som är bästa form. Utgå från att en ganska tjock, rundad kant ger bäst stöd vid rollar, höga stöd mm och är enklast att hantera, men att tunna kanter ger bättre grepp i vattnet och därmed fart men är ömtåligare och får lite sämre flytkraft vid roll/stöd. Bladen på mina bästa paddlar har en radie av ungefär 2,5 mm – hel vägen från skaftet och runt spetsen. Det blir en rimlig kompromiss mellan hydrodynamisk effektivitet och hållbarhet.

För att gå tyst och mjukt utan förluster genom turbulens bör spetsarna ha samma profil som kanterna och de bör vara formade som en halvcirkel eller ellips – inte tvärt avsågade.paddelns form Gör inte bladet för tunt – det skall finnas virke kvar för att ge rejäl flytkraft och de skall bara böjas marginellt under belastning.

Ungefär så här bör paddeln se ut när du är klar med hyvling och slipning.

Spetsen är utsatt för slitage och kan spricka vid närkontakt med stenar. En del kommersiella paddlar har ett tvärträ pålimmat som skydd, men erfarenheter är att man förr eller senare får den pålimmade biten i handen (svårt att limma tvärträ).

Enklast är att lägga par lager glasfiberväv i epoxi över bladspetsen som slitskydd – men om det ökar livslängden är tveksamt (ett tätt ytterskikt gör att träet lättare angrips av röta.Traditionell benspets

Traditionella eskimåpaddlar var skodda med ben runt kanterna och över spetsen (avancerade jobb med en tapp på paddlen, motsvarande urtag i spetsen och två trä- eller bendymlingar för att fixera). Vill du öka livslängden kan en tunn hårdträlist eller en limmad list av hårdplast (tex Corian) runt kanten göra samma nytta. Ännu bättre är att skära bort några millimeter trä runt bladkanten, spackla dit en stark tunn lina och slipa.

Förstärkning med lina och spackling

På bilden ovan är kanten bortskuren eller fräst. På kanten är sedan en 3 mm lina limmad. Därefter är skarven tejpad (för att få en snygg linje), och linan inspacklad med en blandning av epoxy, microfiber och pigment, och slutligen slipad till rätt form.

Påspacklad En traditionell "benspets" kan åstadkommas genom att slipa bort ett par mm av träet runt spetsen, spackla med en blandning av epoxi, microfiber (armering) och zinkvitt (vitt pigment) och därefter slipa fram formen igen – men som nämnts ovan: en tät yta ökar risken för röta.

Naturligtvis kan du fernissa paddeln eller epoxilacka paddeln men min erfarenhet är att det skyddar sämre (den hårda ytan skadas lätt och under är träet helt oskyddat) och är svårare att underhålla. I den oljade ytan ”repererar” småskador ofta sig själv genom att träet utvidgar sig när det blir blött – i en fernissad yta uppstår istället fukt- och rötskador.

Bent shaft? Jodå, man provade förmodligen bent-shaft-paddlar på Grönland också. Det finns ett antal bevarade östgrönländska paddlar med lätt bågform (fast en del hävdar att de snarade slagit sig efter olämplig lagring). Enligt de som provat blir den lätthanterad vid vanlig paddling men lite svårare att rolla med. Jag har inte själv byggt någon sådan, men råkade ut för att en av mina tidiga paddlar blev skev efter en vinter i garaget. Men jag trivdes aldrig med den efter formförändringen, och sågade upp den till två norsaqs som jag har med när jag undervisar i roll.

Ytbehandling

När du är nöjd med formen (och vikten - det går att nå 650-750 gram med lätt gran och radikal hyvling, utan kompromisser med styrkan) blöter du paddeln så att fibrerna reser sig och finslipar med fint sandpapper – gärna ett par gånger i följd. Olja därefter med kokt linolja (gärna också trätjära) och slipa in oljan med våtslippapper eller stålull (använder du stålull får du acceptera att paddeln blir lite diskret rödprickig av rostande stålpartiklar som bäddas in i träfibrerna, vilket inte alls är så illa som det låter utan fullt acceptabelt). Vill du ha en lite mörkare ton kan du blanda i lite trätjära i första oljestrykningen (paddeln på bilden ovan är i ljus gran, behandlad med tjära/linolja). Olja igen efter de två, tre första gångerna du använder paddeln - därefter behövs bara en strykning om året. Ett gammal råd lyder: olja varje vecka första månaden, sedan varje månad första året och därefter årligen – lite för ambitiöst för mig. Det går även att använda paddlarna helt obehandlade. De får en vacker silvergrå patina ganska snart och hållbarhet och livslängd är ungefär densamma som om man oljar.

Hämta paddelritning (pdf-fil, du behöver ha AcrobatReader för att öppna ritningen).

Hur du använder din nya paddel kan du läsa om på sidorna om paddelteknik

Ett intressant alternativ är en alaskapaddel

alaskapaddel

Den här visade är från Unalaska ute på Aleuterna. Den är ofta (men inte alltid) smalare och lättare än en grönlandspaddel, och är inte helt symmetrisk utan har fram- och baksida.

Paddeln har ett mycket bra grepp i vattnet och är den bästa paddel som finns med tungt lastad kajak eller i motvind. Som jag upplever det är den generellt snabbare än grönlandspaddeln, men inte riktigt lika mångsidig för rollande (vanliga rollar går lika bra med de lite mer komplicerade är lättare med en helt symmetrisk paddel).

En alaskapaddel fungerar på två sätt. Den konkava sidan bakåt för lägre farter (upp till 4-4,5 knop?) med mycket liten energiåtgång för att hålla fart på kajaken, helt tyst i vattnet. Paddeln hålls då kantad som en grönlandspaddel, men med mindre vinkel (halva vinkeln kanske) och låg paddelföring. För att nå riktigt hög fart vänder man paddeln med plana sidan bakåt, ökar kantningsvinkeln en aning och höjer paddelmotoriken till något som påminner om vingpaddelsteknik. Kräver lite övning men effektökningen är påtaglig.

I grov sjögång kan alaskapaddeln initialt ge sämre stöd än en grönlandspaddel, men det är bara innan man lärt sig använda den korrekt.

Paddeln kan antingen byggas helt i gran eller ceder – utgångsmaterial kan vara en 2x3" regel – eller med en mittbit i starkare träslag, som ask, björk, lönn och pålimmade sidostycken i gran för bladen. En sådan paddel blir starkare men tyngre (ca 800 gram). Paddeln på bilderna nedan är gjord i lönn/gran, 226 cm lång och 65 mm som bredast. Den väger 785 gram.

en alaskapaddel i lönn/gran - skarven sedd från sidan.
En alaskapaddel i lönn/gran.

Ritningen visar en paddel som är 230 cm lång med 68 mm breda blad - relevanta mått för en nybörjare med smala paddlar. Den som har tillägnat sig tekniken kan med fördel minska bredden ett par millimeter och längden ett par cm – greppet är så bra att paddelfrekvensen annars kan bli i lägsta laget när kajaken är lastad. Med lätt kajak och i medsjö och surf är paddeln suverän som den är.

Se också en nyhetsnotis om användning.

Hämta paddelritning (pdf-fil, du behöver ha Acrobat Reader för att öppna ritningen).

snickra kanadensarpaddel Kanadensarpaddel

Jag tycker att den gamla kanadensiska indianpaddeln är överlägsen alla moderna epigoner. Den är lätt, smidig och mindre tröttande att använda – det är lättare att fördela arbetet på fler muskelgrupper. Den gör det också lättare att hålla kursen – framför allt om man är ensam i kanoten.

Observera att för- och akterpaddlaren har olika längd på paddlarna. Skillnaden är tydlig när man lärt sig tekniken.

Paddlarna bör vara din egen längd minus ungefär 7 cm. Paddlar du någon gång stående – vilket ibland behövs över grundomåden för att se stenar bättre – bör du göra paddeln lika lång som du själv.

Kanadensarpaddeln görs av en bräda, 25x165 mm i tillräcklig längd. Materialet bör vara ask eller lönn, som är starka och elastiska träslag. Använder du gran bör alla mått ökas något.

Välj en bräda som är sågad nära barken d.v.s. årsringarna skall se ut så här:

Lämplig ådring

och inte så här:

Olämplig ådring

Rita en mittlinje på brädan och rita ut paddelns form.

Såga eller hugg med yxa ut formen – men lämna bladspetsen rak tills vidare.

Rita en mittlinje runt paddeln (spänn en lina och kontrollera att linjen är rak även om brädan råkar vara skev). Rita ut paddelns tjocklek.

Såga, hugg eller hyvla ner till linjen.

Forma handtaget med rasp eller skölpjärn så att det är behagligt att hålla.

Runda bladspetsen och skåla bladet.

Runda skaftet och skär ut fasningarna handtaget som på ritningen.

Slipa lätt med sandpapper, olja handtaget och fernissa bladet.

Kanadensarpaddlar

Hämta paddelritning (pdf-fil, du behöver ha Acrobat Reader för att öppna ritningen).

Bladen på mina bästa paddlar har en radie av ungefär 2,5 mm – hel vägen från skaftet och runt spetsen. Det blir en rimlig kompromiss mellan hydrodynamisk effektivitet och hållbarhet.

Men ett tätt ytterskikt gör att träet lättare angrips av röta.

Ytbehandling

När du är nöjd med formen (och vikten - det går att nå 650-750 gram med lätt gran och radikal hyvling, utan kompromisser med styrkan) blöter du paddeln så att fibrerna reser sig och finslipar med fint sandpapper – gärna ett par gånger i följd. Olja därefter med kokt linolja (gärna också trätjära) och slipa in oljan med våtslippapper eller stålull (använder du stålull får du acceptera att paddeln blir lite diskret rödprickig av rostande stålpartiklar som bäddas in i träfibrerna, vilket inte alls är så illa som det låter utan fullt acceptabelt). Vill du ha en lite mörkare ton kan du blanda i lite trätjära i första oljestrykningen (paddeln på bilden ovan är i ljus gran, behandlad med tjära/linolja). Olja igen efter de två, tre första gångerna du använder paddeln - därefter behövs bara en strykning om året. Ett gammal råd lyder: olja varje vecka första månaden, sedan varje månad första året och därefter årligen – lite för ambitiöst för mig. Det går även att använda paddlarna helt obehandlade. De får en vacker silvergrå patina ganska snart och hållbarhet och livslängd är ungefär densamma som om man oljar.

« Previous page 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Next page »

Comments

Wonderful site!! Looking forward to more english translations!

Thanks. The translation is a sloooow process - a few words now and then between other tasks. A 26-hour day would perhaps help...

Björn

Christoffer Cunningham beskriver i sin bok en marginellt annorlunda design av pagajen där måttet W/2 hamnar mitt på skaftet istället för vid övergången mellan skaftet och blad. Ger alltså aningen större yta på bladet.

Finns det något klokt att säga om skillnaden? Finns det motiv för det ena eller andra sättet?

Jag har precis snickrat ihop en enligt din beskrivning som jag ska prova i helgen.

kanske jag provar att göra en Cunningham också någon gång så att jag kan jämföra själv.

Om du kikar på Gail Ferris uppmätningar bland länkarna till vänster ser du att grönlandspaddlar kan se ut nästan hur som helst. Cunningham har utgått från en variant, jag från en annan.

Generellt har störra och tjockare blad fördelar för rollning (kan vara bra när man lär sig), medan mindre blad fungerar bättre för framåtpaddling (än mindre när belastningen ökar: tung kajak, motvind, bogsering etc).

Nu är min europapaddel i kolfiber för 4000 degraderad till reservpaddel. Att paddla med pagaj är ju helt suveränt! Harmoni är nog den snabbaste sammanfattningen av känslan. Den för sig harmoniskt i vattnet, och harmoniskt kan man låta den glida i händerna för att skifta utväxling - fantastiskt. Resten av gruppen förundrades över att man kan paddla så fort med en 'tändsticka'. Det måste vara någon sorts optisk villa som gör att en pagaj ser både kortare och smalare ut än den egentligen är.

Petter ...

Jag tror egentligen inte att pagajen är mera effektiv än den ser ut, men att den lockar användaren att utforska hydrodynamisk effektivitet och att han/hon därför når en kompetensnivå som de flesta storbladspaddlare inte ens känner till ;-)

hej

när jag bygger paddel nu kommer jag utgå från en 1tum4 som du föreslår och så limma på "vingar". Någonstans tror jag det stod att man kunde använda vanligt trälim, andra har föreslagit epoxy. Men jag håller mig ju helst till mindre miljöfarliga saker. Så vad tror du är ett bra lim?

mvh Öjvind

Jag använder mest vanligt fuktsäkert snickarlim, och har aldrig haft någon fog som släppt. Ett par gånger har jag provat vattenfast skummande polyuretanlim, men fått problem fogar som öppnat sig (sannolikt inte limmets fel, men har tröttnat på att testa). Epoxy funkar naturligtvis perfekt - och kräver inte alls samma passform i fogen som de andra limmerna.

Med vanligt snickarlim är naturligtvis ytbehandlingen viktig, så att fogen skyddas mot alltför mycket vatten. Jag linoljar alltid, vilket ger utmärkt hållbarhet - mina äldsta snickarlimmade/linoljade paddlar är drygt tio år.

Hej!

Jag är precis i startgroparna att börja bygga mig en grönlandspaddel. Jag har surfat runt lite för att samla information innan bygget. På vissa sidor förespråkar man kvartssågat virke som material till paddeln. Finns det en risk att paddeln kommer böjas när den blir blöt om den är ekonomisågad eller spelar det ingen roll? Vilka är dina erfarenheter?

M.v.h Joakim

Ja, en ekonomisågad brädbit slår sig ofta lite efterhand. Vanligtvis är det bladen som blir lite kupiga - oftast inget större problem (mer än att folk frågar om det var meningen och i så fall varför).

Mitt recept är att köpa virket 2x3", där jag flera gånger hittat ganska rakvuxet virke, klyva och limma ihop det kant mot kant till ca 1x4" med stående ådring. De överblivna bitarna limmar jag på för att få skafttjockleken tillräcklig.

De sålunda konfigurerade paddlarna har både hållit och hållit formen genom åren...

Hej !

Jag håller på som bäst med en alaskapaddel utifrån dina byggbeskrivningar. får dock ingen upfattning på ritningen om den "rygg" som går efter bladet mitt på ena sidan hur den är utformad. På ritningen säger måtten att paddeln är 2.5 cm vid skaftet och 1 cm vid spetsen. Är det med ryggen inräknad? Hur ser bladet ut i profil och hur tjock är det från skaftet till spetsen utan "ryggen"? Har du fler bilder utav bladet i profil på den. En annan fråga är på den sida du har byggbeskrivningarna å är det en bild med paddlar som står lutad mot en vägg. Jag blev intreserad utav den i mitten som är längst. Vad heter den? och finns det en byggbeskrivning med tillhörande ritning? Vad har den för egenskaper efterssom den ser ut som en hybrid mellan en europapaddel och grönlandspaddel?

Mvh Göran

Både måtten och tvärsnitten finns på ritningen: http://www.thomassondesign.com/docs/aleutpaddle.pdf . Vid 2,5cm-måttet finns en liten tvärsnittsbild som visar hur måttet är taget. Tvärsnittsbilderna nedan visar precis hur bladet, åsen och skaftet ser ut i full skala.

Som jag skriver i inledningen, ser arktiska paddlar ut på många olika sätt och min ritning är inte avsedd att tolkas med millimeterprecision, utan är en idéskiss som var och en kan experimentera itifrån.

Den långa paddeln är ett mycket tidigt och mycket misslyckat experiment: för lång (inspirerad av nordgrönländska paddlar: 240-250 cm), för mjuk i skaftet, instabil i vattnet och allmänt ohanterlig – den kasserades efter ett mycket kort test. Skaftet är ihåligt för att bli lätt: gjort med sex ribbor som man gör ihåliga master till segeljollar. Bladen är 4 mm plywood, limmade mot en konkav ursågning i skaftet.

Tisdag e m kunde jag äntligen lägga ut. Trevligt nog har ejdrarna återvänt, jag räknade till tjugotalet gnällande exemplar. Härligt!

Småregnigt, ihärdig blåst men inte mkt vågor. Väl i sittbrunnen på min baidarka tar jag de första prövande tagen med den här "jätte"-paddeln jag skrivit tidigare om. Jag får en klar deja vú-känsla: svensk sommar, 1920-tal, en mycket svenska kajak 65 cm cm över masik, vit, bomullsklädd och i ribb...

Vad ska jag säga om det här? Jag konstaterar att ETT drag med detta blad ger fart och styrning som jag med min pagaj måste ta två eller tre med. Jag kanske inbillar mig. Hur som helst var det ingen konst att använda samma låga paddelföring och det gjorde också att vinden inte tog tag i bladen.

Vill jag fortsätta paddla med en sådan här paddel? Jag är tveksam. Pagajen känns mycket mer "instrumentell", rörligare, mer behändig, starkare. Det kan åter vara en tillvänjning. Men de här jättebladen känns fixerade på något sätt. Kanske jag ska skriva sköra. För precis när jag går i land och sätter mig på bladet på däcket för att få stöttning hör jag hur limmet släpper bladet och jag står med ett dinglande blad. Nåja, det var ju bara limmet som fallerade.

Jag har bredare pagajer gjorda i klassisk baidarka-stil. Jag borde tagit med mig en sådan istället för den smalare som jag interfolierade turen med.

Nästa gång ska jag skicka Björn en bild på min Anglomassik-kajak, den jag gjorde för några år sen. 5,75 lång och efter antropometriska mått 50 cm över masik (min bredd). Längden är naturligtvis inte antropometrisk (3 ggr min längd) men håller sig väl till linjeritningarna jag fick från England. Men mätt efter kölen är den 4 m. Resten är överhäng fram och bak.

Återkommer!

Men vad skriver jag? Angmagssalik heter den ju. Hittade just en fantastisk arkivbild liggande från museum i Köpenhamn. Åh, vilka linjer.

Jag passar på att skriva om den Klepper-kopia jag bytt mig till. 2-mans upptäckte jag. Jag har fått ihop den och inser att de långa stödjande slangarna längs däckssidorna måste tätas - det går kanske med samma typ av slangtätning som används till bildäck?

Den här kajaken - en polsk variant - ser trevlig ut. Tänk att få "bygga" en kajak varje gång man sticker ut... Men så tog jag tag i fören och hoppet sjönk direkt. Säkert 30 kilo dödvikt så jag får nog se till att jag får ett par starka armar till.

Går man in på tyska sajter hittar man lätt "gebrauch faltboote" i Nordtyskland. Inga farliga priser. Men jag gick just och funderade ut hur jag skulle göra en själv av ett gammalt skrov. Det gäller att vara innovativ!

Jag försökte ladda ner byggbeskrivningen till kanadensarpaddeln men man behövde ett lösenord.

Har också försökt få ut pdf-ritningen till en pagaj, men avkrävs ett lösenord som jag inte har.

Paddlelritningarna var fellänkade i början med den nya sajtdesignen, men senaste månaden har jag inte stött på problem, varken med egna datorer eller andras, oavsett plattform. Något lösenord har aldrig varit avsikten.

Tänk på att uppdatera sidan (reload) så att din dator inte hämtar en gammal cachad version av sidan/filen från din egen hårddisk. Eventuellt kan du också behöva tömma cacheminnet, eftersom din dator "minns" vilken URL filen hade förra gången du försökte öppna den...

Kan du fortfarande inte öppna filerna, är jag tacksam om du hör av dig om vilket operativsystem och webbläsare du använder, så jag kan göra en djupare felsökning.

Björn

Jag har fortfarande problem med pdf-filen till pagaien. Har laddat ner en ny version av din hemsida, och enligt uppgift är den cachad 22´maj 8.28. Jag har laddat ner Adobe Reader X och kör Windows XP men Internet Explorer. Jag har gått via Bygga/Byggbeskrivning/Bygga paddel och den rutan där man kan ladda ner en ritning. Den vägen funkar inte! Man hamnar på en hemsida med "lemoon", som kräver användarnamn och lösenord. Det funkade inte på min sons dater heller - han hamnade också hos "lemoon". Däremot funkar länken som ligger under "download". Så jag har kunnat konstatera att jag redan hade ritningen.

Det har retat mig att jag inte får ner vikten på paddeln under 1kg. Skall testa att göra en med smalare blad.

Jag får nu samma problem som Esko, jag kommer också till lemoon login när jag använder länken vid "hämta paddelritning".

Länken pekar mot adressen: "http://www.thomassondesign.com/admin/content/~/doc/inuitpaddle.pdf"

Jag använder Windows 7 Home Premium och jag har testat både med IE 9 och Chrome.

/Mattias

Tack, felet är hittat (hoppas jag)! Jag hade bara korrigerat länkarna på downloadsidan och missat att de på den här sidan hårdkodade istället för repeterade från downloadsidan. Tydligen har de blivit felaktigt ompekade av CMS-systemet vid överföringen från det gamla till det nya systemet.

Ja, nu funkar alla länkar fint.

Hej på er,

Är precis klar med min första pagaj efter beskrivningen här på sidan (ungefär).

igårkväll fick den känna lite på vattnet i poolen när jag blötte den inför sista slipningen

och jag slogs av att den wobblar ganska kraftigt när man drar den lite kraftfullare genom vattnet.

jag har ingen tidigare erfarenhet av grönlandspaddling och det är säkert en fråga om obefintlig teknik, samt att poolkanten kanske inte ger riktigt samma förutsättningar som en kajak (som jag ännu inte äger) ;)

Min fundering är ändå om dimensionerna på bladet kan ha inverkan på detta, dvs om bladet är för tjockt i förhållande till sin bredd, eller om kanterna bör vara spetsigare?

Har bladets form någon inverkan på wobbling, eller är det uteslutande en fråga om teknik?

Det är först med fartskillnad mellan kajaken och vattnet som du kan få paddeltagen att fungera som de skall. Wobblar den även då, är det nog främst tekniken du skall fundera över.

Grönlandspaddlar wobblar inte. Däremot kan formen ge upphov till en del andra irriterande egenheter: plask och skvätt vid isättning och lyft – då är det sannolikt läge att titta närmare på bladkanter och -spetsar (och teknik ;-)

Pagajer... Igår fredag fick jag tid för paddling med min första sof-kajak, bort mot Ravlunda med utgångspunkt från Vitemölla. Jag har ett litet "sted" för fikarasten med buskar och varningsskyltar som talar om att man ska passa sig för bomber och granater som kan ligga på strand och i vatten.

Hur som helst - det var platt vatten och tid för att studera tärnornas anfall mot fisken i vattnet. Jag satt förundrad över dessa små fåglar. Hur i herrans namn kan de sikta rätt med tanke på vattenspegelns brytning? Trial and error? Och sen det blixtsnabba dyket, rakt ned och snabbt upp och visst såg jag någonting i näbbarna.

Några plötsliga vindkårar från Ravlundafältet fick en av dem att fladdra till och ändra läge - men återigen snabb kontroll över kropp och vingar. Fåglar tycker jag är det mest fascinerande man kan betrakta.

Paddlar ser jag någon prata om. Jag har alltid två paddlar med mig, en på däck och en i händerna. Nu prövade jag den smalaste jag har. Den är bara 6 cm på bredaste stället men jag märker att den har bra drag. Man ska inte provocera en pagaj, låt den glida lugnt i vattnet, pressa bara litet, det räcker.

Till sist en fråga - de här breda bladen (jag har en sådan paddel i min "verkstad", ett byte) hur i herrans namn klarar man av att paddla med en dylik? Jag tycker det ser väldigt hävstångsaktigt ut. Nåväl, jag får göra ett försök för att ha någonting att diskutera nästa gång. Men pagajen på 6 cms bredd räcker gott. Kostnad 30 kr om jag minns rätt. Smal där händerna vilar, lika tjock som pekfinger och tumme i cirkel.

Gärna mer prat om paddlar, tack!

Hej!

Ska man låta paddeln torka innan man oljar in den efter slipningen eller olja in den blöt?

Och varför slipa in oljan är det för att den ska tränga längre in? Måste ju funka även med en helt torr paddel eller har jag helt fel?

/Kjell

När du blöter paddeln efter slipning, kommer avslipade fibrer att resa sig. Sålunda måste paddeln torka helt och ytan slipas av innan du börjar olja in den.

Att slipa in oljan med våtslippapper eller stålull fyller vad jag vet ingen teoretiskt försvarbar funktion. Men i praktiken blir en så behandlad paddel förföriskt sammetslen i händerna. Njutningslystet snobberi alltså ;-)

Det går säkert att olja in med slippapper även utan att blöta-torka-slipa. Men du får nog räkna med lite kaktusfinish efter ett par användningar – olja reser inte fibrer som vatten gör.

Hej! Har fått en liten spricka i min pagaj längst ut på bladkanten i mitten av bladets bredd. Fungerar det med Casol Trälim för inomhusbruk att fylla i sprickan eller kommer det att lösa upp sig i vatten.

Sorry glömde namn. Det var Kjell Forsberg som skrev det senaste inlägget/frågan

Vitlim kräver tryck och perfekt passning för att fungera. Om du öppnar sprickan och arbetar in vitlim ordentligt, applicerar tryck med en tving och sedan skyddar ytan (t ex linolja), brukar det hålla ett tag.

Men mina bästa lagningar är de där jag sågar upp en kilformat spår kring sprickan (2-3 mm längst ut) och limmar i en träkil, med epoxy eller vitlim.

Det kanske beror på (ren gissning ;-) att det snabbt blir lite föroreningar inne i en spricka och att detta minskar limmets vidhäftning.

Jag har just köpt min första kajak, en Nautiraid Grand Raid II :-) Medan jag väntar på att isen ska riva vilket lär dröja här i Skellefteå så läser jag vad som finns på nätet och har hittat din jättetrevliga sida. Jag har bestämt mig för att snickra egna pagajer. Nu har jag några frågor.

Först om ådring ; ska ådringen vara vinkelrät mot bladytan eller parallel som visas på kanadensar paddeln ovan?

När jag nu har en faltkajak som går att packa ner i en kompakt (någotsånär) väska så blir en 220 cm lång paddel lång. Om jag vill bygga den delbar, finns det holkar att köpa, har du nån rekommendation?

/Ola

Det fungerar bäst med ådringen vinkelrät mot bladen (minskar risken att de slår sig).

Jag har sett skarvstycken i handeln, men minns inte var. Du får kolla på internet eller höra med kajakbutiker.

Tack för tipset, jag får avlägga rapport när jag är klar.

Hej!

Hur länge ska pagajen torka när man har linoljat den. Ska den var helt snustorr? Den får väl ändå en annan yta? Oljade in min mitt på dagen i förrgår går den att använda i kväll? Den känns torr tycker jag men händerna känns lite men bara pyttelite oljiga när jag har tagit i den. Vill inte vänta för kort tid.

En annan sak är det bättre att blanda in lite terpentin i linoljan? Torkar snabbare, tränger in bättre?

/Kjell

Pagajen är klar att använda när som helst – det handlar bara om du står ut med en aning oljiga händer eller ej.

Terpentin är ingen bra idé. Dels förbättrar det inte inträngningsförmågan, eftersom den beror på molekylstorleken hos linoljan. Det är alltså bara terpentinet som tränger in djupare – och när den avdunstat/torkat in, finns det små porer där vatten kan ta sig in...

Vill du ha bättre inträngning får du använda rå linolja eller kinesisk tungolja, som har betydligt mindre molekyler. Men med rå linolja får du vänta ett par veckor innan du kan använda din paddel.

Kanadensaren jag renoverar är i det närmaste femtio år gammal. Den är skev och osnygg, men ett charmigt projekt för mig som mest annars snickrar möbler. Jag har skaffat mig den för att ta reda på om jag trivs på sjön i kanot. Om jag gör det, tänkte jag mig bygga en kanadensare efter de ritningar Du erbjuder.

Problemet för stunden är paddeln/paddlarna. Jag har skaffat rakvuxen lönn i rätt dimension, enligt ritningen, men förstår inte hur långa de skall vara. Är det verkligen riktigt att de skall vara 70 mm kortare än min egen längd, (jag är lång; 200 centimeter). Min partner som sitter fram är 25 centimeter kortare än mig, och hon ska ha en kortare paddel, per definition, än mig.

Om vi sitter så lågt som möjligt, och syftet med kanotutflykten är att glida runt i lugna vatten, är det då rimligt att paddlarna är så långa som 193 och 168 cm? De känns för långa.

Rekommendationer får tas för vad de är: en lämplig utgångspunkt för egna experiement.

Enkla dimensioneringsregler lider ofta också av standardfelet att de är rimliga i ett snävt "normalintervall", men de kanske inte skall extrapoleras linjärt utanför detta intervall. Är man byggd som en "normalindian" i sydöstra Kanada för hundra år sedan blir det säkert helt rätt – de hittade på både paddeln och tekniken. Är man längre eller kortare borde det kanske finnas en koefficient i formeln, som kortade de längsta paddlarna och förlängde de kortaste.

Samma sak gäller antropometrisk kajakdimensionering á la Grönland. Eftersom vi är längre, smalare och har proportionellt längre extremiteter måste man ta hänsyn till denna skillnad vid dimensioneringen.

Även den vanligaste formeln för kajakers fart och stabilitet (KAPER) har liknande problem. Den stämmer för sådana kajaker som var standard när formeln konstruerades. Men kajaker som är påtagligt längre eller kortare än normen får fel värden vid teoretiska beräkningar.

Sätter du tofterna lägre än standard (ca 25 cm) kan paddlarna säkert kortas motsvarande, men eftersom relingarna är relativt höga i ändskeppen blir paddelföringen kanske inte lika bekväm.

Men för alla paddlar gäller att både längd, bladstorlek och -form till stor del är en smaksak. Rekommendation är bara en punkt att utgå från...

Vilket virke köper jag lämpligast för att tillverka en pagaj? Kan en "regel C24 gran 45x95mm" från byggvaruhuset fungera? Det finns ju även högre C-klassningar eller behöver jag åka till någon träspecialist? Bor i Skåne om någon har ett regionalt tips!

Enda kraven är egentligen att du inte får kvistar på ställen där de försvagar paddeln och att ådringen är rimligt rak. Jag hittar mycket sällan träbitar som uppfyller kraven, och får därför nästan alltid limma ihop en tunnare bräda med ett par tunna extrabitar för att få skaftet tillräckligt tjockt. Limmar gör jag med fuktsäkert vitlim, som håller mycket bra under linoljebehandling.

Det händer ibland att riktigt fina reglar tas undan ur leveranserna till byggvaruhusen, och kan plockas fram om man berättar om vad de skall användas till – men sådant hör till de lyckliga undantagen.

Har du en lokal skogsägare med såg i din närhet kan du också kanske få tillgång till virke med ovanligt hög kvalitet.

Jag gjorde 3-4 paddlar i vintras i brist på annan sysselsättning. Jag köpte 24*36 (tror jag) läkt på Hornbach i Malmö. Det var inga större problem att hitta tillräckligt lång kvistfri eller nästan kvistfri läkt. Kanske inte så mycket för att de har bättre virke än andra trävarufirmor, men de ligger lagrade på konsoler, så man får en mycket bättre överblick över hela längden utan att behöva dra ut verenda läkt ur ett fack för att kolla kvaliteten. Läkten limmade jag ihop med vattenfast PU-lim i lite olika varianter för att få ihop rätt dimension. I limskarvarna la jag in 2 mm tjocka eklister mest för det estetiska, men det visade sig att de tunna skikten med avvikande färg underlättade oerhört sågning, hyvling och slipning när det gällde att få paddlarna symmetriska. I spetsarna fällde jag in ek också som förstärkning. Nackdeken var att det ökade vikten en aning. Säkert räcker det med 0,5-1 mm tjock fanér i avvikande färg för att få fram samma hjälp vid slipningen. Jag skickar några bilder till Björn för att visa vad jag avsett med denna långa text.

<Länk till bilder>

Otroligt snyggt Esko!

Jag kämpade, under 2 timmar, mig igenom alla lämpliga dimensioner hos en brädgård och kom till slut ut med en enorm 45*220 regel som borde kunna innehålla ett lämpligt stycke för en lätt och stark paddel.

Att limma verkar ju ganska mycket enklare.

Någon som provat färdigt limträ? Lite grova dimensioner men ur en 42*180 delad på längden så man får 42*90 vilket borde fungera. Det är gran och jag gissar att limmet är vattenfast.

@Esko: Dum fråga kanske: Jag antar att du behövde hyvla läkten innan limning!? (Jag bara funderar på vilka verktyg som behövs för de olika tillvägagångsätten) Förövrigt fina paddlar.

Ingen dum fråga, men jag kan ärligt talat inte svara på den eftersom jag inte minns om jag hyvlade läkten. Jag har troligen gjort det eftersom jag har möjligheten, ( och det är ju inte fel att göra det) men jag är inte säker på det eftersom limmet ju "skummar" och fyller ut mindre hålrum i skarvarna.

Jag rekommenderar att hyvla virket för alla limtyper utom epoxy (egentligen även epoxy eftersom som onödigt lim ökar vikten) – övriga limtyper kräver god anliggning. Skumbildningen fyller men inte med full styrka.

Jag har inte provat limträ, men det bör fungera utmärkt. De limmas under press och har helt täta fogar. Enda potentiella nackdelen är att densiteten ofta blir aningen högre än för ren gran: ett överslag med några limträbalkar i handeln ger densitet ca 0,48 – förmodligen beroende på att man prioriterar styrka snarare än styrka/vikt. Men ren gran kan man med lite tur komma ner till o,4 eller strax under.

Sorry I am ignorant of Swedish, so I must comment in English.

Thank you very much for making your instructions available to such as me.

I reside in Chicago, North America; I plan to build a stitch&glue canoe this year.

God bless you and yours always.

Les

Hi Les, the pages directly connected to the kayaks and plans are translated, but all the rest is on my todo-list (where it has been for years, I am ashamed to admit). So English is fine – and thank you.

Hej,

Är det någon som testat att göra skaftet ihåligt i en gp? Ett rör är ju ibland starkare eller lika starkt som en massiv konstruktion. Det är ju möjligt när man gör en gp på 21 mm planka och limmade äkt för skafttjockleken.

Hur är det att limma ihop två tunnare plankor, ex 21*95 så att man får en limfogad 42*95 att utgå från? Är den märkbart starkare än motsvarande massiva regel? Verkar logiskt för mig med begränsad erfarenhet och kunskap, men jag tror att det finns verklig kunskap. Verkar även rimligt om det är så att två fogar med tre trästycken är väsentligt starkare, men att en fog kanske inte har så stor nytta.

Jag använder GP på längre träningspass eftersom den är mycket skonsam mot senfästen i axelpartiet. Kan inte rolla (ännu). Därför vill jag ha en lätt gp för långa träningspass eller om jag paddlar flera dagar i rad. De två gp jag gjort av massiv granregel har jag knäckt vid stöd i vågor. Mina gp har varit 215 cm, W=75mm och cirka 600 gram. fria från kvist men med lite sned ådring. Medveten om att det är i klenaste laget när man karvat så mycket, men jag vill inte ha tyngre paddel när jag nu har provat en lätt.......

Tänker mig att testa kombinera dessa två idéer, för att få en stark och lätt paddel. Någon som provat? Det tar mig cirka 8-10 timmar totalt med att leta virke, karva, slipa, laminera ändarna med glasfiber/epoxi, linolja. Jag är heltidsarbetande småbarnsfar, så det är bättre att fråga innan jag börjar snickra, eftersom egen tid är dyrbar.

På min senaste GP gjorde jag skaftet ihåligt genom att limma ihop den av tre tunnare bräder, varav den mittersta gröptes ur. Urgröpningen når fram till ca 5 cm innan bladroten i vardera ändan - nära bladroten ville jag ha massivt skaft för bättre hållbarhet.

Jag har inte direkt gjort några mätningar på paddelns hållbarhet i jämförelse med massiva paddlar, men den har hållit hittils, så man kan väl konstatera att den tillräkligt stark. Alla de gången en GP brustit för mig, är det bladet som brustit, så det är tydligen nämast där det gäller vara försiktig med styrkan.

Ja, det är bladet som brister även för mig. Cirka 25 cm från greppet.

Denna konstruktion landar på samma vikt som en massiv gp märker jag nu när jag är nästan färdig.

Hoppas den håller.

Ökar styrkan i en planka exponentiellt eller linjärt med antalet limfogar?

Det går inte att svara på. Limfogar ökar i sig inte styrkan automatiskt, utan främst i förhållande till hur stora svagheter som finns i det massiva jämförelseobjektet - i form av i kvistar, ojämn ådring etc.

Om du däremot ökar dimensionen tvärs belastningen ökar styrkan linjärt, medan om du ökar dimensionen parallellt med belastningen ökar styrka med kvadraten på dimensionsändringen.

Eller annorlunda uttryckt: en dubbelt så bred balk bär dubbelt så mycket – en dubbelt så hög balk bär fyra gånger mer.

Tack för informationen.

Det är alltså som i ett vanligt matlagningsprogram, att det är råvaran som det hänger på.

Den enkla formeln du beskriver förklarar ju varför paddlarna knäcks en bit ut på bladet. Det är ju även där som det mesta av de böjande krafterna är. Ger mig bättre självförtroende att fortsätta med ihåligt skaft, men att behålla tjockleken en bit ut på bladet.

Har efter en del mätning och ytterligare slipning längre ut på bladen fått ner vikten på min ihåliga gp under 600 gr. den är lite lättare än de massiva som jag byggt tidigare, trots att den inte är klenare hyvlad/slipad. Den håller fortfarande....

Tack för en fantastisk hemsida.

Ett annat misstag som kanske är värt att nämna, och ett som jag gjort på minst en paddel är att det är lätt att hyvla fram en konkav bladform, som alltså får en oavsiktlig brottanvisning.

För mig skedde det på rikthyveln när jag tänkte hyvla en rak linje från skafttjockleken till den tunna bladspetsen. Men när jag tryckte ämnet mot hyveln, böjde sig den allt tunnare bladet och konsekvensen blev alltså en konkav linje istället för den raka, och ett alltför klent blad.

Lärdomen blev att hålla en bit läkt mot ovansidan av ämnet så att bladet inte kan fjädra – då blir formen den önskvärda och en paddel som håller.

Jag hyllar gamle båtkonstruktören Francis L Herreschoffs konstruktionsregel: att konstruera så att det inte finns ett uns onödigt material någonstans. Vid överbelastning skall prylen helst splittras i atomer, eftersom det inte finns några svagare eller starkare partier, och inga brottanvisningar (en avsiktligt eller oavsiktlig brottanvisning innebär att resten av paddeln är onödigt tung). Lättast och starkast på samma gång...

Hej!

Många intressanta och givande kommentarer här ovan.

Men jag undrar hur tunna vågar man göra själva bladen så att paddeln inte blir för ömtålig? Jag har problem att få ner vikten på min 225 cm långa paddel. Nu väger den ca 1 kg men i instruktionerna står det att 800 gr är en tung paddel. Längst ut i spetsen är min nu 12 mm på tjockaste stället och 6 mm tjock om jag mäter 5 mm in från ytterkanten på bladet.

Du skriver även i ett svar att om paddeln plaskar när man sätter i den så får man se över bladkanter och spetsens utformning. Hur ska de se ut för att ge en tyst gång? Har det någon betydelse hur stor cirkel man ha på rundningen av spetsen eller är det mer själva avfasningen som påverkar? (Så man vet om det är paddeltekniken eller paddeln det är fel på :) )

Funderar på att göra en till med tunnare blad för framåtpaddling och behålla denna, efter lite justeringar, till rollpaddel.

Mvh Anders

Mina paddlar är ca 4 mm tjocka och mjukt rundade längs hela kanten från där bladen börjar och runt spetsen. Detta är åstadkommet genom att jag hyvlat ner kanten så att det blir en 4 mm rak kant runt om hela bladet och därefter rundat den till en halvcirkel med ca 2 mm radie.

För mina behov fungerar den utmärkt förr alla manövrar – tunnare kan de inte vara om de skall hålla, tjockare ger inga märkbara fördelar.

Jag har lagt till lite mer info ovan om eventuella kantförstärkningar.

Hej!

Tack för svaret och kompletteringen om kantförstärkning.

Ja då får jag våga vara lite mer radikal i hyvlingen. Intressant lösning med en inspacklad lina som kantförstärkning. Den får jag nog prova på nästa paddel.

mvh Anders

Hej

Du skriver under kanadenspaddel att man bör välja en bräda som är sågad så nära barken som möjligt, gäller detta även för eskimåpaddel?

Mvh Turid

Hej Turid

Egentligen är det allra bäst om ådringen går vinkelrätt mot bladet, dvs kvartssågat virke. Men eftersom det är svårt att hitta sådant virke numera är det näst bästa att ådringen är rak som möjligt – ju mindre radie på årsringarna desto mer slår virket sig (årsringarna strävar efter att räta ut sig).

Ett bra alternativ kan vara att köpa 2x3" regel, klyva och limma ihop till 1x4". De överblivna bitarna kan sedan limmas på som för att få skafttjockleken. Fördelen är dels att man kan laborera med ådringen och dels att eventuella kvistar inte försvagar virket lika mycket.

Hej Björn och tack för snabbt svar

Jag är verkligen ingen snickare och jag försöker läsa och följa instruktionen som en chuck holst har skrivit om att snickra en grönlandspaddel, men jag måste erkänna detta snickarspråk och sen till råga på allt på engelska och dessutom inches eller såna där tum (vad är det för fel på cm?) ..

Såg jag att du har också en beskrivning för att bygga en pagaj och där ser ju teckningen ut precis som i chucks beskrivning.. så nu måste jag bara fråga..

Om man tittar på teckningen av paddeln så står det att maxbredden på paddeln vid en viss punkt ned mot skaftet ska ha smalnat av till halva paddelbredden och jag har mätt upp att jag behöver en bredd på 70 och hälften av det är 35.. sen ska ju detta mått i sin tur smalna av till själva skaftet.. och i chucks beskrivning står det i mina öron rena rappakaljan jag förstår ingenting.

Make the long axis of the oval equal to the thickness of the “two-by-four” (måste väl betyda två tum fyra?) which is about 1- ½ inches. HUR kan två tum vara “about 1-1/2 inches” betyder inte inches tum? Jag känner mig helt ”lost”

” T is the other axis of the oval (the short axis). Heath suggests making it 1-1/8 inches to t-1/4 inches, though 1 inch by 1- ½ inches seems most common….”

Menar han då att måttet ”normalt” bör ligga någonstans mellan en halv inch 1,27 cm till 2.54 cm på den del som är i linje med själva bladet? Men skriver man så där? "1- ½" i sverige skriver vi ju ½ -1 och inte åt motsatt håll

Jag tror mig ha förstått att bredden på skaftet som jag ser när paddeln ligger platt ned är smalare än den kant jag ser av skaftet när paddeln står på högkant?

Vet att ”dä ä int lätt å förklar för den som int förstår” men kan du göra ett försök?

Mvh

Turid

Amerikanska byggbeskrivningar är ofta väldigt mångordiga – konsekvensen av att försöka förklara allt i ord. Jag har visserligen använt Chuck Holsts beteckningar och allmänna upplägg, men har nog egentligen inte brytt mig om att läsa hela texten ;-)

Jag antar att du laddat ner min byggbeskrivning från sajten och även tagit del av de lite fylligare förklaringarna – där finns nog allt jag har att komma med.

Jag svarar gärna på specifika frågor, men hur Chuck tänker, får Chuck själv förklara.

Och tum har jag gnällt över tidigare: "Drabbas du av en engelsk utslagstabell (offset table) får du också ägna lite tid åt att räkna om den till användbara mått. Står det till exempel 1-2-7+ betyder det 1 fot (30,48 cm), 2 tum (2 x 2,54 cm) och 7 åttondels tum ( 2,54 x 7/8 cm). Plustecknet innebär det att ytterligare en sextondels tum (ca 1,5 mm) skall läggas till. När du räknat färdigt bör resultatet bli drygt 379 mm (förunderligt att de där engelsmännen har varit världens ledande skeppsbyggarnation trots ett sådant handikapp ;-)."

Metersystemet är idag standard (eller i varje fall fullt begripligt) i hela världen – överallt utom just i USA. Jag får ibland frågor därfirån om jag kan översätta de där underliga centimetrarna till "riktiga" mått – vilket för mig är en varningsflagga om att jag sannolikt blir dränkt i mailfrågor om jag säljer en ritning till den byggaren.

Hej Björn

En helg i snidandets tecken, med alla beskrivningar jag kunde hitta satte jag igång och försökte skapa en paddel. När jag inte förstod den ena beskrivningen gick jag till den andra för att se om en kombo av dessa båda kunde leda mig rätt och fram växte till slut sakta men säkert en paddel till mig och en paddel till min man. Jag stod för mätandet och ritandet efter Chucks ritning och min man sågade ut och grovslipade, den ena paddeln är nu färdig för det sista finliret. Ta mig tusan, det ser ut som en Grönlandspaddel! Lite böggligt här o där än så länge men jag har ännu hopp om en jämn touch när jag trimmat färdig. Ser fram emot finslipning o oljning och den första testen. Vi valde gran så här första gången men tänker prova med röd ceder nästa gång. Är det skillnad på dessa träslag ur bearbetningssynpunkt? Tack för din mycket inspirerande sida!

Turid

Gran är lätt, segt, starkt och trevligt att jobba i och lätt att ytbehandla, men det är svårt att hitta utgångsmaterial med jämn ådring och få kvistar (helst inga alls).

Ceder är ännu lättare men inte riktigt lika starkt, är pest att jobba med (innehåller arommatiska oljor som luktar illa och kan ge andningsbesvär) men går att få tämligen kvistfritt och är lätt att ytbehandla.

Hej igen

Måste bara fråga, pest att jobba med skriver du men om vi bortser från andningsbesvär (det kan man ju göra rent teoretiskt menar jag :) jag har sett att dom har andningsskydd när dom håller på med rödceder)

men om vi bara bedömer känslan i träet, är det med automatik mjukare och lättare att arbeta med när det är lätt viktmässigt, jag tänker på när man hyvlar o slipar? Min kunskap om olika träslag är liten men jag vet att ek både är hårt och tungt och det är kanske nåt som går hand i hand i alla träslag? lätt = mjuk, tungt = hårt... I mitt huvud vill jag ha det så, tänker att ju högre densitet desto tyngre och hårdare.

turid

Western Red Cedar är utmärkt att jobba med, såga, hyvla, slipa etc och är lätt att ytbehandla – men är tämligen sprött och fläker ganska lätt.

Densitet är vikt/volym, så hög densitet = hög vikt. Högdensitetsvirke är oftast även hårt, men inte alltid starkt i förhållande till sin vikt. 1 kg granregel är till exempel starkare än 1 kg ekregel.

Men hur lätt det är att arbeta med hänger inte ihop med densiteten. Alla träslag har sin egen "prestandaprofil" och skillnaderna kan vara stora med hur de fungerar vid sågning, borrning, hyvling, slipning, limning, ytbehandling etc, liksom hur mycket de arbetar vid temperatur- och fuktändringar, hur de håller i längden i olika miljöer, hur de tåler böjning och basning och mycket annat.

Skaffa till exempel "Nordiska träd och träslag" av Dahlgren/Wistrand/Wiström, eller gå in på "the Wood Database" för en global översikt om du vill veta mer.

Hej, Björn!

Vilken funktion fyller den längre breda överdelen på kanadensar-akterpaddelns skaft? Blir inte en sådan konstruktion jobbig om jag vill flytta ihop händerna för att nå långt ut?

Du ger, i en kommentar ovan, ett varningens finger till konkava blad, men om jag tolkar ritningen till kanadensarpaddeln rätt så är tanken att den skall vara litet konkav längst ut?

Formen är traditionell och fungerar väldigt bra. Jag vet egentligen inte varför den ser ut som den gör, men jag snickrade till en för många år sedan och trivdes direkt mycket bra med den.

Kanadensarpaddeln har en lite tunnare oval yta mitt på och nära spetsen, medan kanterna runt om är normaltjocka. Det ger ett blas som går lite bättre i vattnet utan att förlora styrka.

Det jag framför allt varnar för är den konkavitet som kan uppstå om man använder en bänkrikthyvel tanklöst. Det ger blad som är för tunna i hela sin bredd och som blir för klena för att hålla.

ska man räkna bort måttet fingrarnas längd både ifrån armvidd och armbåge-fingerspets när man konstrurar en pagaj?

Antropometriska mått är alltid lite vaga, eftersom kroppproportioner varierar rätt rejält. Arktiska folkslag hade ofta rätt korta armar, fingrar etc för att minska kroppsytan i förhållande till volymen och därmed kunna hålla värmen bättre.

Därför kan vi inte användar deras måttsystem rakt av, utan måste modifiera det så att det passar. För de flesta av oss fungerar det tämligen bra att räkna bort fingrarna vid måttsättningen, men det beror hur man är skapt: den långe och smale får kanske minska ytterligare lite, medan den som är kort och satt kanske bör nöja sig med att räkna bort ena uppsättningen fingrar ;-)

Jag har byggt min andra GP och vill göra "benspets" med vitpigmenterad epoxi som du beskriver. Jag har epoxi hemma till kommande kajakbygge. Har även zinkvitt pimentpulver som jag tidigare använt till snickeriet med linolja. Funkar det eller ska det vara särskild pigment för epoxi?

Hälsningar Martin

Ja, zinkvitt har jag använt några gånger med gott resultat. Även titanvitt fungerar bra med epoxy, lite mer täckande men och aningen mer "kritvitt" än zinkvitt, vilket kan vara en nackdel om det skall likna ben...

Jag brukar blanda i lite microfiber också för styrkans skull.

Många av länkarna ovan är tyvärr brutna.

Ja, det finns alltid utgående länkar som av olika skäl bryts; sajter läggs ner, byter adresseringssystem, städar bort gamla sidor etc, och jag går igenom mina sidor löpande med link checker, och byter ut eller reparerar utgående länkar. De du noterat hade jag inte hittat, så tack för tipset.

De flesta fleaktiga länkar som min link checker hittar finns i inskickade kommentarer på sajten – dessa låter jag vara. Det är orimligt mycket jobb att fixa dem, med tanke på att det just nu finns 8172 kommentarer totalt på sajten.

Aha, det finns tom ett verktyg för att kolla länkarna, smart.

När vi ändå är igång, länken till min byggblogg blir korrupt när jag postar, ett semikolon i "https://" försvinner när inlägget publisheras även om det finns med när jag skriver in adressen.

Knepigt, är det måste vara något i din site som klipper bort det.

Semikolon är inte semantiskt korrekt i webbadresser och plockas därför bort av de flesta publiceringsverktyg. Enda undantaget, vad jag vet, är att de kan användas som avgränsare om man av någon anledning behöver ange flera adresser i samma länk.

Det skall vara kolon efter http eller https.

Verktyget jag använder heter "Broken Link Checker" och finns som plugin till de flesta webbläsare. Det kan analysera antingen den sida man är (grön- och rödmarkerar alla länkar direkt i realtid) på eller hela sajten (levererar en lista över alla brutna länkar).

Hej

Premiärturen i min frej igår.

Så trevlig kajak.

Dock så upptäcktes en lite läcka där skäddan ansluter mot skrovet.

Så min fråga är om de räcker att den står och torkar någon vecka inomhus för att få bort vattnet i de trä som varit i kontakt med vattnet och sen täta till med lite epoxi med spån, eller måste jag göra något ytterligare så de inte på sikt ruttnar?

Hampus

Det beror på. Läcker det in vatten i kajaken eller sipprar det in vatten i trävirket?

I första fallet kan du troligen lösa problemet genom att pensla på lite epoxy där du misstänker läckaget (kan vara svårt at hitta – lägg lite hushållspapper längs fogen, sjösätt och kolla var pappret först blir blött).

I andra fallet får du (om du kan konstatera att det verkligen kommit in vatten i virket) skrapa bort lite laminat så att du exponerar träet, torka ur det (t ex med en kupévärmare) och sedan bygga på nytt epoxy/glasfiber. Men är du inte säker på att det kommit in vatten i virket är det förmodligen bättra att vänta och se. Efter ett tag får du en svag färgändring i träet om det blivit blött. Då vet du och kan åtgärda - mer bråttom är så är det sällan.

Samma sak om du får en skada in i träet under en långtur. Då kan du sätta en bit silvertape över skadan, paddla färdigt och ta hand om problemet när paddelsäsongen är över. Det är dåremot viktigt att det inte finns fukt i träet under kall vinterförvaring – då kan frostsprängning försvaga virket markant.

Tack för svaret.

Det va vatten i akter lastutrymme efter turen.

När kajaken var på land droppade de lite lätt längst bak av skäddan.

Skäddinstallationen är ett mycket vanligt ställe för läckage, både på hemmabyggda och industritillverkade kajaker. Köpeskäddor har ofta av någon anledning skäddboxen gjuten i någon sorts svårlimmad termoplast.

Post a comment