Traditional paddling style

Latest updated Sunday, March 20, 2022, 34 comments

Eskimo paddling means a different attitude to the paddle and the paddling. The narrow blade demands a more engaged approach towards the technique.

You have to be an accomplished paddler to get the best out of the Greenland-style paddle. An unsuspecting and careless paddler with a wide blade euro paddle can waste most of the power on turbulence, vortexes, cascades, and still get there. He or she can roll och brace with the blade angled wrongly and still get up – when everything else fails the resistance of the oversized blade might save the day. To switch to a narrow unfeathered paddle means becoming aware of the difference between good and bad strokes and be forced to work on the bad habits – and in the process become a skilled paddler.

On strokes, sliding strokes, safety, rolling and support strokes

...on strokes, sliding strokes, safety, rolling och support strokes.

A more harmonic and sensitive stroke geometry

In practice, Greenland style paddling means a less aggressive, more coherent, and less tiring technique

The blade moves in a harmonic oval without accelerations or stops, powered evenly without jerks and the kayak is propelled by the rotation of the upper body. The motoric is less tiring than the more aggressive large blade technique. Arms and hands move shorter distances and are not lifted as high – much energy is conserved during the tens of thousands of strokes of a normal touring day. The paddling is not a series of learned strokes and maneuvers but a continuous movement, blending the different stroke functions unnoticeably and subconsciously.

A multi-purpose tool

The Greenland paddle is a low-tech tool, versatile rather than specialized. Minimal windage, less resistance in the water, always correctly oriented for a support stroke, always the optimal length, and adaptable to all kinds of paddle styles and maneuvers. But like the wing paddle, the beginner must be prepared to learn a new approach, and the paddle will feel inefficient initially. Nothing much is gained if you are not prepared to learn a new approach and a new technique.

Interestingly, the technique has much in common with that of the wing paddle. Advice from a competent racing or marathon paddler might therefore be a good start. Applied to the GP, you lower your arms, use a less aggressive catch, increases the stroke an inch further back – and with a low deck; power the stroke by pressing the knee on the underdeck.

A beginner usually gets the basic idea quickly – the technique is simple and natural. Paddlers used to wide, feathered blades must first un-learn the elaborate sophistication associated with those.

How-to

This is my understanding of how to make the most of the GP (based on writings by John Heath, Greg Stamer, Kampe Absalonsen, and others, of watching videos of Maligiaq Padilla, "Amfibiemannen" and, of course, many years of trying and refining:

1. Narrower grip

   
   On a Greenland style paddle, the hands are approximately shoulder width on the shaft – as opposed to the wider grip on a euro or wing. With a properly suited paddle, the index finger and thumb are on the shaft, while the other fingers feel the blade edge.

2. Open hands

   A Greenland paddle should be held quite loosely. It finds its way in the water, just like a wing, and need not be forced. The upper hand pushes the shaft with the pad at the finger roots, not at the thumb root. The lower hand pulls the shaft with the outer joints of the fingers, without closing the hand. Both hands are angled so the shaft is in line with the underarm bones.

3. Hands held low

   The paddle is actually not held lower than other paddles, but with the hands closer together on the shaft, the hands never come as high. The geometry of the strokes varies with the task – a low almost horizontal curve with elbows close to the torso for an efficient touring pace, over to an aggressive almost vertical catch for quick acceleration. Generally, the shaft is about 45 degrees to the surface, which means that the upper hand is no higher than the shoulder. Viewed from aft, it may look like the paddler is delivering slow punches on a ball positioned in the front end of the cockpit.

4. Stroke geometry

   The active stroke is approx. the same length as that for a wing or euro, but is positioned slightly aft in comparison. The blade goes in close to the hull and as far forward as is conveniently reached – but the blade is allowed to sink before applying power. If the blade is powered too early, it will slip, pull air and lose the grip (seen as a small vortex from the tip accompanied by a scratching sound). When done right the blade goes down without a sound and feels solidly stuck in the water. Lift the blade when the hand is at the hip, as opposed to euros and wings that are lifted when the blade is at the hip.

5. Tilted blade

   Keep the blade angled forward (the top edge a couple of cm forward of the bottom edge). This edging eliminates wobbling, increases the grip, and ensures the blade goes smoothly up and down in the water. When correctly applied the paddle is noiseless and feels like flying through the water.

   

   Edged the blade is pulled down quickly, and initially, it will be felt like a tipping force. But after a very short time, this tipping effect disappears – the torso rotates around a vertical axis in the front of the chest, balancing the tipping force. In the last part of the stroke, when the pulling force is relaxed, the blade is pushed out of the water by the kayak speed and is in position for a new stroke

6. Paddle with the core

   The stroke geometry is above all a rotation of the torso, while the arms move the blades vertically. The elbows are kept close to the torso and the movements are substantially less vigorous – paddle-in-a-box is an apt description. Try to drop the large arm movements associated with euro paddles. They do not add anything, except fatigue (even wing paddlers have lately lowered the paddle slightly, and begun focussing more on the core than on shoulders). Look at the PFD. Does it move slightly from side to side? Then you are probably on the right track.

7. Straight arms

   Keep the arms quite straight during most of the stroke – at the catch to get the paddle as far forward as possible, later in the stroke to power the movement from the core and not by the arms. Let the blade follow the bow wave out from the side of the kayak. Lift the paddle when you need to bend the arm – never less than 120 degrees in the elbow. 

8. Feet and knees

   With a euro and wing paddle, you rotate the torso by pressing left or right foot alternating on the foot support. With a low deck and small cockpit have access to yet another power source. Greenland-style paddling means efficient use of the knees against the deck – like a sit-up exercise. This is a powerful addition to efficient paddling. In hard headwind when you lean forward to reduce windage, using the foot support becomes inefficient – then knees against the deck are the only power source left.

9. Increased cadenze - initially

   Initially the stroke cadenze increases, but after a while, you learn to plant the narrow blade securely in the water and you find your ideal rhythm – often approximately the same as with a large blade euro. Then to increase speed, increase the frequency, not the length of the stroke or the raw power. It may initially be hard not to pull hard to speed up. We are so used to buy results with hard work. But check with a GPS – a very little benefit for a lot of work. But a little quicker stroke rhythm builds efficient speed without toil.
   
   A heavy-laden kayak in a headwind is also a candidate for increased stroke rhythm – like using a lower gear on biking uphill. To accelerate you can use a succession of short quick. In heavy kayaks the Greenland paddle is normally faster accelerating than euros or wings,  more so the heavier the kayak. 

10. Use the whole paddle

    By sliding the hands along the shaft and the blades the efficient paddle length to suit the needs. A Greenland paddle has in essence variable gear ratio. A sliding stroke is done by placing the hand's thumbs together on the middle of the shaft. From there one hand at the time slides out on the blade – meaning more paddle in the water, less in the air – more leverage to turn, correct the course, and less wind resistance. There is no "beginners stamp" on moving the hands as with the euro and wing, for rolling, turning, bracing, etc. Everyone does it, even the most skilled paddlers. The paddle is intended to.

11. Silent paddling

    The most important advice is to paddle silently. Greenland style is about efficiency – as much speed and distance as possible from the strokes. Creating sounds takes energy that should be invested in powering the kayak. Saving energy means avoiding to pull air into the water (splashes and creates turbulence) and avoiding pulling water up in the air (splashes noisily). Practice in calm weather and focus on the strokes. Plant the paddle without a sound, pull it silently but powerfully, and lift it without water falling down behind you. Greenland paddlers pause a millisecond with the blade at the surface to let the water drip off. Eventually, you will find a kind of flow, where you can pull calmly, silently, and with power and keep the kayak at an impressive speed without tiring. The Japanese concept of Seijaku (quiet peacefulness, but a powerful peacefulness - the absence of noise and disturbances).

...precis som att promenera!

För att hitta rätt motorik, håll en paddel framför dig med armbågarna intill sidorna och underarmarna sträckta rakt fram. Gå några raska steg och observera hur paddeln rör sig i takt med stegen. Lägg rörelsen på minnet – för exakt så tar du det grundläggande långfärdspaddeltaget.

Stormpaddel och glidande tag

Med stormpaddeln* hålls båda händerna tillsammans mitt på paddeln. För att ta ett vänstertag vrids överkroppen åt höger, samtidigt som högerhanden glider ut mot bladspetsen. Paddelbladet sänks på vänstersidan och överkroppen vrids åt vänster. vänsterhanden drar, högerhanden trycker på. Med handen i höjd med höften lyfts bladet, högerhanden glider in tills den möter vänsterhanden, vänsterhanden glider ut mot bladspetsen och hela proceduren upprepas på andra sidan. 180 cm stormpaddel blir i praktiken 240 cm lång under taget – men ingenting sticker ut i vinden.

Stormpaddeln får plats under linor på för- eller akterdäcket och är lätt tillgänglig - en idealisk reservpaddel (av någon anledning tycks inte inuiter använt reservpaddel – kanske fick den inte plats för alla harpuner, spjut, linor, linbricka, kastträ, flytsäckar mm). Använd den en stund var gång du paddlar så att tekniken med glidande tag sitter när den behövs. I hård motvind eller om du vill träna roll eller höga stöd känns det bra att byta till den korta paddeln.

Glidningen sänker frekvensen en aning – räkna därför inte med att kunna paddla lika fort med en kort stormpaddel.

* Benämningen "stormpaddel" är ifrågasatt och anses av många vara ett amerikanskt påhitt. Men troligtvis har John Heath fått namnet från sin grönländske uppgiftslämnare Thimoteaus Poulsen i samband med uppmätningen av en kort paddel (179 cm) 1985. Oavsett vilket verkar man på Grönland generellt inte definiera paddlar efter användning, utan bara efter längd.

Säkerhet

Grönlandskajaker (skin-on frame) får hanteras lite speciellt när det gäller säkerhet.

Eftersom de oftast saknar skott och bara i undantagsfall har sittbrunnssäck går det i praktiken inte att ta sig upp i en kajak efter kapsejsning om man inte kan rolla. Det är också ganska svårt att tömma en kajak till havs på grund av stävarna och det lilla sittbrunnshålet – två personers jobb även i lugna förhållanden. Med packsäckar eller flytelement kan det gå att göra en rentry och roll eller klättra upp med hjälp av flottör – men det kommer att finnas mycket vatten i kajaken och det är ett digert jobb att pumpa ut allt. Paddeln fäster man lämpligen över fördäck som en flottör ut åt ena sidan för att hålla balansen och inte tippa in för mycket vatten igen.

Första försvaret bör därför vara låga och höga stödtag som sitter i ryggmärgen. Träna att tippa omväxlande åt höger och vänster och dra dig upp direkt med ett högt stöd. Öva gärna varenda gång du paddlar – blixtsnabbt ner i vattnet och upp igen, både med vanlig fattning i paddeln och med glidande tag, från sida till sida. Träna även i vind och vågor. Efterhand tar det bara en sekund att doppa nacken, och sannolikheten att du skall slå runt okontrollerat blir minimalsannolikheten att du skall slå runt okontrollerat blir minimal.

Ett högt stöd, som det vanligtvis lärs ut hos oss innebär att överkroppen är ovanför vattenyten och man håller sig uppe med en mycket kraftfull rörelse med paddeln. På Grönland går man ner med axlarna i vattnet och flyter på rygg utan belastning i paddeln, och går upp med överkroppen in över akterdäck. Även det låga stödet kan vid behov omvandlas till ett djupt stöd – sculling on the chest. Det innebär att du kapsejsar med ansiktet ner i vattnet och håller dig på plats på ytan med hjälp av paddeln. Gå sedan upp genom att vrida in överkroppen över fördäck samtidigt som paddeln dras axiellt in över däcket. Lite svårare än att ligga på akterdäck men nyttigt att kunna för att stoppa en kapsejsning.

Nästa steg är en rimligt säker roll åt båda hållen (blåser det kan du inte välja sida). Träna både med glidande tag och med normal fattning. Vilken sorts roll du väljer spelar ingen roll, bara den fungerar även i ett trängt läge. Om du av någon anledning misslyckas med att rolla, bör du kunna dra dig upp till ytan med hjälp av paddeln eller med simtag och begära assistans från en paddelkollega – stävräddning till exempel, eller i sista hand, hjälp att klättra upp i kajaken och tömma den.

Rollar

Att rolla på "grönländska" skiljer sig en del från de rollar som normalt lärs ut på vanliga paddelkurser - som tai chi skiljer sig från karate.

Där vanligt rollande fokuserar på kraft och fart, bygger grönlandsrollen på följsamhet och precision – och på att utnyttja flytkraften. Här är en kort videofilm där Andrew Elizaga visar några av de traditionella rollarna, en där Dubside går igenom nästan alla - och en där jag visar de vanligaste i samband med en demo på kajakmässan i Malmö 2008.

Här finns en illustrerad beskrivning ev en grönländsk standardroll.

En grönlandsroll kan göras mycket snabbt – ett av momenten vid tävlingar är att rolla så många gånger som möjligt på 10 sekunder, där de duktiga hinner med 5-6 rollar – men normalt är en roll en mycket långsam och avspänd historia, även om det sker i dramatiska situationer. Det finns sällan någon anledning till brådska, varken i grov sjö eller i kallt vintervatten. "Skadan" är redan skedd; hellre en lugn och säker roll med full kontroll än ett hafsigt paddelviftande i panik. Inte ens vid en kapsejsning på grund stenigt vatten finns anledning till panik. Huvud och axlar kommer upp till ytan som en följd av rotationen vid kapsejsningen (under förutsättning att man böjer sig framåt när man når vattenytan) - sedan kan man lugnt svepa överkroppen bakåt eller framåt och resa sig.

Att rolla en grönlandskajak är lätt – med eller utan paddel (jämfört med europeiska havskajaker). En normalroll börjar på ungefär samma sätt som en roll med standardkajak och-paddel. Böj dig framåt mot vänstersidan (om du rollar åt vänster) med paddeln paralell med kajakens vänstersida. Du håller paddeln i utsträckt position (vänsterhanden vid bladspetsen, högerhanden ungefär där skaft och blad möts). När du hänger upp och ner sträcker du dig mot ytan på högersidan, vrider axlarna så att du ligger på rygg och tittar upp mot himlen. Händerna håller du nu vid respektive axel så att paddeln ligger på ytan och pekar framåt mot kajakens för. Vrid nu upp kajaken (sträck på vänsterbenet, böj högerbenet) med hjälp av flytkraften i flytväst, överkropp, huvud och paddel. Sedan glider du sakta och lugnt in med överkroppen över akterdäcket (eftersom grönlandskajaker har lågt akterdäck och så liten volym att aktern trycks ner av kroppens tyngd går det lätt och smidigt). Paddeln rör du inte – den följer bara med bakåt och kommer att ligga rakt ut på högersidan när du har överkroppen på akterdäck. Res dig upp.

Det här sättet att rolla – pannan mot fördäck, sträck dig mot ytan med axlarna och bakhuvudet i vatten – innebär att det går att rolla på mycket grunt vatten – 40-45 cm räcker – och att risken att slå i stenar minskar. Andra fördelar är att det går snabbt – vilket ytterligae minskar exponeringstiden med huvudet neråt och att ansiktet kommer närmare vatteytan – mindre tryck mot näsans slemhinnor således

Träna därefter in roll åt det andra hållet. När man lyckats med sina första rollar är det frestande att gå vidare till mera spektakulära rollvarianter. Gör inte det. Börja med att rolla åt andra hållet. Det är nödvändigt att kunna rolla åt båda hållen om rollen skall vara något mer än show-off. Hänger du upp och ner i hård vind med överkroppen som ett drivankare kan du inte välja sida.

Eftersom grönlandspaddeln är symmetrisk är det bara att reversera rörelsen – till skillnad från standardpaddlar som på grund av den osymmetriska vinklingen kräver en annan motorik. Men bli inte besviken över att det tar lång tid att lära sig rolla på fel sida – det känns i början lika avigt som som att skriva med fel hand.

Normalt görs alla rollar med utsträckt paddel. På Grönland anses det inte "finare" att rolla med händerna mitt på paddeln utan även de bästa rollarna flyttar paddeln i sidled. Däremot är det naturligtvis nyttigt att kunna rolla snabbt utan att flytta paddeln – och inte speciellt svårt att lära heller.

Rolla med framåtlutning. Lite svårare att lära (för de flesta) är det att rolla upp framåtlutad. För att träna kapsejsar man på den sida man normalt rollar upp och lägger sig på magen med ansiktet ner i vattnet och håller sig på plats genom att sicksacka med paddelbladet i ytan. Paddeln håller man utsträckt med ena handen om bladet nära spetsen och den andra en halvmeter längre in. När det är dags att rolla upp, böjer man midjan framåt (som en djup bugning) så att kajaken vrids upp på (nästan) rätt köl, glider med överkroppen in över fördäck samtidigt som paddeln dras in mot kajaken så att båda händera hamnar över däck. När paddeln dras in mot kajaken händer två viktiga saker – dels genererar den lyftkraft och dels hamnar tryckhanden i läge för ett lågt stöd (att försöka trycka med armen utsträckt är ineffektivt och inte helt ofarligt för axelleden). Som vanligt skall huvudet sist upp ur vattnet.

När man sedan rollar hela varvet gör man precis som vid en vanlig roll – pannan mot fördäck, paddeln längs sidan och stannar kvar i den positionen tills man kommer upp mot vattenytan med axlar och huvud. Därefter är motoriken an helt annan. Allra först vrider man upp handlederna så att paddeln hamnar i läge för lågt stöd (de flesta gör fel här från början – av gammal vana börjar man dra paddeln bakåt i ett högt stöd). Paddelns inre blad kan placeras mot däcket (relingen) och ligga kvar där under hela rollen. Man böjer sig sedan framåt (en djup bugning – ansiktet neråt i vattnet) så att kajaken vrids upp, glider därefter in med överkroppen (huvudet sist) över fördäck samtidigt som man trycker yttre paddelbladet neråt för att skapa lyftkraft i slutfasen.

Bra att kunna om man kapsejsar på grunt vatten där det kanske inte är helt lätt att manövrera paddeln i läge för en standardroll, eller om man kapsejsar i ett läge där paddeln är långt bak.

En bakåtlutad roll bygger på ett högt stöd, en framåtlutad på ett lågt stöd.

Handroll. När även detta fungerar (åt båda hållen) kan du prova med att rolla utan paddeln. Det kräver bra teknik och timing, eftersom man saknar den flytkraft paddeln annars ger. Men generellt är det samma rörelse – luta framåt mot vänstersidan med högerhanden framsträckt. Kapsejsa åt vänster och sträck dig mot ytan med handen utsträckt och handflatan neråt. Böj ryggen bakåt så att kajaken vrids upp. Pressa högerhanden neråt i vattnet samtidigt som du vrider överkroppen in över akterdäck, med vänsterhanden som motvikt in över kajaken. Avsluta på rygg på akterdäck med armarna i vattnet utsträckta åt var sin sida

Låga stöd, höga stöd och balance brace

Stödtagen fungerar ungefär som vanligt. För ett lågt stöd dras paddelbladet in mot sittbrunnen samtidigt som kajaken vrids upp (enklast genom att man böjer ansiktet ner mot vattnet på paddelsidan). För att minska den kraft som behövs kan man luta framåt över fördäck.

Höga stödet fungerar på samma sätt och man kan förenkla genom att luta bakåt under uppgången.

Balance brace är ett statiskt högt stöd dvs paddeln hålls stilla. Enklast är att gå ner i vattnet med paddeln utsträckt och med stöd i den gemensamma flytkraften i flytväst, överkropp, huvud och paddel flyta på rygg med ansiktet precis ovanför vattenytan. Kajaken skall ligga så rättvänd som möjligt, dvs man trycker den ifrån sig genom att böja ryggen bakåt. Tar man med "aktra" handen tag om kajakens botten flyter man ännu bättre.

Ett alternativ är att hålla paddeln i ena handen, lägga ryggen på akterdäck och därifrån glida ut i vattet (håll kajaken så upprätt som möjligt). För bästa flytkraft skall överkroppen vara vinkelrät mot kajaken. När man vilat färdigt glider man tillbaka in över akterdäck och reser sig upp.

Det korrekta grönländska sättet är istället att kapsejsa med ena paddelbladet bakom nacken och det andra stött mot "fel" reling bakom sittbrunnen. Man kapsejsar på rygg och flyter på samma sätt som beskrivet här ovan, men med den skillnaden att paddeln som trycks mot kajaksidan hjälper till att hålla kajaken i rätt läge – behagligare vila med andra ord.